Är Sverige socialdemokratiskt?

När svenskar är utomlands menar de ofta att Sverige framstår som väldigt bra i jämförelse med landet de besöker: sjukvården och skolan är skattefinansierad, infrastrukturen fungerar och människors rättigheter respekteras. Det är bra att leva i Sverige. Inte sällan menar de att detta är socialdemokratins förtjänst, eftersom socialdemokratin har gjort Sverige. Resonemanget är illa underbyggt.

Två saker är särskilt viktiga när resonemanget granskas. För det första måste det klargöras huruvida det är riktigt att karaktärisera Sverige som socialdemokratiskt, hellre än att karakterisera landet som någonting annat. För det andra måste det redas ut huruvida det är socialdemokratin som har gjort Sverige till vad det är idag, eller om landet har formats av andra krafter.

Jag tror att det riktiga svaret är att Sverige är socialdemokratiskt i vissa aspekter men inte i andra. Arbetsförmedlingen är socialdemokratisk, det fria skolvalet är det inte. Resonemanget om Sverige måste nyanseras.

Sverige är en demokratisk nationalstat driven av en marknadsekonomi. Landet har en stor välfärdsstat som finansieras genom ett högt skattetryck. Medborgarna åtnjuter flera grundlagsskyddade friheter, som till exempel mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Internationellt verkar Sverige för mänskliga rättigheter och handelsfrihet. Landets institutioner är av god kvalitet, den ekonomiska och sociala jämlikheten är hög och levnadsstandarden hör till världens bästa.

Socialdemokratin är en konfliktorienterad politisk ideologi. Dess grundvalar gäller intresse- och maktkonflikter som dem mellan arbetsgivare och arbetstagare, de avtalsanslutna mot de enskilt verksamma, de rika mot de fattiga, och så vidare. Ideologiskt är socialdemokratin liberal bland annat i bemärkelsen att den erkänner den enskilda individens rättigheter, och socialistisk i det att den betraktar ekonomin som ett redskap som är underställt politiken. Politiskt består socialdemokratin av en parlamentarisk och en facklig gren som verkar gemensamt för delade ändamål.

Mot bakgrund av detta är det inte falskt att beskriva Sverige som socialdemokratiskt. Men frågan är viktig om detta är en bra beskrivning.

Socialdemokratin är nämligen inte ensam om att ge ideologiskt och politiskt stöd åt en skattefinansierad välfärdsstat med grundläggande individualistiska friheter och hög jämlikhet. Mot bakgrund av beskrivningen av Sverige ovan är det lika riktigt att säga att landet är exempelvis socialliberalt.

Det är rimligare att säga att Sverige kan beskrivas som socialdemokratiskt i vissa aspekter. Till exempel har den ekonomiska jämlikheten i Sverige starkt ideologiskt och politiskt stöd i socialdemokratin. Andra aspekter, som den svenska modellen med fri lönebildning enligt överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, beskrivs bättre som liberala.

Faktorer som god institutionell kvalitet och hög levnadsstandard är så allmängiltiga att de är relativt ointressanta som ideologiska ändamål. Det som är mest intressant med dem är hur de uppnås.

Forskare är oense om vad som leder till hög institutionell kvalitet, det är en av samhällsvetenskapens gåtor varför till exempel vissa länder blir fria från korruption och andra inte. Man famlar inte helt i mörker – ekonomiskt välstånd och social tillit föreslås ibland som förklaringar – men det är nog inte socialdemokrati som leder vägen. Då hade troligtvis till exempel USA haft en lägre institutionell kvalitet än vad det – trots brister – ändå faktiskt har.

Däremot är det klart bortom alla tvivel att det behövs marknadsekonomi för att åstadkomma hög levnadsstandard. Det kan inte uppnås utan privat äganderätt, lagstyre, stabilt penningväsende, frihandel med omvärlden och liberala regler för kreditväsende, arbetsmarknad och näringsliv. Forskningen visar dock tvärtemot vad många liberaler och konservativa vill tro att en stor välfärdsstat inte omöjliggör välstånd. Välfärdsforskaren Andreas Bergh menar i sin bok Två filter att det är samarbete, vilket både marknadsekonomin och välfärdsstaten är uttryck för, som leder till hög levnadsstandard (2017, kap. 4).

Därmed är delar av det andra problemet besvarat, alltså huruvida det är socialdemokratin som har gjort Sverige till vad det är idag. Det är nog inte tack vare socialdemokratin som Sverige har god institutionell kvalitet och hög levnadsstandard, åtminstone inte i kraft av att rörelsen är socialdemokratisk utan i kraft av att den är demokratisk. Men det är nog framför allt välfärdsstaten, infrastrukturen och annat liknande som svenskar tänker på när de föreställer sig Sverige. Är detta på grund av socialdemokratin?

Naturligtvis är det åtminstone delvis så. Det är inte utan skäl som de svenska Socialdemokraterna ibland beskrivs som världens mest framgångsrika parti, även om det får inte glömmas bort att också andra politiska aktörer har varit med och format Sverige. Men det finns en mycket kritisk tanke som hamnar i skymundan om man bara frågar sig vad Sverige är, nämligen vad Sverige inte är. Socialdemokraterna har historiskt sett velat genomföra mycket som andra aktörer satte stopp för. Detta måste givetvis tas i beaktande när man frågar sig om det Sverige vi ser idag är tack vare socialdemokratin.

Ett exempel som gäller ekonomi är löntagarfonderna. Under 1980-talet försökte socialdemokraterna socialisera den svenska ekonomin genom att tvinga företag att placera delar av vinsterna i fonder som förvaltades av representanter för arbetstagarna. Löntagarfonderna avskaffades efter den borgerliga valsegern 1991. Om Sverige hade formats endast av socialdemokraterna hade kanske hela den svenska ekonomin nu varit socialiserad, med den troliga följden att vi då hade haft en mycket lägre levnadsstandard än vad vi har idag.

Ett exempel som gäller sociala friheter är tvångsanslutningen av fackanslutna. Från det att LO bildades 1898 anslöts alla medlemmar i fackförbundet till Socialdemokraterna – oavsett om de faktiskt sympatiserade med partiet eller inte. Socialdemokraterna valde 1987 att själva avskaffa tvångsanslutningen, men det först efter att under lång tid ha pressats av andra politiska aktörer.

Båda är exempel på hur det under 1900-talet har funnits interna mekanismer i socialdemokratin som verkat i en maktfullkomlig riktning. Det är inte otroligt att dessa mekanismer hade överförts också till statsmakten om inte andra aktörer hade haft ett starkt politiskt inflytande. I korta illustrativa ordalag: om Socialdemokraterna hade varit ohindrade under 1900-talet skulle Sverige idag kanske ha varit en enpartistat.

Visst – det är en kontrafaktisk historieskrivning, eller med andra ord rena spekulationer. Men det är spekulationer som är relevanta när man frågar sig huruvida Sverige är vad det är tack vare socialdemokratin. För att frågan ska kunna besvaras ordentligt måste man nämligen också föreställa sig vad Sverige tack vare andra politiska aktörer än socialdemokratin inte är.

Resonemanget att det är bra att leva i Sverige och att detta är socialdemokratins förtjänst är alltså illa underbyggt.

Det är en förenkling som dels förminskar andra politiska aktörers roller och dels förskönar socialdemokratins historia i överkant. I stället borde det sägas att Sverige är socialdemokratiskt i vissa aspekter men inte i alla, och att även om socialdemokratin har varit mycket betydelsefull för dagens Sverige så är det inte bara socialdemokratin som har gjort Sverige till vad det är idag.

 

1 Response to “Är Sverige socialdemokratiskt?”


  1. 1 Marina 26 april, 2018 kl. 15:07

    Hej! Mycket intressant! Jag upplever att man ofta talar om Sverige som ett socialistiskt land, inte nödvändigtvis socialdemokratiskt. Kanske är det främst socialismens motståndare som hävdar att Sverige skulle präglas främst av socialistiska strukturer, men de talar ju sällan om näringslivets ändå ganska fria spelrum i Sverige, som du ju skriver om. Socialdemokraterna har valt en väg där man främst beskattar den arbetande befolkningens inkomster, snarare än företagens vinster. Detta för att hålla kvar produktionen i landet eftersom man anser den utgöra kärnan i samhällsmaskineriet. Lite cyniskt skulle jag vilja påstå att det är lättare att beskatta inkomster eftersom människor är betydligt djupare rotade i landet och inte flyttar ut bara för att skatterna höjs. För hur ska man annars förklara att företag inte beskattas mer än de gör medan arbetstagare betalar skatt i sådan utsträckning att de till och med blir omotiverade att arbeta mer även om de skulle kunna det? Ta vården som exempel där extra timmar skulle kunna betyda att extra inkomst från övertidstimmar försvinner i skatt. Inkomstskatt kan man sura åt, men ”konsumentmakt” är svårt att utöva. Människor kommer att stanna i sitt land av någon sorts språkliga, kulturella och sentimentala skäl oavsett hur hög skatten är och det är ju trots allt de själva som röstat fram de representanter som sätter nivåerna. Socialdemokratin hamnar i det här avseendet i någon sorts paradox, där de måste acceptera kapitalistiska krafter för att rädda jobben. Eller?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen