Många av oss har som ambition att söka sanningen, att reda ut hur saker och ting faktiskt ligger till. Andra har i stället som avsikt att skapa uppfattningen hos politiska grupperingar att saker och ting är på ett visst sätt – oavsett sanningen. Alla har vi förklaringar till vår hjälp, men med våra skilda syften använder vi dem olika. Den politiska verkligheten gör sanningen orättvisa.

Förklaringar till samhällsfenomen är av olika typer. En tydlig kontrast är den mellan förklaringar som bygger på olika typer av samhällsstrukturer och förklaringar som bygger på enskilda individers handlingar och beslut. Båda typerna har svagheter och styrkor, inte sällan är en kombination av dem bäst.

Politiska aktörer har lyxen att inte behöva välja den förklaringstyp som bäst förklarar ett fenomen. I stället kan de välja den förklaring som bäst tilltalar en viss grupp. Därför är förklaringar ett av opinionsbildarnas viktigaste redskap: de används för att skapa åsikter som senare kan exploateras politiskt.

Ett exempel är könsbaserad representation i bolagsstyrelser, till offentliga ämbeten och liknande, där kvinnor ofta är underrepresenterade.

Till vänster väljer opinionsbildare gärna strukturförklaringar till fenomenet. Skev representation förklaras med hänvisning till olika växelverkande sociala normer, vilket ger stöd åt åsikten att staten borde ha en aktiv roll i att påverka dessa normer i önskvärd riktning. Till höger väljer opinionsbildare i stället gärna individualistiska förklaringar till samma fenomen. Representationen förklaras genom enskilda individers handlingar och beslut, vilket ger stöd åt åsikten att staten inte borde ha en aktiv roll i frågan.

Ett annat exempel gavs idag av den högerprofilerade ledarskribenten Mats Skogkär, med anledning av den uppmärksammade domen från Solna tingsrätt där en man frikändes från åtal om misshandel av sin hustru.

En av nämndemännen som påverkade domen var muslim och centerpartist. Skogkär nämner nämndemannen i en uppräkning av muslimer med partibok: Mehmet Kaplan, Yasri Khan, Omar Mustafa och Abdirizak Waberi. ”Entrism”, lyder Skogkärs kommentar. Läsaren ska därmed förstå att muslimer (eller islamister) med religionspolitiska lojaliteter och muslimska (eller islamistiska) agendor nyttjar koordinerade taktiker för att infiltrera politiska organisationer.

Det finns två tolkningar av Skogkärs kommentar. En är han använder fallet med den centerpartistiske nämndemannen för att ge stöd åt tesen att det pågår en islamistisk entrism. Det är naturligtvis helt befängt. En annan tolkning är att han hänvisar till entrism för att förklara domen. Om den senare tolkningen stämmer ger Skogkär en strukturförklaring: islamistisk entrism förklarar varför Solna tingsrätt dömde som den gjorde. Värre än befängt.

En individualistisk förklaring vore i stället att enskilda personer (som råkar vara muslimer) med olika idé- och intressepolitiska lojaliteter engagerar sig politiskt för att driva sina egenvalda agendor. De nämndemän vars uppfattningar avgjorde domen agerade efter eget huvud och de har som enskilda individer gjort sig skyldiga till något förkastligt. Så vitt jag förstår är det också denna förklaring som de flesta politiska kommentatorer har valt.

Skogkärs kommentar – oavsett vad den ska förklara – tilltalar de grupper som tror att det pågår en islamistisk invasion av Europa. Läsarnas svar till Skogkär gäller också just ”Muslimska Brödraskapets utbredning” och aggressiva islamisters dolda agenda som är ”uppenbar för den som vill se”. Förklaringen är svag, men effektiv för att mobilisera (extrem-)högerväljare.

Skillnaden är stor mellan att välja förklaringar i sökan efter sanningen och att välja förklaringar som passar ens politiska ambitioner.

Men hur vi väljer våra förklaringar avslöjar också våra avsikter. Den som söker efter den starkaste förklaringen söker sanningen, den som söker efter förklaringar som mobiliserar de rätta väljargrupperna söker något annat. I många av våra val av förklaringar ligger det sanningar om oss själva: har vi intellektuellt hederliga uppsåt eller inte? Har vi rätten på vår sida?