En bekant till mig tar snart sin gymnasieexamen och funderar på att börja plugga. Hon är intresserad av samhället, människan och idéer – vilket är vad jag själv jobbar med på universitetet. Det här inlägget riktar sig till henne och andra som går i samma pluggtankar. Vad ska man läsa egentligen? Och hur?

Jag begränsar mig här till studier i samhällsvetenskap och humaniora, eftersom det är inom dessa områden jag har min bakgrund, liksom att jag väljer exempel från Uppsala universitet, då det är där min vän vill plugga.

Det bör noteras att frågor som gäller vad man ska studera och hur är inte samma som frågor om vad man ska ”bli”. Om du vet precis vad du vill ”bli” – som till exempel sjuksköterska, utredare på Migrationsverket eller lärare – är studievalen ganska enkla. Det finns oftast färdiga program för det. Men du behöver inte veta vad du vill ”bli” för att börja plugga. Kanske upptäcker du det längs vägen, eller kanske långt efter att du är färdig. Det här inlägget handlar bara om att plugga och om att lägga grunden för bra studieval.

Program eller fristående kurser?

Många nya studenter börjar på ett utbildningsprogram. Sådana är ofta ungefär tre år långa och är sammansatta av experter för att ge en sammanhängande examen. Ett exempel på ett sådant program är Politices kandidatprogrammet. Som så kallad pol-kandare får man en översiktlig bild av hur samhället fungerar och blir duktig på att göra egna samhällsstudier. Många pol-kandare jobbar efter examen som utredare eller fortsätter med forskning.

Det finns flera fördelar med att läsa program. Som ny student hamnar man fort i ett socialt sammanhang. Man får kamrater både i den egna kursomgången och bland äldre och mer erfarna studenter som läser samma program, liksom att man senare i studierna kan bli mentor åt nya studenter. Därtill kan man vara trygg i att ens studier är väl utformade och att arbetsmarknaden är bekant med vilka färdigheter man har efter examen.

Om man inte vill läsa på ett program kan man utforma sina egna studier. Det kan vara mer krävande, då man som student måste ta ett större ansvar och välja sina kurser med omsorg. Många känner också att de saknar det sociala sammanhang som man får ”gratis” på de färdiga utbildningsprogrammen.

Å andra sidan får man just specialdesigna sin egen utbildning efter ens egna intressen och önskemål, liksom att man efter examen kan visa på arbetsmarknaden att man är ansvarstagande och självgående. Därtill finns det många andra sociala sammanhang på universitetet än dem som erbjuds i utbildningsprogrammen – nationer, idrottsföreningar och intressegrupper som Utrikespolitiska Föreningen är bara några exempel.

Min uppfattning är att det är svårt att veta vilken väg man ska gå innan man befinner sig på universitetet. Det är först när man är på plats och går på föreläsningar, läser kurslitteratur, skriver tentor, pratar med andra studenter, deltar i aktiviteter utanför studierna, engagerar sig i kåren, och så vidare, som man förstår vad det är att vara student. Dessförinnan är alla råd tomma ord.

Tillkommer gör att det är svårt att studera. Tempot är ett helt annat än på gymnasiet och lärarna på universitetet har inte samma sociala engagemang som dem som jobbar med elever i yngre åldrar. Litteraturen är knepig. Det krävs disciplin, studieteknik och tålamod. Det tar tid att lära sig plugga.

Av dessa två skäl – att det är svårt att veta vilken väg man ska gå och att det tar tid att lära sig plugga – tycker jag att det finns ett värde i att börja med ett slags introduktionsår. Läs två terminer och bestäm dig därefter för hur du ska fortsätta dina studier. Jag tror att det gör dig till en bättre student och dina studier mer värdefulla. Och jag har ett förslag på ett bra introduktionsår. Men först ska jag förklara kortfattat varför mitt förslag ser ut som det gör.

Samtidsbetraktelser

Oavsett vad man studerar idag så hör ens studier hemma i ett intellektuellt sammanhang. Den som till exempel ägnar sig åt nationalekonomi idag är verksam i ett teoretiskt ramverk som kallas för neoklassisk nationalekonomi. I den neoklassiska nationalekonomin är man bland annat intresserad av vilken roll individuellt beslutsfattande spelar på en marknad, hur priser förändras relativt varandra och hur ekonomiska kriser kan eller inte kan motverkas.

Den neoklassiska skolan är inte en självklarhet. Andra teoretiska ramverk har funnits tidigare – det var till exempel på 1800-talet ett centralt problem för nationalekonomin att förklara hur förmögenheter uppstår, vilket idag är en perifer fråga – och andra är under utveckling. Man kan tala om att det råder olika paradigm, eller tankesystem, i olika tider och på olika platser.

Vilket paradigm man är verksam i påverkar de frågor man ställer (och inte ställer) och hur man går tillväga för att besvara dem. I vetenskapliga paradigm som vi nu har lagt bakom oss undrade man till exempel vilka blandningar av kroppsvätskor som skapade sjukdom och vilka som skapade hälsa, eller vad som gjorde den brittiske monarken till Guds utvalde politiske härskare.

Vi är inte längre intresserade av att ställa (eller besvara) sådana frågor i vetenskapen. I stället är vi intresserade av helt andra frågor. Men vilka frågor är vi intresserade av idag? Varför är vi intresserade av just dessa och inte andra? Vilket är det rådande paradigmet? Varför är det inte ett annat?

Den typen av betraktelser över den egna samtiden är värdefulla för att vi alls ska begripa varför vi bedriver studier och vetenskap på ett visst sätt. Vi hör hemma i ett intellektuellt sammanhang som är värdefullt att studera i sig.

För att få ett helhetsperspektiv över sina egna studier är det bra att ha en grundläggande förståelse av vad människan har ägnat sig åt för intellektuella verksamheter tidigare i historien. En historisk blick placerar samtiden i ett sammanhang. Därför föreslår jag att alla som är intresserade av samhället, människan och idéer inleder sina universitetsstudier med att läsa idéhistoria.

Idéhistoria är ett eget akademiskt ämne som på Uppsala universitet också har en egen institution vid Historisk-filosofiska fakulteten:

Här behandlas filosofi, vetenskap, medicin, samhällstänkande och religion, från antiken fram till idag, och en återkommande fråga är hur människor har förstått omvärlden och sig själva.

Efter att ha ägnat sig åt idéhistoriska studier är man bevandrad i hur människan har tänkt på saker förut och därför bättre förberedd att ta sig an hur människor tänker på saker idag. Man är också bättre förberedd på att fråga sig själv vad man är mest intresserad av.

Vill man utveckla sina färdigheter i att svara på aktuella samhällsfrågor? Då kanske studier i statsvetenskap är ett bra val. Vill man utveckla sitt eget tänkande kring teoretiska problem som rör moral, kunskap och hur verkligheten är beskaffad? Kanske är filosofi nästa studieanhalt.

Jag tror att den som inleder sina universitetsstudier med ett år av idéhistoria och filosofi är mycket väl rustad inför de fortsatta studierna. Man har då en grundläggande bild av hur akademin fungerar och varför man i vetenskapen ställer sig vissa frågor men inte andra. Men man har också lärt sig att plugga, börjat förstå vad man själv tycker är intressant och bildat sig en uppfattning om hur man vill gå vidare i sina studier. Valen mellan program, kurser och studieplaner blir enklare. Man blir en bättre student.

Ett konkret förslag på ett introduktionsår

Mitt förslag inleds med idéhistoriska studier på höstterminen. Därefter har jag två olika förslag för vårterminen, ett för den som är mer intresserad av det historiska och ett för den som är mer intresserad av det filosofiska. En termins heltidsstudier motsvarar 30 högskolepoäng (hp). Poängen kan tas antingen genom ett helt kurspaket som är 30 hp eller en uppsättning fristående kurser som vanligtvis är mellan 1,5 hp till 15 hp styck. Mitt förslag innehåller båda.

En kandidatexamen kräver 180 hp på grundnivå, varav 90 hp måste vara inom samma ämne. De övriga 90 hp är man friare att bestämma över själv, varför man till exempel kan använda poängen man läser under introduktionsåret i sin examen. En magisterexamen, som är nästa examensnivå och som gör att man kan söka vidare till forskarutbildningar, kräver 60 hp till på avancerad nivå. En masterexamen kräver ytterligare 60 hp på avancerad nivå efter det.

Höstterminen

Idéhistoria A, 30 hp (länk):

Idéhistoria är studiet av tänkandets och föreställningarnas historia. A-kursen behandlar hur man fram till våra dagar betraktat naturen, samhället, det gudomliga och människan. Det handlar alltså om hur människan har sett på och försökt förklara både kosmos och sig själv.

Vårterminen, förslag 1

Det här förslaget är för den som är mer intresserad av det filosofiska. Förslaget innehåller kurser i kritiskt tänkande, livsfilosofi, etik och kunskapsteori. Jag tror att man kan behöva kontakta administrationen på filosofiska institutionen för att ta reda på hur man går tillväga för att läsa de enskilda kurserna, varav flera annars ingår i olika A-kurser i filosofi.

Kritiskt tänkande, 7,5 hp (länk):

Hur kan man avgöra om ett resonemang är hållbart? Hur kan man bli bättre på att själv konstruera en övertygande argumentation? Syftet med kursen är att förbättra din förmåga till kritisk granskning och att öka din förståelse av vad det innebär att argumentera sakligt och stringent.

Livsfilosofi och det moderna samhället, 7,5 hp (50% studietakt) (länk):

Hur kombinerar man det goda livet med ett ansvar för världen och dess överlevnad? Vad kan olika livsfilosofier och livsstilar i andra kulturer och ur historien lära oss om människan och vår samtid? Vilken roll har individen i dessa tider av kriser, komplexitet och ständiga förändringar?

Etik, 7,5 hp (länk):

Är det enbart konsekvenserna av en handling som avgör om handlingen är moraliskt riktig eller oriktig, eller finns det handlingar som är förbjudna oavsett dess goda konsekvenser? Har människor – födda eller ofödda – en högre moralisk status än djur? I kursen behandlas konkreta moraliska frågor av den här typen, samt strukturella drag hos olika moralteorier som ger olika svar på dessa frågor.

Kunskapsteori, 7,5 hp (länk):

Denna delkurs ger en översikt över centrala filosofiska frågor rörande kunskap. Vad är egentligen kunskap? Hur kan vi alls veta någonting om världen? Vad finns det för olika slags kunskap? Vad har kunskap för värde?

Vårterminen, förslag 2

Det här förslaget är för den som är mer intresserad av det historiska.

Ekonomi och samhälle, 15 hp (länk):

Denna introduktionskurs i ekonomisk historia ger en kronologisk översikt av den ekonomiska utvecklingen i främst Västeuropa och Nordamerika samt Sverige. Särskild vikt läggs vid utvecklingen från och med den industriella revolutionen.

Sweden’s Economic and Social Development in the 19th and 20th Centuries, 15 hp (länk):

Kursen handlar om betydande förändringar inom svensk ekonomi och svenskt samhälle från c. 1750 till nutid och hur Sverige omvandlades från ett agrart samhälle till ett industriellt välfärdssamhälle.

Efter studierna

Studier i samhällsvetenskap och humaniora leder ofta till arbeten man inte tidigare kunde föreställa sig att man skulle jobba med. Ibland får man ett jobb man inte ens kände till, just eftersom det är först när man har fördjupat sig i området som man inser att yrket finns. Själv jobbar jag som filosof – innan jag började studera trodde jag att filosofer och filosofi hörde historien till.

Många är oroade över att man inte ska få ett jobb. Det är oftast obefogat. Arbetslösheten i Sverige är idag 6% (källa). Bland akademiker är den öppna arbetslösheten idag 3% (källa). Lägst är den hos dem som utbildar sig inom hälso- och sjukvård (1,5%) och högst är den inom humaniora och konst (6%).

Den som gör aktiva och informerade studieval och som inte slarvar med studierna kommer med allra största sannolikhet att få ett jobb. Jobbet kommer dessutom troligtvis att vara tillräckligt välbetalt för att studielånen inte ska bli ett problem. Nya studenter ska inte låta rädslan för arbetsmarknaden, studielånen och de framtida inkomsterna påverka studievalen.

Jag tror att det är viktigare att ta sig över tröskeln och in på universitetet än att utforma den rätta studieplanen på förhand. Därför föreslår jag ett introduktionsår. Det hjälper en att orientera sig i akademin så att man är bättre rustad att göra informerade studieval. Man blir en bättre student.

Här har jag presenterat ett konkret förslag för den som är intresserad av samhället, människan och idéer. Förhoppningsvis kan någon annan skriva olika förslag även för den som är intresserad av annat, som till exempel teknik, fysik och medicin. Meddela då mig så länkar jag här.