Liberalism: en begreppsbildning

Liberalismen är en av mänsklighetens verkligt stora idéer, men utöver detta konstaterande råder det få uppenbara enigheter kring vad liberalismen egentligen är. I det här inlägget försöker jag att kortfattat och lättläst utveckla liberalismen som begrepp. Det kommer förhoppningsvis att klarna allteftersom varför detta begreppsliga projekt är intressant.

Det finns flera sätt att angripa frågan vad liberalism är. Ett är historiskt. Vad har de som genom historien har uppfattats som liberaler av sig själva och av andra varit? Vilka kännetecken har de burit? Ett problem med denna ansats är att vilka som har kallats för liberaler har skiftat, varför det tycks vara svårt att finna en beständig beskrivning som förenar liberaler genom tiderna.

Ett annat angreppssätt är idealtypiskt, i bemärkelsen att Den Sanna idén om liberalism stavas ut på teoretisk basis. Denna kan sedan användas för att identifiera vilka som har varit eller är liberaler.

Enligt ett sådant förslag som ibland hörs är en person liberal om och endast om hon håller det för givet att varje individ äger sin egen kropp och därför har en exklusiv och fullständig bestämmanderätt över sig själv och sitt liv. Ett problem med förslaget är att många som uppfattas som liberaler både av sig själva och av andra inte delar den idén, eller inte tillskriver den särskilt stor betydelse. Samma sak gäller även andra idealtypiska förslag.

Jag har försökt mig på en slags mix av dessa två angreppssätt genom att göra en historiskt informerad begreppsanalys av liberalismen.

I sin bok Liberalism: The Life of an Idea redogör Edmund Fawcett för liberalismens politiska historia. Hans historieskrivning är orienterad kring ett fyrdelat begrepp: liberalism är 1) motstånd till makt, 2) tilltro till social progression, 3) respekt för människors valda verksamheter och övertygelser, och 4) en acceptans för att det alltid kommer att finnas konflikter mellan deras olika intressen och trosföreställningar.

En styrka med Fawcetts begrepp är att det inte orienterar liberalismen kring marknadsekonomin, utan kring värdefrågor. Men även om begreppet är fruktbart för historieskrivning (läs Fawcetts bok!) tror jag att det kan förbättras. Mitt förslag ska förstås som en utveckling av Fawcetts.

Min definition – som utgör grunden för en teori – lyder:

Liberalism är en politisk ideologi som kännetecknas av progressivism, pluralism och en moralisk individualism, en skepticism gentemot auktoriteter samt en optimistisk attityd till marknadsekonomiska institutioner och problemlösningar.

På ett sätt lider begreppet av båda de nyss nämnda problemen. Jag har behövt konstruera ett mycket svagt begrepp för att inte utesluta historiska figurer som uppenbart är liberaler, men som ändå är starkt nog att samla dagens liberaler kring en gemensam idé.

På ett annat sätt är begreppet därför också en lösning på samma problem betraktad ur ett annat perspektiv: den förenar liberaler genom tiden och ger samtidigt vägledning i frågeställningar som liberaler brottas med idag.

***

Flera element i förslaget är mångtydiga eller vaga och behöver utvecklas. Det gör jag nedan. Men först ska jag reda ut några saker som inte ingår i definitionen men som omfattas av teorin i stort.

För det första är begreppet inte avsett att förstås binärt. Det vill säga, exempelvis en aktör, policy eller tidsperiod är inte antingen liberal eller inte utan liberal i mindre eller större utsträckning. Mitt förslag borde användas för att beskriva någonting som ”snarare liberalt än socialistiskt eller konservativt”. Liberalismen gäller framför allt grader och kontraster.

För det andra ska liberalismen förstås i relation till just dessa två andra stora ideologier, det vill säga socialismen och konservatismen. Ungefär som att det finns ett fåtal grundfärger – exempelvis gult och blått – som i olika blandningar ger andra färger – tillsammans bildar de grön – tänker jag i det här sammanhanget på tre ”grundideologier” som är möjliga att kombinera på olika sätt med olika resultat. Varje enskild ideologi bär också mening endast i jämförelse med de andra. Liksom med färger är det ointressant att tala om en liberalism om det inte finns alternativ att jämföra den med.

För det tredje utgör inte de hittills nämnda politiska begreppen en uttömmande lista. Vårt politiska vokabulär innehåller också begreppspar som nationalism och globalism, vänster och höger, revolutionär och reformistisk, realistisk och idealistisk och radikal och moderat. De berikar alla teorin.

Slutligen ska mitt förslag förstås som ett paraplybegrepp som samlar olika ideologier under sig. Libertarianer, klassiska liberaler och socialliberaler samlas här under samma beskrivning. Det som skiljer dem åt är begreppspar som dem i stycket ovan och hur de fördelar tonvikten mellan tesens olika element. I min teori är de ändå förenade på ett djupare plan.

Tillsammans avgränsar dessa tillägg begreppets omfång. Det är till exempel inte särskilt informativt om det används i en beskrivning av ett samhälle som inte har utvecklat någon form av marknadsekonomi. Det är också troligt att begreppet är oanvändbart i mycket små samhällen som organiseras genom personliga kontaktnät snarare än socialt överskridande institutioner.

Så, vad tillför begreppet efter alla dessa fotnoter och parenteser? Som sagt: det förenar liberaler genom tiden och ger samtidigt vägledning i frågeställningar som liberaler brottas med idag.

Till exempel är det användbart i en förklaring av varför liberalismen förut ansågs tillhöra vänstern, liksom i en förklaring av hur både liberaler och socialister samtidigt kan hävda att frihet och rättvisa är just deras grundläggande kärnvärden trots att de menar så olika saker.

Detta avslöjar också min ambition, som är att konstruera ett användbart politiskt begrepp – inte ett som är historiskt eller metafysiskt sant i någon slags högre bemärkelse. Om det inte är användbart för historieskrivning, samtidsbetraktelser eller moraliska överväganden så kan det kastas, men så länge det är användbart är det värdefullt. Och jag tror att det är användbart.

***

De element i begreppet som behöver en närmare förklaring är ”politisk ideologi”, ”progressivism”, ”pluralism”, ”moralisk individualism”, ”auktoritet” och ”marknadsekonomiska institutioner och problemlösningar”. Jag går igenom dem kort i den ordningen.

Med ”politisk ideologi” menar jag att liberalismen har ett begränsat omfång. Framför allt ska den inte förstås som en fullständig etisk teori, till skillnad från exempelvis utilitarism eller kantianism. Liberalismen ger till exempel ingen vägledning i moraliska frågor som hur djur borde (eller inte alls borde) användas i vetenskapliga försök, eller vad som gör en patients samtycke till ett medicinskt ingrepp giltigt eller ogiltigt. Liberalismen är endast ett sätt att ta sig an problem av en politisk karaktär.

En person, policy, parti, och så vidare, kan beskrivas som ”progressiv/t” om den eller det är framstegssträvande och välkomnande gentemot förändringar. Den som inte är progressiv kan i stället vara konservativ och ha en mer försiktig inställning till förändring, reaktionär och föredra det som tidigare har varit, eller helt enkelt sakna ett generellt synsätt i frågan.

Liberalismens ”pluralism” gäller en uttalad tolerans gentemot olika karaktärer, grupper och värderingar: kort sagt en tolerans till olika sätt som människor lever sina liv på. Det är inte en relativistisk åskådning i bemärkelsen att ”anything goes”, utan toleransen gäller inom vissa ramar. Viktigast är att man i sitt sätt att leva inte hindrar någon annans sätt att leva sitt liv – det finns alltså en ömsesidig gräns för toleransen, ett spelrum för människan att röra sig.

Med ”moralisk individualism” menar jag åskådningen att individer bär särskild moralisk status i egenskap av att vara individer, och inte i egenskap av att till exempel vara ”kvinna”, ”homosexuell”, ”funktionshindrad” eller ”mörkhyad”. Varje människas värde är som bärare av egenskaper som är specifika för just henne. I ett individualistiskt samhälle är sociala och juridiska institutioner utformade med respekt för just individers särskilda moraliska status.

Att vara en ”auktoritet” är att ha social makt. Staten är en aktör i samhället med en auktoritet av ett särskilt utmärkande slag, då den förfogar över våldsmonopolet och har (potentiell eller faktisk) tillgång till ojämförbara ekonomiska resurser. Ingen annan aktör kan mäta sig med staten.

En ”marknadsekonomi” är ett system med minst tre deltagare som frivilligt byter varor och tjänster med varandra till ömsesidig upplevd nytta (vilket inte nödvändigtvis är samma sak som faktisk nytta). Till de viktigaste marknadsekonomiska institutionerna hör äganderätter och olika typer av avtal, som exempelvis anställningskontrakt och överlåtelseavtal, liksom sociala och juridiska möjligheter att upprätthålla dessa institutioner.

Marknadsekonomiska ”problemlösningar” är sådana där en flera aktörer prövar sig fram i konkurrens, i kontrast till sådana där en aktör ges ensamrätt på området. Ett exempel är handeln med utsläppsrätter som syftar till att hantera utsläppen av växthusgaser. Det är de många små vägarnas väg.

Begreppet visar vad liberaler har gemensamt med socialister och konservativa, liksom att det urskiljer dem från varandra.

Liberalismen har progressivismen och skepticismen gentemot auktoriteter gemensamt med socialister. Möjligtvis också pluralismen. Den socialism som John Stuart Mill bekände sig till är individualistisk, men det är inte ett kännetecken som alla socialister delar – allra minst marxisterna.

Med konservatismen delar liberalismen framför allt den optimistiska attityden till marknadsekonomin, men konservatismen är varken individualistisk, progressiv eller skeptisk gentemot auktoriteter. Jag skulle inte heller beskriva konservatismen som pluralistisk, men det kan kanske bestridas.

I den här utläggningen bör ett par saker särskilt noteras. Liberalismens bild av staten är inte att den är en slags representant för samhället, utan en aktör bland andra. Det ger till exempel liberalismens demokratibegrepp en särskild prägel, bland annat genom att ett demokratiskt utfall inte betraktas som ”folkets vilja” eller ”nationens vilja” i faktisk bemärkelse.

Vidare bör det noteras att staten inte är den enda aktören som liberaler kan vara skeptiska gentemot. Om det skulle uppstå en aktör i samhället med ännu större makt än staten (Facebook? SpaceX? Kyrkan?) kan liberaler på ideologisk grund formulera en skepticism gentemot den.

Slutligen bör det noteras att även om marknadsekonomin är ett element i liberalismen så är den bara ett element. Liberalismen är mycket mer än bara kapitalism – framför allt enas liberaler kring en uppsättning värderingar.

***

När jag talar om ”liberalism” framöver är det detta begrepp jag har i åtanke. Jag upprepar det igen, för att upprepning väl sägs hjälpa minnet:

Liberalism är en politisk ideologi som kännetecknas av progressivism, pluralism och en moralisk individualism, en skepticism gentemot auktoriteter samt en optimistisk attityd till marknadsekonomiska institutioner och problemlösningar.

Jag har för avsikt att skriva mycket mer om begreppets olika element. Det är till exempel underutvecklat – även i den akademiskt filosofiska litteraturen – vad ”moralisk individualism” egentligen är och hur saken ska förstås.

Men jag har också för avsikt att försöka bidra till liberalismens utveckling. Det är nämligen, vilket inte minst Fawcetts bok visar, en föränderlig politisk åskådning. Liberalismen har och kommer även fortsättningsvis behöva utvecklas med tiden. Mitt begrepp kan förankra några sådana utvecklingar.

Jag välkomnar kritiska tankar. Min förhoppning är att begreppet självt liksom en diskussion kring det ska stimulera den liberala idédebatten.

1 Response to “Liberalism: en begreppsbildning”



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen