Förnuftets lag eller förnuftets ofullkomlighet: Gjorde Hayek Kant irrelevant?

Immanuel Kant (1724–1804) ville liksom andra upplysningsfilosofer underkasta världen förnuftet. Ingenting i denna värld stod bortom det mänskliga sinnets horisont. Det gällde bara att med förnuftet hitta den rätta nyckeln så skulle naturens alla hemligheter vara avslöjade, och skulle därmed även stå till människans förfogande. Människan: världens herre.

Det sägs att Kant aldrig lämnade sitt kära Königsberg. Och varför skulle han göra det? Från sitt skrivbord kunde han utforska förnuftet, förnimmelsen och etiken – en upptäcktsresa stor nog även för den mest äventyrlige. Kant kunde lösa världens gåtor utan att ens behöva sätta sin fot i den.

Kärleken och den fullständiga tilliten till förnuftets förmågor återspeglas i Kants teorier om människans sociala tillvaro. Vi ska leva i ett Kingdom of Ends där varje individ är fullständigt rationell och behandlas därefter som ett mål i sig. Konstitutionella republiker ska garantera människans frihet och förnuftets genomslagskraft ska möjliggöra en evig fred i och mellan alla stater.

Två och ett halvt sekel efter Kants död skrev ekonomen och sociologen F.A. Hayek (1899–1992) om det omöjliga i dylika skrivbordskonstruktioner av samhället. Hayek argumenterade övertygande att den mänskliga tillvaron är obegripligt komplex. Vi kan aldrig skapa ordning i en ständigt föränderlig social värld; människans förnuft är dömt att för alltid ligga ett steg efter.

Vad kan upplysningsfilosofen Kant tillföra samhällsteorin efter Hayeks fullständiga tillintetgörande av människans sociala planeringsförmåga?

Ett svar på den frågan kan nås genom en djupdykning i Kants moralfilosofi. Förnuftsbegåvade varelser som människan, menade Kant, är underställda tänkandets regel: det kategoriska imperativet. Vi kan till exempel inte utan motsättningar samtidigt vilja och inte vilja någonting. Tänkandets regel kräver av oss en sammanhängande följdriktighet i våra idéer.

Det kategoriska imperativet är samtidigt handlandets regel. Varje förnuftsbegåvad varelse är moraliskt ålagd att handla enligt universaliserbara maximer – ”tänk om alla vore tvingade att göra så!” – och att behandla alla andra förnuftsbegåvade varelser som ändamål i sig själva.

Som upplysta varelser ska vi ta livet i besittning genom att underkasta oss plikten. Moralen kräver att människan gör sig själv till världens härskare och upprättar en fredlig ordning där varje människa förverkligar sitt självbestämmande. Just självbestämmande – autonomi – är både moralens förutsättning och dess syfte: människan ska bli autonom genom att underkasta sig plikten, vilket kräver att hon är fri att själv välja den.

Hayek påvisade förnuftets svårigheter att skapa social ordning; Kant påvisade ett värde som riskeras om förnuftet helt sätts ur spel.

Ur ett perspektiv lever vi i institutionernas tidsålder. Samhällsvetare använder institutioner för att förklara lyckade och misslyckade sociala projekt, moralfilosofer argumenterar kring vad som gör institutioner rättfärdigade. Vår tids samhällsteori gynnas av en institutionsinriktad liberal läsning av Kant.

I den liberala läsningen är Kants etik individualistisk och frihetlig. Den är inte orienterad kring exempelvis tradition eller social omvälvning, utan kring den enskilda människan och hennes moraliska självförverkligande. Kantianismen är ett berikande alternativ till normativa teorier om exempelvis det allmänna bästa, naturliga rättigheter och sociala kontrakt.

Vi vet idag mycket om autonomifrämjande institutioner. Marknadsekonomin skapar ett välstånd och möjliggör fler och bättre livsval än något annat känt ekonomiskt system. Den lagstyrda demokratiska rättsstaten, granskad av en fri media, minimerar godtycklig maktutövning och tillerkänner den enskilde individen utrymme att leva och verka.

Vi vet också mycket om vad som motverkar autonomifrämjande institutioner. En utbredd korruption gör att statens förmågor vittrar sönder. Lagstiftning som sker i affekt, som hastigt införda och undermåligt utredda åtgärder mot terrorism, är ineffektiva och kränker individuella rättigheter. Asymmetrisk information kan leda till marknadsmisslyckanden. Och så vidare.

Det är förnuftsvidrigt och därmed förkastligt att förneka kunskaper som dessa. Tvärtom borde de användas i autonomifrämjande syften.

Den marknadsekonomiskt drivna och demokratiskt styrda rättsstaten är autonomifrämjande. I det grundas mycket av dess legitimitet. Försvaret av dess institutioner kan kräva aktiva åtgärder från staten, som exempelvis vissa marknadsinterventioner. Kant ger vägledning i detta försvar genom att fästa vår uppmärksamhet vid personlig autonomi; moralens förutsättning och syfte.

Upplysningsprojektet att från skrivbordet konstruera en fullständig samhällsmodell är förlegat. Hayek är en av många som har visat att det inte är möjligt. Men i Kant finns fortfarande insikter att hämta kring vad som gör institutioner goda. I Kant finns förnuftsvänlig vägledning kring det värde som står på spel om institutioner är missriktade. Kants pliktetik är vid liv.

Det gäller fortfarande för människan att lägga världen under sig, fast mot bakgrund av den moderna kännedomen om förnuftets begränsningar.

 

0 Responses to “Förnuftets lag eller förnuftets ofullkomlighet: Gjorde Hayek Kant irrelevant?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen