Principer för ett gott politiskt samtal

Enligt en uppfattning är vetenskap en typ av faktasökande verksamhet. Bland annat präglas vetenskapen av en strikt åtskillnad mellan fakta och värdering, en strävan efter gemensamma och välgrundade omdömen om hur saker är och med kontinuerlig förbättring som målsättning. Denna karaktäristik ger att den rationella konversationen är särskilt premierat inom vetenskapen.

Rationell konversation följer en uppsättning normer. Till exempel gäller det att åhörare inte avbryter en talare, att källor redovisas och att argument inte förvrängs innan de bemöts. Politiska samtal har mycket att lära från vetenskapliga. Det är vad det här inlägget handlar om.

Jag har tidigare föreslagit att det borde formuleras en uppsättning principer som politiska samtal borde följa och att aktörer som systematiskt bryter mot dem borde uteslutas från offentliga sammanhang. I det här inlägget specificerar jag sådana principer i punktform för att göra dem enklare att förhålla sig till. Min förhoppning är att de ska utvecklas vidare.

Tumregel: Deltagare i politiska samtal måste ge andra skäl att vilja låta dem delta på lika villkor som andra deltagare genom att göra sina påståenden a) relevanta och b) möjliga att kritisera.

***

1. Empiri
a) Förse andra med tillräckligt faktaunderlag
De flesta åsikter har att göra med fakta. Fakta gäller hur saker och ting var, är, skulle kunna vara eller ha varit, eller kommer att vara. Dina åsikter behöver en faktabas. Du måste ge andra skäl att låta sig övertygas om att saker och ting är på det vis du hävdar att de är. Presentera gärna studier (om de finns). Visa varför studier borde genomföras (om de inte finns). Om du spekulerar i vilket resultat det är troligt att studier skulle ge om de genomfördes behöver du ge skäl för varför dina spekulationer är tillförlitliga.

b) Förfalska inte fakta
Hitta inte på hur saker och ting är.

c) Förvräng inte fakta
Om till exempel en studie visar otydliga resultat, hävda inte att de är tydliga. Om till exempel en studie visar både A och B, hävda inte bara A (eller B). Om saker och ting är på ett visst sätt, hävda inte något annat.

d) Vilseled inte med fakta
Överdriv inte vikten av enskilda studieresultat – särskilt inte om resultatet avviker avsevärt från andra (tillförlitliga) studier. Om du presenterar statistik grafiskt ska du inte till exempel flytta på axlarna i ett diagram för att skapa ett intryck av hur datan ska tolkas som inte överensstämmer med hur datan faktiskt borde tolkas. Ljug inte med statistik.

***

2. Argumentationsrätt
a) Skilj mellan påstående och argument
I en argumentation finns påståenden och argument som ska ge stöd åt dem. Om du inte delar en motparts åsikt – till exempel ”hastighetsgränsen borde sänkas” – ska du undersöka och bemöta de argument som är avsedda att ge stöd åt den – till exempel ”det skulle rädda liv”. Det är inte gott nog att bara angripa åsikten självt.

b) Var försiktig med att avslöja ”egentliga” avsikter
Låt säga att en debattör påstår sig vilja sänka hastighetsgränsen på en viss väg med avsikten att rädda liv, men att du vet att debattören bor längs med vägen. Du misstänker att debattörens egentliga avsikt är att minska bullernivån för sig själv, på trafikens bekostnad, och att argumentet om livräddning endast anges som svepskäl. Det är inte gott nog att påstå att minskade bullernivåer är den egentliga avsikten – du måste bereda tillräckliga skäl för varför ditt avslöjande är riktigt. Skillnaden är nämligen hårfin mellan att försöka avslöja ett svepskäl och att ägna sig åt argumentationsfel (se 4a nedan).

c) Bemöt de starkaste argumenten
Det finns ofta flera argument som talar för en viss ståndpunkt. Inte sällan är argumenten relevanta, men av olika styrka. Till exempel kan argumentet att ”hastighetsgränsen borde sänkas eftersom bilar är lättare att fotografera när de rör sig sakta” vara relevant men svagt. Då din motparts starkaste argument också är de viktigaste ska du fokusera på dem först.

***

3. Engagemang i samtalsnormerna
a) Reagera på din motparts argument
Återge din motparts argument innan du bemöter dem för att visa att du har tagit hänsyn till dem och begrundat dem, för att säkerställa att du inte har missförstått och för att visa din motpart att du är villig att anstränga dig för ett gott samtal. Om du för tillfället inte kan göra det (på grund av till exempel tidsbrist), eller inte har för avsikt att fortsätta samtalet, borde du uppge det. Ge inte andra intrycket att du ignorerar dina meningsmotståndare.

a) Låt dig övertygas
Om din motpart presenterar övertygande argument ska du låta dig övertygas. Du ska inte hålla fast vid en uppfattning som du saknar skäl att hålla fast vid. Låt dina samtalspartners veta att du har låtit dig övertygas.

c) Medge misstag
Om det finns övertygande skäl att tro att du har misstagit dig ska du medge det. Det är ett tecken på respekt både för samtalets normer och för din motpart att uttryckligen visa att du vet att du har insett ditt misstag.

c) Låt saker redas ut
Byt inte ämne innan det föregående är tillräckligt utrett.

d) Respektera samtalets begränsningar
Introducera inte nya ämnen som kräver mer tid eller resurser att utreda än vad som finns att tillgå (utan att tydliggöra att en fullständig utredning är omöjlig).

***

4. Argumentationsfel
a) Ad hominem
Angrip inte dina meningsmotståndare – angrip deras argument.

b) Ad hoc
Det finns olika definitioner av ad hoc, men jag menar följande. Låt säga att ditt påstående A är motbevisat. Om du introducerar en förklaring F till varför A fortfarande gäller i stället för att låta dig övertygas om att A är falskt, och att F inte kan testas (utredas, undersökas, falsifieras) så är F en ad hoc-förklaring. Ad hoc-förklaringar är argumentationsfel som måste undvikas.

c) Auktoritetsargument
Kompetens och sanningsanspråk måste prövas vid varje enskilt tillfälle. Påståenden ska prövas även om det är auktoriteter som framför dem.

d) Guilt by association
Påstående eller åsikter måste inte vara fel bara för att klandervärda grupper eller personer delar dem.

e) Med mera

***

5. Identitet
a) Anonymitet
Det finns ibland skäl för olika aktörer att vara anonyma. Om det till exempel saknas institutionella säkerhetslösningar för visselblåsare är det ibland skäl nog för dem att vara anonyma. Oftast saknas dock sådana skäl. Då är det viktigt att deltagare i offentliga samtal är öppna med sin identitet så att ansvar kan utkrävas av dem.

b) Riktig identitet
Det är fel att utge sig för att vara någon man inte är eller hävda att även andra än man själv skriver under på det budskap som framförs.

c) Hemliga avsändare
Det händer att budskap formuleras av en aktör men framförs av en annan. Låt säga att tobaksindustrin, för att ta ett hypotetiskt exempel, har producerat studier som visar att nikotin är mindre farligt än vad man tidigare har trott. Det skulle då kunna vara i deras intresse om någon annan, kanske en respekterad forskare, förde fram resultaten i stället för att de gör det själva. Men alla som står bakom ett budskap måste stå som avsändare så att ingen kan gömma sig undan ansvarsutkrävande.

***

Utveckla gärna listan genom att kommentera här eller i sociala medier.

1 Response to “Principer för ett gott politiskt samtal”



  1. 1 Några utvalda inlägg | Jesper Ahlin Trackback vid 30 augusti, 2017 kl. 14:01

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen