Vänsterdocenten, av Torbjörn Tännsjö

Jag har läst Torbjörn Tännsjös bok Vänsterdocenten och har tre saker att säga om den. Men först en kort presentation. Tännsjö är filosof och vänsterpartist – ordningen däremellan har uppenbarligen växlat genom åren – tillika en av Sveriges mest kända offentliga intellektuella. Vänsterdocenten är den första delen i hans memoarer.

Boken ger ett muntert men självkritiskt perspektiv på ett halvt sekel av politiskt och akademiskt engagemang. Den kan läsas som en historielektion, en självbiografi eller som en skvallerskrift. Eller allt på en gång.

För det första ger Tännsjö mig som (jämförelsevis) ung liberal en knäpp på nosen. Det finns idéer och åsikter som jag naivt har inbillat mig att många på vänstersidan helt enkelt inte har begripit. I Vänsterdocenten får jag lära att intellektuella socialister diskuterade dessa ting redan på sjuttiotalet, därtill mer kunnigt och påläst än jag själv.

Det ger mig, för det andra, intrycket att människor ibland är till synes helt olika programmerade, moralpsykologiskt talat. Vi kan ha tillgång till precis samma information och av precis lika rationella skäl dra fundamentalt skilda normativa slutsatser. Jag och en person som Tännsjö skulle nog kunna förstå varandras åsikter fullständigt men ändå, eftersom vi är olika programmerade, inte vara överens i vissa frågor.

Och, för det tredje, Tännsjös politiska och akademiska liv tycks ha varit präglat av den här typen av konflikter. Författaren redogör så sakligt och med en sådan analytisk skärpa för sina egna och andras ståndpunkter att läsaren får ett fullständigt grepp om bevekelsegrunderna för de olika positionerna. De tycks alla vara lika genomtänkta, varför konflikterna måste bero på personernas olika karaktärsdrag.

Därför handlar också mycket i boken om vilka typer av personer de olika människorna är som Tännsjö har mött genom åren. Hans mamma saknade personlighet. Jan Guillou ville bli kändis. Olika filosofer – jag nämner till skillnad från Tännsjö inga namn – har varit fega, godhjärtade eller maktkåta. Boken har alltså en snaskig skvallerdimension som läsaren kan gotta sig i.

Vänsterdocenten ger överlag en trevlig läsning. För mig, som är doktorand i just filosofi, är det spännande att höra en senior röst om ämnets utveckling i Sverige. Andra kan nog finna minst lika stort nöje i Tännsjös berättelse om det politiska maktspelet i 68-vänsterns olika sektliknande förbund. Jag ser mycket fram emot nästa del.

1 Response to “Vänsterdocenten, av Torbjörn Tännsjö”


  1. 1 Ingvar 10 juli, 2017 kl. 19:04

    Det hela bottnar i vilken människosyn vi har. TT menar att när han går bort är allt definitivt över. Andra tror på någon form av ett efterliv. Utifrån detta blir våra tankar och känslor olika . Utan känsla saknar tanken riktning. Så riktningen blir olika.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen