”Hur är ovanstående relevant?”

Det var den första tentan jag skrev. Jag hade just påbörjat mina studier och skulle examineras på en kurs i statsvetenskap. Mina kurskamrater var nervösa, jag var det inte. Jag visste hur det låg till med saker och ting.

På plats i salen där tentan skulle skrivas. Likt en sprinter som gör en sista stretch och skakar loss innan hon placerar fötterna i startblocken knyckte jag på nacken och greppade pennan. Nu skulle de få se.

Så skrev jag. Sida upp och sida ned. Jag skrev om skatter och miljö och Kina och USA och konsumtionssamhället och människovärde – jag skrev ned allting precis så som det var, inklusive policies för den internationella arenan.

Det dröjde någon vecka, kanske två, innan de rättade tentorna kunde hämtas ut. Jag väntade mig lovord, guldstjärnor och lärarens ”aha!” i marginalerna. I stället: ingenting. I min tenta fanns ingenting som markerade några poäng. Inga understrykningar, inringade ord eller ens röda frågetecken. Helt tomt.

Så till sist fann jag lärarens kommentarer. Allra längst ned på den allra sista sidan stod de tunga orden: ”Hur är ovanstående relevant?”

Det var allt. Jag ville sjunka genom jorden. Mina kurskamrater som varit så nervösa inför tentan jublade över sina resultat. Någon grät av lättnad. Jag smet hem som en skamsen hund.

Ett av mina problem, tänker jag nu i efterhand, var att jag hade förväxlat sak och person. Det var min övertygelse att bra personer har rätt. Jag hade aldrig artikulerat denna naiva – och, vad din bordsgranne än hävdar, inte nödvändigtvis postmoderna – övertygelse, aldrig agerat på den i ett sammanhang där påståenden utvärderas rationellt, och därför heller aldrig fått den ifrågasatt. Jag visste inte att jag bar den.

Ett annat av mina problem var att jag trodde mig vara en särdeles bra person. Jag var fyra-fem år äldre än de flesta av mina kurskamrater – det var aldrig tänkt att jag skulle studera, det dröjde innan universitetet lockade – och nästan lika många år vuxnare. Hade gått Livets Hårda Skola. Jag var ju för fan medlem i Miljöpartiet! Klart att jag var en bra person och bra personer har ju rätt och jag skulle – således – skriva bra tentor.

Jag skulle komma att skriva många sådana, varav flera i just statsvetenskap. Allteftersom skulle jag lära mig att vad det är att svara på frågor. Nu, som forskarstuderande, börjar jag också lära mig vad det är att fråga.

Den där tentan har blivit en påminnelse för mig om att tänka i hypoteser snarare än i övertygelser. Den väckte mig ur min dogmatiska slummer, som filosofen Immanuel Kant uttryckte det om David Hume. Jag lärde mig något om att inte anta att det inte finns kunskapsluckor att fylla.

3 Responses to “”Hur är ovanstående relevant?””


  1. 1 Mattias 11 juni, 2017 kl. 12:50

    Nyfiken. Vad var ämnet och vad var ”relevant”?

  2. 3 Rikard 11 juni, 2017 kl. 23:00

    Hej.

    En närmast vacker beskrivning av det uppvaknande som det är allt för få förunnat att ha intellektuell hederlighet att kunna genomgå; av egen erfarenhet skulle jag påstå att ‘livets hårda skola’ som skriver faktiskt är en hjälp i detta, då den sällan medger omtentor.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen