Ett gemensamt ideologiskt manifest för liberaler och socialister

Jag har sedan en tid tillbaka förespråkat att liberaler borde hoppa i säng med socialister. Nåväl, det är inte ett helt ovillkorligt förhållande jag söker, faktiskt inte ens ett förstahandsval. Det bästa vore väl en fortsatt allians med en anständig konservatism, om en sådan kan uppbådas.

Inte heller är det en parlamentariskt aktuell önskan, åtminstone inte som det ser ut idag. Men det kommer ju också en framtid. Och det finns framtidsscenarion i vilka ett samarbete mellan liberaler och socialister är nödvändigt. Men vad skulle ett samarbete kunna byggas på?

Framtidens realpolitiska villkor är – förstås – otillgängliga för oss idag. Men realpolitik har aldrig heller intresserat mig nämnvärt. Det är ideologi som är spännande, och därför skriver jag här om en ideologisk grund för ett samarbete mellan liberaler och socialister.

Ett samarbete är faktiskt mycket närmre än vad man lätt kan tro, här i 2000-talets Sverige. Liberaler och socialister, barn av upplysningen, delar samma förnuftsmässiga rötter. De anser till exempel att samhällsresonemang måste bygga på rationella grunder. Andliga eller emotionella idéer och relationer hör inte hemma i livets politiska sfär.

Vidare delar man samma likavärdesprincip, en idé om fundamental rättvisa människor emellan. Med stöd i den stred liberaler och socialister en gång tillsammans för allmän och lika rösträtt. På den tiden, det vill säga för drygt ett sekel sedan, var också liberaler ”vänster” – om det vittnar till exempel Sveriges vänsterpressförening, grundad 1905, som än idag är en organisation för liberala redaktörer och ledarskribenter.

Slutligen är både liberaler och socialister progressiva. Man delar en optimistisk framtidstro och är välkomnande gentemot förändringar. Båda är beredda att lägga det som inte fungerar bakom sig för att i stället pröva nya vägar.

På några punkter kan vi därmed enas nästan omedelbart. På andra är det nödvändigt för båda att bita i det sura äpplet och ge med sig.

Liberaler och socialister borde bland annat kunna enas kring:

  • Penningpolitik och storfinansen. De senaste decenniernas expansiva penningpolitik har gynnat de redan rika på de fattigas bekostnad. Likaså är politiska privilegier för banker och storföretag – räddningspaket i kris och gräddfil i högkonjunktur – både orättvist och långsiktigt ohållbart. Liberaler och socialister borde kunna enas i principen om samma enkla och raka regler för alla, oavsett plånbok eller efternamn.
  • Sociala friheter. Den restriktiva narkotikapolitiken exempelvis är inte bara orättfärdigad, då varje enskild individ själv borde vara berättigad att bestämma över sin egen kropp, utan slår också mot de mest utsatta.
  • Migration. Egentligen av samma skäl som vad gäller sociala friheter.

Socialister måste tänka om på några punkter:

  • Bryt med nymarxismen. Man måste inte lägga ned feminismen och antirasismen, men man måste göra en riktig bedömning av den postmoderna doktrinen. Den är inte förnuftsbaserad, i upplysningens bemärkelse, och har därför en mycket begränsad politisk funktion.
  • Företagsamhet är bra. Ett välfungerande näringsliv stör inte det socialistiska målet om ekonomisk jämlikhet. Fokusera i stället på en omfördelning av näringslivets frukter.
  • Facken har inte per automatik rätt. Fackförbunden har i Sverige stor makt och denna måste användas riktigt.
  • Bostadsmarknaden. Hyresreglering fungerar inte: ”… prisregleringar [kan] vara det sämsta verktyget som en politiker kan använda sig av”, som Socialdemokratiska Ekonomklubben skriver.
  • Nato. Sverige ska med.

Likaså måste liberaler kunna kompromissa:

  • Skolvalet. Barns frihet är inte lika värdefull som vuxnas. Tvärtom kan det finnas individualistiska skäl att utveckla en modell för skolplacering som är gynnsam för barnens karaktärsutveckling, liksom att det finns rättviseskäl att motverka klyftor och segregation.
  • Arbetsmarknad. Punktåtgärder som RUT och ROT är politiska konstruktioner efter en hierarkisk tankemodell i vilken politiker kan och bör dirigera samhället ovanifrån. Det är orättvist, och troligtvis inte lika effektivt som strukturreformer.
  • Skatteflykt. Förenkla skattesystemet, gör det mer transparent och sätt dit fuskare. De som har råd att flytta undan sina pengar har inte ens alltid rätt till pengarna från första början, utan har tjänat dem tack vare en privilegierad politisk ställning. Det är inte osannolikt att cronyists är överrepresenterade bland skatteflyktingar.
  • Miljö och klimat. Givetvis ska man acceptera grön skatteväxling, men om det inte räcker så måste man faktiskt låta klimathotet trumfa den personliga friheten.
  • Föräldraförsäkringen. Individualisera den.

Till de problem som är svåra men nödvändiga att enas kring hör integrationen. Jag tror som liberal att det måste bli enklare för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden och att åtgärderna som krävs är negativa, det vill säga som i färre regler och lägre skatter, snarare än positiva, det vill säga som i utbildnings- och matchningsinsatser. En socialist tycker nog tvärtom, men det kanske finns en medelväg som jag inte ser.

Men, varför skulle ett socialistiskt-liberalt samarbete vara aktuellt?

Därför att borgerligheten har svårt med anständigheten. Högerpopulismen är anti-liberal, vilket konservativa inte låtsas om. Vissa från liberala kretsar har inget emot högerpopulismen – man menar att den i alla fall slår åt rätt håll – och välkomnar den så länge den personliga friheten inte står på spel. De glömmer likavärdesprincipen och därmed halva liberalismen.

Det ideologiska manifestets titel: Progressiv och frihetlig individualism i en egalitär kapitalism

Vi vet som sagt inte vad framtiden har att erbjuda. Men om det skulle behövas är ett gemensamt ideologiskt manifest för liberaler och socialister inte omöjligt att formulera. Det borde alla, särskilt de konservativa, hålla i minnet.

1 Response to “Ett gemensamt ideologiskt manifest för liberaler och socialister”


  1. 1 Jonas Hagerlid 1 juni, 2017 kl. 10:07

    Jag tror att det som är möjligt är ett riksdagssamarbete snarare än ett gemensamt partiprogram. S har redan gått så långt i liberal riktning att de har förlorat betydande delar av sina arbetarklassväljare.

    Angående politikområden:

    Penningpolitik. Att man har tagit till en tandlös expansiv penningpolitik istället för en expansiv finanspolitik beror ju på att man har bakbundit staten med överskottsmål. Det som konkret behövs är att överge överskottsmålet för att kunna föra kontracyklisk finanspolitik och att öka inflationsmålet till kring 4-5 % för att ge penningpolitken mer svängrum

    Råder det inte en betydande enighet kring att fortsätta med den restriktiva narkotikapolitiken?

    Migrationspolitken är en fråga som delar mer. Det finns en betydande folklig pluralitet för en restriktiv migrationspolitik. Om man går tväörs emot den så är det svårt att bli vald även om man får till en bred koalition. Man kan dock föra en restriktiv migrationspolitik utan den stigmatisering av invandrare som många högerpopulister ägnar sig åt.

    ”Nymarxismen” Det råder stor förvirring och splittring inom vänstern på den här punkten och jag tror det kommer att ta ett långt tag innan en ny sammanhängande position kristalliserar sig.

    Är det något av vänsterpartierna idag som inte håller med om att företagande är bra? Jag skulle säga att kärnan i det hela snarare är att skapa ett robust reglersystem för marknader och företagande så att de uppfyller sociala mål. Exempelvis genom att hindra mer riskabla former av finansiell spekulation, utsläpp av miljögifter, monopol eller korruption. Detaljerna i det kan debatteras i oändlighet.

    Precisera vad du menar med facken.

    Hyresregleringen kan avskaffas och kompenseras med bostadsbidrag

    Att gå med i Nato är rimligt med tanke på Rysslands beteende. Socialdemokraterna och folkopinionen är på väg i den rikningen

    // Oberoende Socialdemokrat


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen