Yttrandefrihet: vem, vad, hur?

Tidningen Nya Tider, som på Wikipedia beskrivs som en högerextrem och konspiratorisk nyhetstidning, får delta på Bokmässan i Göteborg. Detta har som alltid skapat en diskussion om yttrandefrihet. Borde sådana aktörer få delta eller inte? Diskussioner om yttrandefrihet präglas ofta av vad sådana aktörer har för budskap, men jag vill föreställa mig att det också kan vara viktigt att ta hänsyn till vem som framför ett budskap och hur.

Kulturnytt i P1 har gjort en enkätundersökning bland bokförlag och noterat att flera av dem har beslutat att delta i Bokmässan på grund av Nya Tiders medverkan. En förlagschef säger att det är viktigt att ”bemöta de vars åsikter vi tycker är absolut motsatsen till det man uppfattar som relevant och vettigt.”

Jag håller med förlagschefen om att det är viktigt. John Stuart Mill skrev om motsatsen, det vill säga om att inte låta alla åsikter diskuteras:

If the opinion is right, they are deprived of the opportunity of exchanging error for truth: if wrong, they lose, what is almost as great a benefit, the clearer perception and livelier impression of truth, produced by its collision with error. (On Liberty, kap 2)

Argumentet är alltså att åsikter ska få höras och bemötas i ett upplysande samtal. Ett problem med argumentet är att ett samtal inte nödvändigtvis blir upplysande bara för att det är fritt. Somliga är till exempel bara beredda att lyssna på åsikter de redan hyser: en motsatt åsikt påverkar inte deras världsbilder eller beslutsfattande.

Men argumentet kan kompletteras. Människors världsbild och beslutsfattande påverkas inte bara av vad som sägs – alltså samtalets innehåll – utan också av hur det sägs och av vem.

Ett budskap är mer effektivt om det är bra paketerat. Hur något sägs spelar roll för om folk låter sig övertygas. Det är en insikt som inte minst reklambranschen försöker att ta vara på. Vidare låter somliga sig övertygas av allt Jimmie Åkesson säger, vad det än är. Han är, tycker de medvetet eller omedvetet, en trovärdig karaktär. Av det skälet ska man lyssna på honom.

Det är psykologiska drag som kännetecknar människans beslutsarkitektur vare sig vi vill eller inte. Vi bryr oss inte bara om vad som sägs, utan också om hur och av vemEn debatt om yttrandefrihet kanske därför borde ta mer i beaktande än bara åsikternas innehåll.

Vissa paketeringar av budskap är mindre acceptabla än andra. Ett förslag är att bara aktörer vars verksamheter präglas av transparent data- och källhantering ska välkomnas till Bokmässan och liknande tillställningar. Skippa dem som hittar på eller förvränger information: de har fel sätt att samtala på.

Likaså är vissa karaktärsdrag mindre acceptabla än andra. Bokmässan skulle till exempel kunna neka aktörer som inte visar upp en tendens att på allvar begrunda och reflektera över andras åsikter. Släpp bara in dem som är inkännande och respektfulla samtalspartners.

Ytterligare ett kriterium att ta hänsyn till skulle kunna vara intentioner, så att bara de som har en avsikt att bedriva upplysande samhällsdebatt välkomnas. Men jag är skeptisk både till att det är möjligt att avgöra varför folk talar och till att det, om det går, skulle spela samma roll som vem, vad och hur.

Jag tycker att det är rimligt att debatter om yttrandefrihet inkluderar annat än bara vad som sägs. Människan skapar sina världsbilder också efter hur saker sägs och av vem. Debatter om yttrandefrihet, liksom en uppdaterad analys av densamma, borde ta hänsyn till det.

0 Responses to “Yttrandefrihet: vem, vad, hur?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen