Några frågetecken kring liberalism och nationalism

Nationalismen är på framfart, framför allt i högerpopulistisk tappning. Den senaste tiden har dock även liberaler fört fram tankar om att förena liberalism och nationalism. Torbjörn Tännsjö (som själv är varken liberal eller nationalist) har gjort en initial begreppsutredning vad gäller ”liberal nationalism” i en förhandspublikation i Tidskrift för politisk filosofi, men jag tycker att en del frågor lämnas obesvarade. Det gäller även när andra har snuddat vid ämnet.

Lars Anders Johansson skrev den 22 december att det varken är ”svårt eller långsökt att förena en liberal grundsyn, som utgår från individens fri- och rättigheter, med en idé om nationell gemenskap.” I sin krönika återger han flera historiska exempel på liberaler som har argumenterat för både liberalism och nationalism, men han återger inte deras argument. Vi möts av ett att, men lämnas utan ett hur.

Bawar Ismail skrev den 5 februari att det ”uppenbarligen” behövs ”en liberal rannsakan av synen på nationalstaten och nationell gemenskap”. Detta eftersom Alliansen är splittrad, eller eftersom amerikanska liberals ”dödade den fria rörligheten”, eller på grund av en ovilja att diskutera radikal islamism, eller eftersom liberalismens skilsmässa med nationalstaten banade vägen för populism, eller av något annat skäl – ämnena i Bawars krönika är många och det är långt från ”uppenbart” varför det behövs en liberal rannsakan.

Alla tre påpekar att liberalismen och nationalstaten växte fram tillsammans, vilket förstås är sant. Liberalismen brukar ju till och med sägas vara född ur den franska revolutionen. Är detta i sig skäl nog att behålla de två som ett par?

Det råder ingen tvekan om att uppkomsten av liberala stater med demokrati, maktdelningsprinciper, lagstyre och så vidare är tätt sammanvävd med etnisk, lingvistisk och kulturell homogenitet. Undantagen är få, och de flesta försök till konstruerade statsbildningar utan hänsyn till nationalitet har misslyckats. Jugoslavien är väl ett av de mest talande exemplen.

Därmed kan det sägas att nationell gemenskap har burit ett instrumentellt värde för den liberala staten. Men nationalism är inte det enda som har burit ett sådant värde. Institutionell stabilitet, låg korruption, gemensamma måttenheter, en autonom och meritokratisk förvaltning, ekonomiskt välstånd, individualistiska normer med mera har också gjort det.

Vilken är relationen mellan nationell gemenskap och allt annat som bär ett sådant instrumentellt värde? Vad är viktigast? Gäller samma relationer idag som igår, på samma sätt överallt, och än viktigare: gäller de imorgon? Det räcker inte för den liberale nationalisten att svepa med handen i riktning åt liberalismens och nationalstatens gemensamma historia. Hen måste skriva ut i detalj varför konjunktionen liberalism och nationalism har normativ bäring.

Det är dessutom inte vilken normativ bäring som helst som behöver förklaras. Den liberale nationalisten behöver bland annat svara på om nationen bär rättigheter som trumfar individens, om individen har plikter gentemot nationen och om rättigheter är avhängiga nationstillhörighet – tre snabba exempel på hur nationalism åtminstone prima facie tycks strida med liberalismens kärna av individualistisk frihet och rättvisa.

Vidare krävs utöver koherenta svar på hur själva föreningen mellan liberalism och nationalism ser ut även svar på hur en sådan förening förhåller sig till liberalismens övriga projekt och karaktär. Här följer tre exempel.

Genom att tillerkänna människan status som individ avser liberalismen befria den enskilde människan från social och historisk nödvändighet. Det betyder att hur människans liv ter sig, eller vilken relation hon har till andra och till staten, inte ska vara beroende av vilken identitet hon har. Jämför med exempelvis ett feodalt samhälle där bonden, vasallen och länsherren lever efter olika spelregler.

Liberaler vill minska betydelsen av sådana grupptillhörigheter. Hur ska detta projekt förverkligas tillsammans med ett nationalistiskt, som ju knyter samman individen med hennes nationella identitet?

Industrialiseringen och digitaliseringen innebär snabbare rörelser för både människor och kapital. Med globaliseringen är rörelserna dessutom större och inkluderar många fler. Liberalismen välkomnar den här utvecklingen, som leder till att fler människor lever friare och mer berikande liv. Genom att förespråka neutrala och likvärdiga politiska rättigheter strävar man efter att jämna ut sociala och ekonomiska villkor under olika politiska administrationer för att underlätta rörelser för både människor och kapital.

Liberalismen har alltså med världsutvecklingen sedan 1789 blivit alltmer kosmopolitisk. Vilken roll har nationalismen att spela i relation till det?

Nationalismen har som sagt utan tvivel haft betydelse för framväxten av västvärldens liberala stater. Men den politiska arenan har förändrats sedan dess. Människor har tidigare format gemenskaper kring bakgrund och kultur, men idag finns tack vare bättre ekonomiskt välstånd och politiska rättigheter i större utsträckning också möjligheten att samlas och samverka globalt kring idéer, ambitioner och attityder.

Liberalismen har tidigare moderniserats när omvärlden har gjort det. Det är en progressiv framstegsideologi. Hur ska en liberal nationalism förhålla sig till att den moderna människan samlas och samverkar globalt kring idéer, ambitioner och attityder? Kan liberalismen förbli progressiv och nationalistisk?

Min initiala reaktion när liberalism och nationell gemenskap förespråkas tillsammans är att betrakta föreningen som en med endast marginell betydelse. Men det är svårt att förhålla sig till begreppet ”liberal nationalism” innan de som förespråkar saken har klargjort mer i detalj vad de faktiskt menar. Är liberalismen kommunitariansk? Eller, med tanke på alla referenser till det instrumentella värdet av nationalism, utilitaristisk? Kan liberala nationalister och nationalistiska liberaler göra gemensam sak politiskt? Bawar Ismail avslutar sin krönika med en uppmaning om att diskussionen ska börja nu. Jag är idel öra.

0 Responses to “Några frågetecken kring liberalism och nationalism”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen