Varför älskar Payam Moula socialdemokrati?

Min vän och kollega, socialdemokraten Payam Moula, skrev i lördags ett blogginlägg med rubriken ”Varför hatar Annie Lööf Sverige?” I inlägget driver Payam tesen att den svenska socialdemokratin gör Sverige till ett av världens bästa länder. I det här blogginlägget pekar jag på några av textens problem.

I texten länkar Payam till tre index över samhällsdata. Två av dem tycks dock vara samma quality-of-life-index, eller QLI. QLI mäter bland annat ekonomisk stabilitet, utbildningssystem och sjukvård. Det andra indexet mäter bland annat vetenskap och teknologi, klimatpåverkan och hälsa. Sverige ligger högt i båda, vilket Payam förklarar med ”den svenska samhällsmodellen.”

Payam beskriver samhällsmodellen med orden ”höga skatter, stor offentlig sektor och starka fackförbund” och knyter den till sitt parti: ”Jag älskar Sverige. Det är en viktig anledning till varför jag är socialdemokrat.” Vidare skriver han att andra, framför allt Centerpartiets partiledare Annie Lööf, ”inte gillar Sverige. De vill att Sverige ska bli mer som resten av världen, inte tvärtom.”

Blogginlägget är kort och skrivet i ett politiskt sammanhang som, i min mening, tillåter att man skarvar lite grann. Jag tror till exempel inte att Payam menar allvar med rubriken. Men han skriver också att ”samhällsmodellen är bevisat framgångsrik. Återigen, ingen åsikt. Fakta.” Där någonstans måste jag däremot som vän och kollega räcka upp en frågande hand.

Jag tycker inte att de index Payam hänvisar till utgör uttömmande listor över värdefulla samhälleliga ting. Därtill är jag skeptisk till att det är socialdemokratin som har gjort att Sverige toppar listorna.

Med början i det senare vill jag erbjuda en alternativ förklaring till den svenska framgången. Det är ekonomisk tillväxt tillsammans med politiska rättigheter under lagstyre som har gjort Sverige framgångsrikt – inte socialdemokratin.

En god ekonomi är grunden för allt välstånd och därför är tillväxt intressant i sammanhanget. Den viktigaste tillväxtperioden i Sverige rådde mellan 1890–1950 och ska inte helt okritiskt knytas till den ”svenska samhällsmodellen”:

I själva verket kan det ifrågasättas om ”den svenska modellen” […] egentligen är särskilt svensk. Ibland har det talats om en ”skandinavisk modell” och kanske man snarare borde tala om en ”småstatsmodell” där det självfallet kan finnas individuella variationer. Mot denna bakgrund kan hävdas att om Sverige haft vissa särdrag i sin tillväxt i förhållande till småstatsgruppen har det varit av andra skäl än existensen av någon specifik svensk modell som till arten skulle skilja sig från alla andra modeller. (Olle Krantz, Svensk ekonomisk tillväxt under 1900-talet – en problematisk historia. Ekonomisk Debatt 2000, 28:1.)

Skattetrycket i Sverige vid sekelskiftets början var ungefär 10 procent, men påbörjade under 1930-talet en resa uppåt som slutade kring 50 procent under 1990-talet. När beskattningen tilltog avstannade Sveriges tillväxt. Det finns alltså skäl att misstänka att Sveriges ekonomi hade varit ännu bättre idag om skatten under 1900-talet hade varit lägre.

En socialdemokratisk förklaring till Sveriges höga skatter är att frukterna av den ekonomiska tillväxten därmed fördelas mer ”rättvist.” I socialdemokratins ideologiska kärna finner man nämligen den marxistiska tanken att utan politiska ingrepp koncentreras ekonomiska vinster till ägarna av produktionsmedlen, det vill säga ”kapitalet” (Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren, Vad är socialdemokrati?).

Detta är inte heller helt okontroversiellt. Löneandelen i industrin, alltså den del av förädlingsvärdet som tillfaller arbetstagarna i form av löner eller sociala avgifter, är i stort sett densamma idag som den var i slutet av 1800-talet. Socialdemokratin har bromsat ekonomin med höga skatter, men inte lyckats med sin ambition att flytta vinster från kapitalägare till förvärvsarbetare.

Payam förenklar i överkant när han hävdar att den socialdemokratiska samhällsmodellen är skälet till Sveriges välstånd. Det är inte socialdemokratin, utan som sagt ekonomisk tillväxt och politiska rättigheter under lagstyre som har gjort Sverige framgångsrikt. Och om politiska rättigheter och lagstyre ska tillskrivas socialdemokraterna är det inte som partister utan som demokrater.

Som jag skrev i i förordet till den svenska utgåvan av Eamonn Butlers bok Klassisk liberalism: En introduktion har det svenska välståndet uppstått trots socialdemokratin, inte tack vare den.

Nu till den andra punkten, det vill säga de index som Payam hänvisar till. Det finns andra värdefulla samhälleliga ting, inte minst ekonomisk frihet. Sverige placerades förra året på plats 26 i Index of Economic Freedom – långt efter jämförbara länder som Kanada, Danmark och Nya Zeeland. Ekonomisk frihet är fundamentalt för allt annat välstånd, så om Sverige ska ha ledartröjan i behåll i andra index kanske någonting borde förändras här.

Men allt gott mäts inte i kvantitativa index som dessa. Payam skriver:

Det spelar ingen roll att modellen bevisligen är framgångsrik, i Lööfs värld är den moraliskt fel. Den kommer alltid vara fel, oavsett resultat. Höga skatter kommer alltid vara fel, oavsett resultat.

För liberaler som Annie Lööf bär frihet ett egenvärde. Med frihet menas här att inte bli hindrad av andra i sin egen strävan efter lycka, att tillåtas vara en självbestämmande individ med en stor portion rörelseutrymme i världen. Det spelar inte någon roll att man kan uppnå vissa resultat genom att inskränka individens frihet, det är fel oavsett vad. Jämför med hur Förenta Nationerna 1984 antog en konvention mot tortyr mot bakgrund av att ändamålen inte helgar medlen: tortyr är fel oavsett resultat.

Frihet hör inte till Payams grundläggande politiska värderingar, därför utmålas det som någonting verklighetsfrämmande i hans text. Om det stämmer som Payam skriver att Annie Lööf motsätter sig viss politik oavsett dess resultat betyder det inte att Lööf ”hatar Sverige” eller något annat. Hon kan vara en principfast liberal som värdesätter individens frihet, vilket innebär att hon ibland håller upp en stoppskylt framför socialdemokrater som kanske annars skulle göra nästan vad som helst för att få sin vilja igenom.

Payam avslutar sin text med att fråga varför Annie Lööf tycker ”så dåligt om Sverige.” Med samma elaka retorik skulle man kunna fråga Payam varför han tycker så dåligt om den enskilda människan.

Socialdemokraterna lockar enligt opinionsmätningarna runt en fjärdedel av väljarna och är enligt det senaste valresultatet Sveriges största parti. Men man ska nog som sosse inte vara riktig lika kaxig som man kunde vara för femtio år sedan, då partiet kunde få egen majoritet i riksdagsvalet. Framför allt ska man nog avstå från att hävda att det inte är åsikter utan ”fakta” att socialdemokratin är bäst och att de som tycker annorlunda ”hatar Sverige”. Särskilt inte om man vill ta ansvar för det politiska språket.

3 Responses to “Varför älskar Payam Moula socialdemokrati?”


  1. 1 Jacob 13 februari, 2017 kl. 12:02

    Fast Lööf är väl knappast liberal, hon är väl bara en liten gnutta mindre sossig än sossarna

  2. 2 Rikard 13 februari, 2017 kl. 12:03

    Hej.

    Själv har jag tidigare frågat socialdemokrater varför man inte vill begränsa statens och kommunens ansvarsområden till sådant varken marknad eller vi själva kan leverera; exempelvis att låta den offentliga vården vara inriktad på strikt sett akuta tillstånd, och lämna sådant som tandställningar och borttagning av fräknar till den privata sektorn.

    Som låglöne-arbetare (varvat med akademiker-‘karriär’ inom skolan) vet jag empiriskt om man säger så hur stor skillnad en femhundring är när ens heltidslön netto når upp till knappa 14 000:-. Varför socialdemokratin inte vill att de lägst avlönade skall kunna tjäna mer via lägre skatter begriper jag inte – snart sagt varenda krona kommer att konsumeras lokalt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare


  1. 1 Replik: | S-Filosof Trackback vid 14 februari, 2017 kl. 17:49

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen