Bokåret 2016

I januari 2016 tänkte jag efter och skrev ned vilka böcker jag hade läst under det föregående året. Jag har därefter flera gånger gått tillbaka till blogginlägget med rubriken ”Bokåret 2015: en odyssé” för att hitta boktips eller påminna mig själv om någon detalj i läsningen. Bättre än mitt eget blogginlägg är läsmaskinen Erik Hultgrens med rubriken ”Mitt bokår 2015”. Jag har under året som gått följt Eriks råd och fört små anteckningar om alla böcker jag har läst. Här är därför årets bokinlägg: bokåret 2016.

Till skillnad från i förra årets inlägg väljer jag i år att endast nämna böcker som jag har läst i dess helhet. Det betyder att jag till exempel inte nämner Yuval Noah Hararis bok Sapiens, eftersom jag slutade läsa halvvägs igenom när den blev alldeles för svepande till och med för att vara populärvetenskaplig, eller Ha-Joon Changs Economics: The User’s Guide, eftersom jag slutade läsa när författaren påstod att 1900-talets liberaler var emot rösträtt för fattiga. Fast nu nämnde jag dem i alla fall. I avrådan.

I mina anteckningar har jag skrivit ”intressant” om nästan alla årets böcker. Och det är sant. Det har varit ett mycket intressant läsår, om man får kalla det så. Två böcker förtjänar särskilt omnämnande. Francis Fukuyamas Political Order and Political Decay, som är den andra volymen i ett större verk, handlar om politisk historia från tidigt 1800-tal och framåt. I den presenterar Fukuyama sin teori om ”politiskt förfall”, eller hur en statsapparat kan vittra sönder. Samma Erik Hultgren har redan skrivit utmärkt om boken på sin blogg.

Den andra boken som förtjänar särskilt omnämnande är Larry Siedentops Inventing the Individual: the Origins of Western Liberalism. Som titeln avslöjar handlar boken om liberalismens uppkomst i väst. Siedentops teori är att liberalismen växte fram ur kristendomens människosyn. Till exempel menar han att aposteln Paulus introducerade den för liberalismen kritiska idén om individualistiskt agentskap, då Paulus teologi utgår från och syftar till att belysa att den enskilde människan är ensamt ansvarig för sin egen frälsning. En sannerligen berikande teori och bok.

De två mest framträdande typerna av böcker jag har läst under året kan sammanfattas som ”historia” och ”ideologi”. Jag tar typerna i tur och ordning.

Året inleddes med Svante Nordins Nittonhundratalet: En Biografi. Boken avslutas med tre helt olika narrativ som visar att mänsklighetens mest händelserika århundrade kan förstås på olika vis. Därefter läste jag Henrik Berggrens och Lars Trädgårds nu nästan klassiska Är Svensken Människa? som kom ut i reviderad och utökad upplaga 2015. Under sommaren låg jag på stranden i Montenegro och lärde mig om tidig svensk liberalism genom Nils Erik Forsgårds Ingens herre, ingens träl: Radikalen Anders Chydenius i 1700-talets Sverige. Nu saknas bara en biografi över den med Chydenius samtida Peter Forsskål, vars idéer bland annat låg till grund för 1766 års tryckfrihetsförordning. Till historieböckerna hör förstås även den första volymen i Francis Fukuyamas verk, The Origins of Political Order, som handlar om människans politik från historiens begynnelse till och med det tidiga 1800-talet, och Albert Jonsens A Short History of Medical Ethics som jag läste i jobbet.

På ett mer filosofihistoriskt tema läste jag Staffan Källströms Den Gode Nihilisten om Axel Hägerström och Uppsalafilosofin. Boken ska skildra hur den värdenihilistiska Uppsalafilosofin har påverkat svensk idédebatt, men jag är osäker på om den lyckas med det. Källström återger mest vad akademiker som har kommenterat värdenihilismen har skrivit, vilket inte är samma sak som att värdenihilismen har varit inflytelserik. I slutet av boken sägs också att frågan är svår att besvara och att det kanske i stället är en rationalistisk attityd som är den Hägerströmska filosofins viktigaste arv till eftervärlden. Därtill läste jag G.E.R. Lloyds The Ideals of Inquiry om vetenskapligt tänkande i det antika Grekland, Mesopotamien, Kina och Indien. Lloyd driver tesen att de politiska system som tänkare har verkat inom har haft ett stort inflytande på hur de bedrev sina undersökningar. Läs gärna min recension av boken.

Bland de ideologiska böckerna återfinns Eamonn Butlers Classical Liberalism – A Primer, som gavs ut på svenska i år med ett förord av undertecknad. Jag skrev förordet i våras och lät i det kontrastera liberalismen med socialdemokrati, kanske i en naiv förhoppning om att den och inte högerpopulismen skulle vara liberalismens största fiende de närmsta åren. Tyvärr var det nog ett misstag. Apropå socialdemokrati läste jag Ingvar Carlssons och Anne-Marie Lindgrens Vad är Socialdemokrati?, en bok som precist och upplysande introducerar ideologin, men samtidigt avslöjar den: mycket av författarnas ansträngningar går till att bekämpa nidbilder av ideologiska motståndare. Värre läsning var G.A. Cohens Why not socialism?, som jag i ett blogginlägg i våras kallade för ”kvasireligiös tragik”. Jag har inte ändrat min uppfattning om det.

Mer renodlat filosofiskt läste jag Ronald Dworkins Justice for Hedgehogs, en bok som har fortsatt att växa efter läsningen. Jag har hört någon hävda att den i framtiden kommer att vara lika nödvändig läsning som Aristoteles Den nikomachiska etiken, men med undantag åtminstone för bokens första kapitel är det en överdrift. Slutligen läste jag Lena Halldenius Mary Wollstonecraft, feminismen och frihetens förutsättningar, vilken jag placerar bland de ideologiska böckerna snarare än bland de historiska eftersom jag tycker att Wollstonecrafts republikanska frihetsbegrepp är så filosofiskt angeläget.

Med detta sagt blir det svårare att kategorisera böckerna. Jag läste Stephen Hawkings Kosmos – en kort historik (mer känd som A Brief History of Time) och Charlotte Hedenstierna-Jonsons Birka Nu, en artikelsamling om pågående arkeologisk forskning vid forntidsbyn Birka. Jag visste exempelvis sedan tidigare att arabiska vittnesmål har varit viktiga för vår kunskap om nordisk vikingatid, men nu förstår jag det bättre. Tiden och rymden förstår jag däremot fortfarande inte, trots Hawkings pedagogiska förmågor.

Jag läste Slavenka Drakulić Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna, en oerhört stark berättelse från öst. Drakulić berättar bland annat om hur hon föreläste inför amerikanska socialistiska akademiker som visste allt om fattigdomen och förtrycket, men som ändå inte förstod vad det innebar. För att illustrera hur verklig socialismen var höll hon upp en tampong för akademikerna – sådana hade hon inte tillgång till hemma. Först genom tilltag som dessa blev siffrorna verklighet även för de troende marxisterna i väst. Paralleller måste dras till dagens vänster och Venezuela. Jag läste också Drakulić bok Balkan Express om Jugoslaviens fall och krigen på 90-talet och är nog fortfarande skakad av de gripande vittnesmålen.

Slutligen har jag för första gången provat att lyssna på böcker. Jag valde Albert Camus Främlingen och Franz Kafkas Processen som försökslitteratur. Det är ju böcker man ”måste” ha läst, men det krävs nog en bättre skolad hjärna än min för att fullständigt uppskatta storheten i dem. Jag väntade ivrigt på poängen i böckerna och höjde hastigheten på uppläsningen, men så var de plötsligt slut. Meursault dömdes lika mycket för sin likgiltighet som för sitt brott och Josef K. förlorade till slut kampen mot den ansiktslösa makten. ”Jaha”, tänkte jag då, men när jag nu känner efter så tror jag att böckerna ändå slog an en sträng i mig.

Så har mitt bokår varit. Jag läser just nu Att föda ett barn av Kristina Sandberg och The Rule of Law av Tom Bingham, båda ser ut att kunna kvala in på en topplista. Men vi får se. Det återstår ännu mycket av bokåret 2017.

Böckerna bokåret 2016
Berggren, Henrik och Trädgårdh, Lars, Är Svensken Människa?
Butler, Eamonn, Classical Liberalism – A Primer
Camus, Albert Främlingen
Carlsson, Ingvar och Lindgren, Anne-Marie, Vad är socialdemokrati?
Cohen, G.A., Why not socialism?
Drakulić, Slavenka, Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna
Drakulić, Slavenka, Balkan Express
Dworkin, Ronald, Justice for Hedgehogs
Forsgård, Nils Erik, Ingens herre, ingens träl: Radikalen Anders Chydenius i 1700-talets Sverige
Fukuyama, Francis, The Origins of Political Order
Fukuyama, Francis, Political Order and Political Decay
Halldenius, Lena, Mary Wollstonecraft, feminismen och frihetens förutsättningar
Hawking, Stephen, Kosmos – en kort historik
Hedenstierna-Jonson, Charlotte, Birka Nu
Jonsen, Albert, A Short History of Medical Ethics
Kafka, Franz, Processen
Källström, Staffan, Den Gode Nihilisten
Lloyd, G.E.R., The Ideals of Inquiry
Nordin, Svante, Nittonhundratalet: En biografi
Siedentop, Larry, Inventing the Individual

0 Responses to “Bokåret 2016”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen