Min liberala politiska teori

Väldigt många läste texten jag publicerade igår om torrdockslibertarianism, och väldigt många av dessa blev mycket upprörda. Det är omöjligt för mig att besvara alla kommentarer som texten har fått och jag tänker inte ens försöka. Men det vore orättvist av mig att inte säga någonting alls.

Alla intellektuellt verksamma personer vet att det är lättare att kritisera än att försvara en teori. Ett försvar måste vara mer utförligt och, vilket nog är en sociologisk detalj snarare än en logisk, mer omsorgsfullt formulerad. Jag kan inte ge ett fullständigt försvar av en politisk teori. Det skulle för det första kräva ett utrymme motsvarande en hel bok och för det andra mycket större kunskaper och färdigheter än mina.

Men jag vill ändå föreslå ett alternativ till den torrdockslibertarianism som jag kritiserade igår. Inte ett fullständigt alternativ, av de skäl jag just nämnt, men en grovhuggen mall och en tankeriktning. Mitt förslag kallas bäst för liberalt, men utesluter inte den mer radikala libertarianska etiketten.

Utöver en positiv syn på marknadsekonomi har min som sagt grovhuggna mall fyra komponenter: den 1) är inte axiomatisk på samma sätt som torrdockslibertarianismen är, 2) är individualistisk och frihetlig, 3) är pluralistisk och – eftersom dikotomin har introducerats – tillåtande för a posteriori moraliska principer och 4) ger moralisk och politisk vägledning både konstitutionellt och substantiellt. Jag ska utveckla dessa komponenter nedan.

1) Icke-axiomatism
Jag tror inte att en politisk teori borde vara axiomatisk, i bemärkelsen att den håller vissa normativa grundsatser för absoluta. Ronald Dworkin erbjuder i sin bok Justice for Hedgehogs ett intressant argument emot sådan moralisk axiomatism som jag har i åtanke.

Dworkin begrundar Humes lag som skiljer mellan värderingar och empiriska fakta. I korthet lyder lagen att det inte går att härleda ett är från ett bör. Dworkin ”vänder” på Humes lag och säger att värderingar själva är föremål för lagen och att varje bör därför måste ha ett annat bör bakom sig. Moraliska positioneringar har ingen startpunkt, utan föregås av andra moraliska positioneringar.

Jag tror att det ligger någonting i det Dworkin säger om moraliska värdeomdömen som gör en axiomatisk teorisyn svår att försvara. Vi måste bygga våra etiska teorier på någonting annat än otvivelaktiga grundsatser.

John Rawls föreslår att värdeomdömen kan rättfärdigas med hjälp av en metod som han kallar för reflektivt ekvilibrium. I stället för en uppsättning otvivelaktiga grundsatser borde en politisk teori byggas på ett sammanhängande system av antaganden som tillsammans, och alltså inte nödvändigtvis enskilt, bär kraft att motivera moraliska övertygelser.

Denna metod tillåter oss att justera vår teori när den stöter på motstånd eller ny information i stället för att vi måste försvara den med näbbar och klor även när den ger ohållbart kontraintuitiva konsekvenser. Det kanske låter motsägelsefullt, men icke-axiomatismen ger oss därför en starkare grund än axiomatism att bygga vår politiska teori på.

2) Individualism och frihetlighet
Jag tror att de flesta moraliskt laddade omdömen om politik kan och bör reduceras till vad som föreligger moraliskt mellan enskilda individer. Det innebär att interpersonell etik är av allra högsta vikt: det hör till politikens första frågor vad en människa är berättigad att göra mot en annan.

För de flesta som jag misstänker läser detta är den här typen av individualism sannolikt inte någonting kontroversiellt. I stället för att predika inför redan övertygade lägger jag därför individualismen åt sidan här.

Jag tror också att frihetlighet är av allra största vikt för en politisk teori. I korthet menar jag att människan inte i första hand är skyldig att rättfärdiga sitt beteende inför andra, utan att det är alla andra som är skyldiga att rättfärdiga eventuella frihetsbegränsande handlingar gentemot henne.

Detta återspeglas redan exempelvis i vårt nuvarande rättssystem, som ju antar att den åtalade är oskyldig tills motsatsen kan anses vara bevisad. Frihetlighet är sannolikt inte heller kontroversiellt för den som läser den här texten och lämnas därför nu också därhän.

3) Pluralism
Jag tror att det finns flera goda ting i världen och inte bara ett (jämför med icke-axiomatismen ovan). Därtill tror jag inte att alla goda ting i världen måste föreligga a priori, utan att de kan uppstå och kräva vår uppmärksamhet först när världens omständigheter påbjuder det.

Edmund Fawcett föreslår i sin bok Liberalism: The Life of an Idea en bred definition av liberalism. Enligt Fawcett har liberaler sedan tidigt 1800-tal samlats kring ett motstånd till makt, en tilltro till social progression, en respekt för människors förehavanden och övertygelser samt en acceptans för att det alltid kommer att finnas konflikter mellan människors intressen och trosföreställningar.

Jag tycker att det ligger någonting i denna breda beskrivning som vi bör anamma även normativt. Världen är beskaffad på så vis att vi varken kan eller bör låta oss vägledas av endast en moralisk grundprincip, utan redan på förhand borde anta att vi måste söka kompromisser i olika genuina värdekonflikter.

Det innebär att vi borde omfamna en politisk teori som inte förbinder oss till att alltid försvara och driva ett och samma intresse. Världen är komplex: en teori med på förhand givna beslutsvägar är för enkel för att kunna göra reda i den.

4) Konstitutionell och substantiell vägledning
Jag tror att en och samma politiska teori borde skilja mellan samt ge svar i två olika politiska dimensioner: den konstitutionella och den substantiella. Det vill säga, teorin borde kunna säga något både om politikens form och dess innehåll.

Anledningen är att jag tror att världen trots sin komplexitet kräver en sammanhängande normativ och deskriptiv analys, men inte en som är så dominant att den tillåter för despotism. Därför ska teorin skilja mellan de två politiska dimensionerna, och därför ska den vara fruktbar att anlägga i dem båda.

Punkterna 1-3 ovan kan ligga till grund för ett starkt försvar av en liberal demokratisk samhällsordning med maktdelningsprinciper och lagstyre. De kan bestämma politikens form.

När vi sedan bestämmer politikens innehåll, alltså parlamentarisk policy, borde vi inte behöva vända oss till en helt annan politisk teori. En och samma teori borde vara rik nog att kunna ge moralisk vägledning på en substantiell nivå. Punkterna 1-3 kan göra det.

Avslutningsvis
Så ser de fyra komponenterna ut i min grovhuggna mall över en politisk teori. Teorin är utan tvivel liberal, i konventionell bemärkelse. En mer fullständig artikulering av den måste också innehålla annat, som till exempel en idé om vad rättvisa är, men här nöjer jag mig med detta.

En styrka med teorin är att den kan anammas både av dem som kallar sig för socialliberaler och dem som kallar sig för libertarianer. Det gäller bara att skruva upp eller ned frekvensen på dess olika komponenter.

En svaghet med teorin är att den är avancerad. Vi vill gärna ha enkla svar på svåra frågor, men det går inte alltid. (Det är en av anledningarna till att jag kritiserar torrdockslibertarianismen.) Men jag tror ändå att teorin fångar mycket eller allt som en ”vanlig liberal” föreställer sig om världen. Det gäller bara att begrunda dess komponenter och bli bekant med dem.

Jag hyser inga förhoppningar om att torrdockslibertarianer ska förlåta mig för gårdagens inlägg, men det önskar jag mig inte heller. ”Lämna skeppet!” skrev jag igår, och jag säger samma sak idag. Er teori är inte bra, men det har min potential att vara. Välkomna till liberalismen!

2 Responses to “Min liberala politiska teori”


  1. 1 Rikard 18 november, 2016 kl. 14:32

    Hej.

    Oavsett vilken form liberalismen tar sig, måste den besvara frågor som grundar sig i empiri. Att gruppen är människans av naturen nödvändiggjorda tillvaro, även i ett modernt samhälle, är en sådan faktor.

    Vad sägs om liberala idéer som enligt ditt filosoferande utgår från det materiella och reella? Gemensamma system och gemensamma regler står sig bättre mot individer eller grupper som skapar lidande, än vad enskilda står sig mot dessa. Man behöver inte gå till fascismens knippe av pilar (vilket måste ses som liberalismens motsats) eftersom vi vet vad det resulterar i när teorin blir praktik, men vi kan heller inte bortse från styrkan i kollektivt agerande.

    Med risk för att låta mer än en smula marxistisk vill jag också hävda att politiska filosofiska idéer är teknologiberoende – vi har i västvärlden idag möjligheten (åtminstone i sådan mån att den existerar) att å ena sidan upprätthålla kollektiva system för basal livsnödvändig materiell status, samtidigt som vi kan säga: ”Vill du ha mer än bara mat, kläder och tak över huvudet så är det upp till dig”. I mitt tycke skall den så kallade välfärdsstaten varken avskaffas eller växa, däremot skall den beskära, och förhindras från att fungera som röstfiske.

    Visst måste vi bygga på otvivelaktiga slutsatser, men inte med en moral som kommer utifrån, utan en som kommer inifrån, manifesterad via realistisk pragmatism, och balanserad mot egoistisk humanism och frivillig solidaritet. (Här brukar man rada upp diverse analogier och hypotetiska exempel, men varför ‘misshandla en död häst’ som engelsmännen säger.)

    Vad händer om man kombinerar liberalismens idéer med en traditionell princip om människovärde? Först familj; sedan fränder; sedan folk; sedan främlingar. Familj blir man på två sätt, och frände likaså – men folk kan man bli genom samfällt agerande mot gemensamma mål på frivillig grund, och främling kan man bli genom att ställa sig utanför att vara som folk.

    Men både ditt och mitt resonerande förutsätter den västerländska civilisationen; en universell liberalism är som finsk glögg – ett russin i två liter hembränt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare


  1. 1 Jesper Ahlin Trackback vid 3 januari, 2017 kl. 13:58

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen