Så firar libertarianer nationaldagen

Jag har skrivit om libertarianism förut. Till exempel har jag kritiserat en av libertarianismens grundläggande idéer, det så kallade självägandeskapet, i en krönika på Frihetssmedjan. Jag har också skrivit om skillnaden mellan liberalism och libertarianism och om ”smörja, sexism och haverier”:

Jag uppmanar till en sund selektion av importerade idéer och ett större fokus på produktionen av en egen tanketradition. Kan vi leverera det behöver inte svenska libertarianer släcka sin ideologiska törst på bloggar som drivs i förtvivlad falsett av konspiratoriska haverister.

I övermorgon arrangerar jag och min kollega William Bülow en workshop om libertarianism i politisk filosofi med akademiskt verksamma yrkesfilosofer som talare. På fredag föreläser jag om Robert Nozick, moralfilosofins kanske mest kände libertarian, hos Moderata Studenter. Idag är det Sveriges nationaldag. I detta sammanhang, varför inte skriva om libertarianismens syn på staten?

Såhär skriver Gerard Casey i sin bok Libertarian Anarchy: Against the state:

Stater är kriminella organisationer. […] Jag menar att detta påstående ska förstås bokstavligen och inte som någon form av retorisk överdrift.

Walter Block skriver i artikeln “Radical Libertarianism: Applying Libertarian Principles to Dealing with the Unjust Government, Parts I and II” (Reason Papers, vol. 27, 2004) att staten…

… är en rovgirigt mobb. I tidigare dagar attackerade den fridfulla byar och bedrev stöld, mord och plundring, för att sedan dra sig tillbaka till sitt rövartillhåll. Med tiden blev den alltmer sofistikerad och gav upp sina överraskningsräder. Nästa gång den attackerade en fridfull bosättning stannade den där och tog över rollen som både borgmästare och fullmäktige. Järnhanden var fortfarande kvar, men insvept i demokratins sammetshandske. Och under tiden köpte detta rövarband de akademiska och religiösa klasserna så att dessa skulle förkunna statens kloka och välvilliga styre.

Och såhär skriver Murray Rothbard i essän Anatomy of the State:

Staten […] är den systematiserade plundringen av ett givet område. Kriminalitet är som bäst sporadisk och osäker; parasitismen är flyktig, och den tvingande parasitiska livslinjen kan när som helst bli avskuren genom offrens motstånd. Men staten upprättar en juridisk, ordnad och systematisk kanal för rovet av privat egendom; den försäkrar livslinjen hos de parasitiska klasserna i samhället och gör dem säkra och relativt ”fredliga”.

Libertarianer tenderar att ha en minst sagt skeptisk attityd till staten. Det i min mening filosofiskt mest intressanta skälet till denna attityd är att libertarianer reducerar ned staten som organisation till tvingande handlingar individer emellan. Jag ska förklara vad jag menar med detta.

Låt säga att polisen stoppar dig för att du har kört utan bilbälte. Vad händer om du vägrar att samarbeta? Polisen är då juridiskt berättigad att hindra dig med våld. Kanske inleder de insatsen med att be dig visa händerna. Säg att du vägrar. Polisen ingriper då fysiskt. Säg att du kämpar emot. Polisen ökar då intensiteten i insatsen. Säg att du gör detsamma och att upptrappningen fortsätter. I extremen är polisen berättigad att döda dig – de utövar det så kallade våldsmonopolet, vilket (i fredstid) förutsätter polisens juridiska rätt att utöva mer våld än icke-poliser.

Scenariot är förvisso hypotetiskt, men högst möjligt. Frågan är varför du dödas. Ett svar är ”för att du gjorde våldsamt motstånd mot polisen.” Ett annat är ”för att du inte löd polisen” och ett tredje ”för att du bröt mot lagen”. Alla är, på sina egna vis, helt sanna. Men libertarianen menar att de tre svaren kan och bör reduceras ned till att du har kört bil utan bilbälte. Polisen upprätthåller, med rätt att döda, lagen som kräver bilbälte. Du körde bil utan bilbälte och därför blev du dödad.

En filosofisk fråga gäller graden av abstraktion som reduktionen kräver. Är inte något av de tre första svaren mer rimliga än det sista? Jag lämnar den frågan obesvarad. Den libertarianska reduktionen har nämligen ytterligare en komponent som måste diskuteras: absolut social individualism.

Poliskvinnan i exemplet är inte en övermänniska. Hon verkar på samma villkor som alla andra människor i samhället. Hennes moraliska rätt att utöva dödligt våld överstiger därför inte någon annans. Ändå bär hon den juridiska rätten att göra så. Hur är det möjligt? Hennes juridiska rätt uppstår genom att hon tillhör en särskild (yrkes-)grupp som ensam bär särskilda befogenheter. Brickan som polisen bär på bröstet tillerkänner henne en social status som överstiger andras.

Men sådan särskild status, menar libertarianen, är omöjlig att rättfärdiga moraliskt. I en argumentationslinje som sträcker sig åtminstone tillbaka till John Locke påpekar libertarianen att ingen människa är berättigad att överlåta till någon annan individ eller grupp mer makt än vad hon själv rätteligen förfogar över. Polisens juridiska rätt är omöjligen härledd ur någonting, den saknar ett moralisk fäste. Därför är det den enskilde polisens moraliska befogenheter, inte i egenskap av polis utan av att vara människa, som står mot den enskilde bilförarens: får en medmänniska döda en annan för att hen kör utan bilbälte?

Denna sociala individualism är ytterligare en fråga av yttersta vikt för den politiska filosofin. Är det rimligt att på ett analytiskt plan låta den enskilde individen trumfa varje annan möjlig indelning av samhället? Saknar sociala grupper som till exempel familjen, eller klasser som till exempel låg- och högproduktiva, i relation till individualismen helt analytisk vikt?

Jag lämnar även dessa frågor obesvarade. Det i min mening filosofiskt mest intressanta skälet till libertarianers attityd till staten är som sagt att libertarianer reducerar ned staten som organisation till tvingande handlingar individer emellan. Individer och våldsbruk är viktiga komponenter i varje relevant politisk teori, men för libertarianer står de i centrum för samhällsanalysen. Tolkade i sin absoluta form gör de påståenden som Caseys, Blocks och Rothbards begripliga:

Staten är den våldsamma organisation som varit mest framgångsrik vad gäller att underkuva människor och befästa sin makt över dem. Att fira nationaldagen är för en libertarian ett uttryck för något slags stockholmssyndrom. Vi hyllar dem som berövar oss vår frihet.

Åsikterna i texten är libertarianers, men översättningarna från engelska är mina egna.

2 Responses to “Så firar libertarianer nationaldagen”


  1. 1 Rikard 7 juni, 2016 kl. 10:49

    Hej.

    Sedan kan man ju välja exempel efter önskad poäng.

    En läkare injicerar mot patientens och dennes vårdnadshavare (vilka inte kan existera i libertariansk idétradition) en livsnödvändig medicin i patienten. Samma resonemang som polisen i ditt exempel. Samma retorik om att lagen inte bygger på moraliska principer. Annan utkomst då jag valt ett annat exempel.

    Det libertarianism har att erbjuda är ett analyserande av statens (oavsett statsskicket) tendens att spontant växa och utöka sin kontroll. Som ideologi är libertarianismen alltför utopisk för att erbjuda något annat än regression till ättesamhället, före systemet med ting etablerades. Således vaksam väpnad men opportunistisk fred när överfall och röveri mot andra familje- och klangrupper inte är en möjlighet.

    All lagstiftning vilar på något moraliskt argument, till och med pragmatiska sådana.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    • 2 Jesper Ahlin 7 juni, 2016 kl. 12:52

      Fast inom den medicinska etiken brukar man faktiskt säga att läkare som genomför en medicinsk insats mot patientens (eller vårdnadshavarens) vilja gör fel. Så jag tror inte att ditt exempel är det bästa.

      Även liberalismen erbjuder analysen om statens tendens att spontant växa!

      I det här inlägget säger jag ingenting om hur rimlig eller orimlig libertarianismen är, utan nöjer med att återge och försöka förstå libertarianismens syn på staten. Och denna syn, vilket jag visar i texten, är just att lagen inte har stöd i moralen. Detta är inte samma sak som att hävda att lagen inte skulle stödjas av moraliska argument – libertarianer menar ju bara att dessa argument är dåliga eller helt enkelt misstagna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen