Epistemisk skepticism som libertarianskt kännetecken?

Med ”libertarianism” brukar moralfilosofer mena en viss typ av rättighetsetik. De typiska rättigheterna härleds ur den moraliska grundsatsen att varje människa äger sig själv och därför är berättigad att göra vad hon vill med sin egen kropp. Jag har skrivit om det så kallade självägandeskapet förut på Frihetssmedjan. Som politisk teori måste dock etiketten omfatta mer än så.

Det finns dem som kallas för libertarianer av både sig själva och av andra utan att hänge sig åt ovan nämnda typ av rättighetsetik. Jan Narveson, som är kontraktarian, är ett exempel. Richard Epstein, som är utilitarist, är ett annat. Inom politiken fungerar det alltså inte att säga att libertarianism är en typ av rättighetsetik. Det måste till någonting annat.

Libertarianer delar uppfattningen att staten borde vara liten eller obefintlig. Det hjälper oss en bit, men inte hela vägen fram – ”liten” är vid närmare eftertanke väsensskilt från ”obefintlig”. Dessutom finns det dem som kallas för liberaler både av sig själva och av andra som också tycker att staten ska vara ”liten”, varför ”liten eller obefintlig” kanske bara försvårar saker och ting.

Men att diskutera libertarianism i relation till liberalism kan vara en god ansats till att förstå libertarianismen. Det är åtminstone så filosofen Samuel Freeman angriper problemet. I en artikel från 2001 med titeln ”Illiberal Libertarians: Why Libertarianism Is Not a Liberal View” (Philosophy & Public Affairs, 30.2, s. 105–151) presenterar Freeman tesen att skillnaden mellan de två politiska teorierna ligger i deras respektive idéer om politisk makt:

Like feudalism, libertarianism conceives of justified political power as based in a network of private contracts. It rejects the idea, essential to liberalism, that political power is a public power, to be be (sic) impartially exercised for the common good. (s. 107)

Om jag har förstått Freeman rätt skulle han stödja följande exempel. Anta det hypotetiska scenariot att Coca-Cola på legitima grunder har köpt allt farvatten runt Madagaskar. Den som vill resa till eller från ön med båt måste därför först söka tillstånd från Coca-Cola. Om företaget vill kostar tillståndet pengar. Den som försöker att nyttja farvattnet utan tillstånd inkräktar på Coca-Colas egendom, vilket triggar företagets rätt att idka självförsvar.

En liberal skulle hävda att den makt över Madagaskar och dess invånare som Coca-Colas äganderätt medför är illegitim. En libertarian, enligt Freemans distinktion, skulle inte hävda det. Vidare skulle en liberal hävda att Coca-Colas inflytande över Madagaskar och dess invånare borde vara föremål för politisk styrning. Kanske borde företaget tvingas att låta människor och kapital röra sig fritt genom farvattnet, eller att hålla en korridor mellan ön och fastlandet öppen och offentligt förvaltad. En libertarian skulle motsätta sig även detta.

Det ligger någonting i Freemans distinktion mellan liberalism och libertarianism, men jag är inte övertygad om att den är helt grundläggande. De olika maktbegreppen är härledda ur teorier om till exempel etik och sociologi, vilket ju innebär att en mer fundamental åtskillnad mellan liberalism och libertarianism borde stå att finna på ett djupare plan.

Även om jag inte tror att Freemans distinktion är helt grundläggande tycker jag som sagt att det är en god ansats att diskutera libertarianism i relation till liberalism. Detta spår vill jag fortsätta. Min hypotes är att många libertarianer enas kring en extrem epistemisk skepticism gentemot sociala förutsägelser, och att även om inte alla libertarianer delar denna extrema skepticism så gör ingen liberal det, varför denna skepticism är ett kännetecken som tillsammans med andra bidrar till en fullständig förståelse av libertarianismen. Jag ska utveckla detta.

Till att börja med kan man skilja mellan liberalism och libertarianism på flera sätt. Freemans uppfattning är, som titeln på hans artikel avslöjar, att libertarianism inte hör till liberalismen. Det ena är inte omslutet av det andra, ungefär som att jordnötter inte är en typ av frukt. Man kan även göra en åtskillnad som antar att de två teorierna är syskon i samma familj: både äpple och ananas är frukter, om än av två helt olika sort. Slutligen, med reservation för att det här är inte avsett att vara en exakt och uttömmande lista över olika metoder för att skilja saker åt, kan man skilja mellan olika grader. Vindruvor och russin är till exempel samma frukt, fast i olika tillstånd. Min hypotes är av den sistnämnda typen.

Ett sätt på vilket libertarianism urskiljer sig som politisk teori gäller alltså graden av epistemisk skepticism gentemot sociala förutsägelser. Med sådan skepticism menar jag följande. Det finns en tendens hos libertarianer att betrakta det klassiska induktionsproblemet som oöverstigligt. De poängterar det ofrånkomliga faktum att datapunkter alltid är historiska. Som historisk data kan de inte avslöja någonting om nuet, än mindre om framtiden: observerade regelbundenheter i samhället kan inte epistemiskt rättfärdiga förutsägelser om framtida regelbundenheter. Induktiva metoder är helt enkelt opålitliga.

Denna epistemiska skepticism innebär att man tvivlar på ändamålsenligheten i politik. Det går inte, säger man, att veta vilka politiska åtgärder som leder till vilka resultat. I sin mest extrema form ser skepticismen ut som följer: Vad leder en högre styrränta till? Vi kan inte veta. Vad händer om bostadsmarknaden avregleras? Vi kan inte veta. Kommer nya jobb att skapas om skatterna sänks? Vi kan inte veta. Därför är politik ett omöjligt projekt.

Skepticismen härstammar från och ges sin karaktär av a priori teorier om kunskap och metodologi. Ludwig von Mises bok Epistemological Problems of Economics (Ludwig von Mises Institute 2003) är ett utmärkt exempel på detta. Vissa ting föreligger a priori. Dels utmärker dessa ting gränserna för det mänskliga sinnets möjligheter, vilket induktionsproblemet i sin ovan nämnda form är ett exempel på, och dels postulerar de vad som måste gälla i varje given situation, som till exempel att mänskligt agerande följer vissa lagbundenheter om ändamålsenlighet.

Både liberaler och libertarianer tar denna epistemiska skepticism på allvar, om än i olika utsträckning. Liberaler tenderar, åtminstone till viss del med hänvisning till denna epistemiska skepticism, att vara restriktiva med offentlig detaljstyrning av marknaden. Marknaden vet bättre, säger man. Libertarianer menar dock att marknaden ”vet bättre” även gällande sådant som liberaler vill ställa under offentlig kontroll, som till exempel vilka typer av organisationer som bäst utövar makt över Madagaskar och dess invånare.

Många libertarianer enas kring en extrem sådan epistemisk skepticism. Det betyder inte att de, om skepticismen visar sig vara ogrundad, förvandlas till någonting annat än libertarianer – de kan ju fortfarande hänge sig åt libertariansk etik. Den epistemiska skepticismen gäller bara sociologikomponenten i libertarianismen som politisk teori, alltså den del av ideologin som säger någonting om hur den sociala världen fungerar.

Min hypotes är inte bara att många libertarianer enas kring denna skepticism, utan också att ingen liberal gör det i samma utsträckning. Den som kallar sig för liberal men som delar denna skepticism i extrem form borde i stället kalla sig för libertarian. Detta är nog den känsligaste delen av min hypotes och just den man borde sikta på att falsifiera. Därför lyder frågan: finns det liberaler som hyser en extrem epistemisk skepticism gentemot sociala förutsägelser? Det räcker med bara en sådan för att falsifiera mitt bidrag till hur vi kan förstå libertarianismen.

2 Responses to “Epistemisk skepticism som libertarianskt kännetecken?”



  1. 1 Jesper Ahlin Trackback vid 2 januari, 2017 kl. 22:36
  2. 2 Jesper Ahlin Trackback vid 2 januari, 2017 kl. 22:41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen