Finns idealstudenten?

I förra veckan rullade debatten om kvaliteten på högre utbildningar ett varv till. Eftersom det tycks saknas stora och djupa studier på området är man som debattör ofta nödgad att bygga sina argument på anekdoter. I vissa fall finns det dock starkare stöd i forskning, nämligen då det finns underlag för jämförande studier.

Man kan jämföra nya examensuppsatser med gamla för att se om kvaliteten har förändrats över tid, och man kan jämföra svenska uppsatser med internationella för att se om kvaliteten skiljer sig åt mellan olika länder. Men sådana studier fångar inte hela problembilden. Uppsatser kan ju ha varit dåliga även förr, liksom att de kan vara dåliga även utomlands.

En kompletterande jämförelse kan göras mellan dagens högre utbildning och en idealtyp av sådana studier. Hur står sig studenter och utbildningskvalitet gentemot en hypotetisk perfekt motsvarighet? Jämförelser med idealtyper är vanliga inom samhällsvetenskaperna. Utöver att vara nyttiga i sig kan sådana undersökningarna vara fruktbara genom att de breddar perspektiven för andra jämförande studier.

När jag föreställer mig en idealstudent och jämför denna bild med mina erfarenheter från runt sju års studier säger min magkänsla mig – mer än magkänsla kan jag förstås inte producera utan djupare undersökningar – att studenter kan bli bättre. De kan gå upp tidigare om morgnarna, plugga mer och klaga mindre. Om jag skulle göra en studie efter idealtyp skulle jag i alla fall ställa upp mina hypoteser utefter dessa linjer. Men det är ju bara min magkänsla.

2 Responses to “Finns idealstudenten?”


  1. 1 Rikard 1 februari, 2016 kl. 12:59

    Hej.

    Jag är lärare med en äldre lärarutbildning, från den tiden då vi var tvungna att kvala in tillsammans med övriga studenter, och läste samma kurser som andra vid universiteten.

    Jag tycker mig se den skillnad du diskuterar när jag jämför med yngre kollegor, erfarenheten till trots. Sedan lärarhögskolorna tog över hela eller större delen av ämnesstudierna saknas en hel del kunskap hos lärarkåren. Bildningsidealet att ständigt lära sig mer och att kunna jämföra gammalt med nytt (den idéhistoriska utvecklingen) har muterat till radikalism. Det opartiska läraridealet är dött; själva ståndpunkten att jag vid katedern inte företräder någon absolut sanning utan endast rättvist skall redovisa olika existerande ideologiska/religiösa uppfattningar samt agera djävulens advokat gentemot elevernas debatterande, är i sig sedd av de yngre som suspekt och gynnande av ‘mörka krafter’.

    Jag har tidigare gjort mig till persona non grata av rent Wallströmska proportioner då jag föreslog att vi skulle låta lärare från varje årtionde tillbaka till sextiotalet göra varandras gamla tentor i respektive ämne och jämföra vilket årtiondes lärare som presterade bäst. ”En förlegad instrumentell och patriarkaliskt hierarkisk kunskapssyn” var den kommentar som fäste sig hårdast.

    Den yngre (under fyrtio år gammal) kåren är fylld av sin egen förträfflighet som försvarare av ‘de goda och rätta åsikterna’, istället för att söka kunskap. Kunskap, data och fakta som går emot vad värdegrunden säger borde vara sant bortrationaliseras med ‘det behöver folk/eleverna inte veta’. Det känns allt mer som vad äldre släktingar berättat för mig om mellankrigstiden – en mjuk och omärklig anpassning tillsammans, tills det som syntes extremt blivit det självklara. Krav på retroaktiv censur eller att historiska händelser som strider mot värdegrunden skall rensas ur läromedel är inte ovanliga, ej heller att ren pseudovetenskap som homeopati eller intelligent design skall läras ut som jämbördigt med etablerad vetenskap.

    Religionsundervisning går på många skolor inte att bedriva, om man menar en likvärdig analys och granskning av olika trossystems ståndpunkter och praktik i världen idag såväl som historiskt. Kvar blir på innehåll tömda utanpåverk som skrudar, magiska ramsor och färgglada fester. Allt jobbigt, krävande och intellektuellt utmanande renderar arga föräldrakontakter och allvarliga samtal med skolledare.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare


  1. 1 Prissätt studentmiljön! – Jesper Ahlin Trackback vid 2 februari, 2016 kl. 13:40

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen