Kan man tvinga genom att erbjuda?

Jag jobbar just nu med samtycke och vad det innebär att samtycka till något. Centralt i samtyckesdebatten är begreppet ”frivillighet” och centralt i frivillighetsdebatten är begreppet ”tvång”. Och tvång är jätteintressant.

Tvång är relevant i bland annat politisk-filosofiska diskussioner. Till exempel frågar sig vissa om man är tvingad att följa lagen eller om att-följa-lagen är en allmän vilja och därför också den enskildes vilja. På ett mindre abstrakt plan finner man frågan om en utsatt person som erbjuds pengar i utbyte mot sex blir tvingad eller inte. Det beror på vad man menar med ”tvång”.

Den som är akademiskt intresserad av tvång måste läsa Alan Wertheimers bok Coercion (1989). Är man mer allmänt intresserad kan man läsa Scott Andersons inlägg med samma titel i Stanford Encyclopedia of Philosophy (2015).

Debatten om tvång började på allvar 1969 då Robert Nozick publicerade sin artikel ”Coercion”. I den utvecklade Nozick ett ramverk för hur man tänker på tvång som fortfarande präglar debatten:

P tvingar Q om och endast om (1) P ämnar få Q att avstå från att göra A; (2) P kommunicerar ett påstående till Q; (3) P's påstående indikerar att om Q gör A så kommer P att få till stånd någon konsekvens som gör Q's A-ande mindre önskvärt för Q än Q's icke-A-ande; (4) P's påstående är trovärdigt för Q; (5) Q inte gör A; (6) delar av Q's skäl för att inte göra A är att minska sannolikheten att P ska få till stånd konsekvensen tillkännagiven i (3).

Eller, för att uttrycka sig som folk, är en person tvingad om och endast om hennes valmöjligheter begränsas av någon som försöker få henne att göra någonting hon annars inte skulle göra (Hawkins and Emanuel 2005).

Ramverket är individualistiskt och tar exempelvis inte hänsyn till ett strukturellt narrativ med bas i demografiska faktorer som klass, kön och etnicitet (Fisher 2013). För att tala om så kallat ”strukturellt tvång” måste man använda ett annat ramverk. Det öppnar också för att erbjudanden ibland kan vara tvingande. Dieter Birnbacher ger ett exempel (2009):

Tänk på en hypotetisk B som dör av törst i en öken och erbjuds ett glas vatten av A för en disproportionerligt stor summa pengar. Detta är ett gott exempel på ett tvingande erbjudande.

Jag tycker inte att erbjudanden går att få ihop med tvång, då tvång minskar valmöjligheter medan erbjudanden alltid vidgar dem. Men alla håller inte med. Vissa säger att somliga erbjudanden rubbar vår beslutskompetens så att vi inte fattar genuina beslut och att sådana erbjudanden därför kan minska våra valmöjligheter (Appelbaum et al. 2009).* I mina öron låter det som ett argument om autonomi (ung. egenmakt) snarare än ett om tvång.

Debatten om tvång är engagerande. De som tycker som jag i debatten har bland annat sagt såhär om så kallade ”tvingande erbjudanden”:

It is a fundamental albeit common conceptual error…
– Alan Wertheimer & F.G. Miller (2014)

Nonsense on Stilts?
– Ezekiel J. Emanuel (2005)

Och det är inte konstigt att debatten engagerar. Ens uppfattning om vad tvång betyder och när vi blir tvingade och inte är ofta högst relevant. Till exempel används begreppet i flyktingdebatten:

Vad har vi för skyldigheter gentemot någon som tvingas att söka vår hjälp? Är flyktingarna som kommer till Sverige tvingade till det?

Svaret på sådana frågor beror av vad vi tror om tvång. Om vi har en god uppfattning om begrepp som tvång och samtycke förbättras vår analytiska precision. Vi kan tala och tänka tydligare om svåra frågor, vilket också ofta ligger till grund för att kunna ge goda svar på desamma.

(Alla översättningar är mina.)

* Appelbaum et al. skriver själva inte att erbjudanden kan vara tvingande, utan bara att svåra erbjudanden kan vara illegitima, men artikeln innehåller det bakomliggande resonemanget.

KÄLLOR

Anderson, Scott, “Coercion”, Stanford Encyclopedia of Philosophy, 2015

Appelbaum, Paul S., Lidz, Charles W. & Klitzman, Robert, “Voluntariness of Consent to Research”, Hastings Center Report, s. 30–39, 2009

Birnbacher, Dieter, “Thresholds of Coercion in Genetic Testing”, Medicine Studies 1.2, s. 95–104, 2009

Emanuel, Ezekiel J., “Undue Inducement: Nonsense on Stilts?”, The American Journal of Bioethics 5.5, s. 9–13, 2005

Fisher, Jill A., “Expanding the Frame of ‘Voluntariness’ in Informed Consent: Structural Coercion and the Power of Social and Economic Context”, Kennedy Institute of Ethics Journal 23.4, pp. 355–379, 2013

Hawkins, Jennifer S. & Emanuel, Ezekiel J., “Clarifying Confusions about Coercion”, Hastings Center Report 35.5, s. 16–19, 2005

Nozick, Robert, ”Coercion”, Philosophy, Science, and Method: Essays in Honor of Ernest Nagel, White Morgenbesser (ed), St Martin’s Press, 1969

Wertheimer, Alan, Coercion, Princeton University Press, 1989

Wertheimer, Alan and Miller, F.G., “There are (STILL) no coercive offers”, Journal of Medical Ethics 40.9, s. 592–593, 2014

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.

0 Responses to “Kan man tvinga genom att erbjuda?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen