Kanske till Nätverket för evidensbaserad policy

Jag har genom sociala medier, i (minst) ett blogginlägg och genom flera privata samtal fått svar på kritiken jag riktade mot Nätverket för evidensbaserad policy. Även om jag faktiskt inte tror att jag behöver ta tillbaka några av de påståenden och argument jag presenterade i min förra text måste jag svara på kritiken och utveckla några tankar som har väckts. Det viktigaste, tror jag, är att jag först klargör vad jag menar med ”ideologi”. Låt mig varna för att det är ett långt blogginlägg. Jag hoppas att jag inte säger för mycket som inte är relevant.

I det förra inlägget skrev jag att det ”är ett slappt sätt att använda begreppet ‘ideologi’ på som förenar Nätverket och dess anhängare.” Därefter presenterade jag ett resonemang kring att samhällsvetenskaperna i högre grad än naturvetenskaperna kännetecknas av att vara en tolkande verksamhet. Detta gör samhällsvetenskaperna till mer känsliga än naturvetenskaperna för forskarens personliga värderingar (jag hävdar alltså inte att naturvetenskaperna är helt befriade från sådant).

Jag låter följaktligen begreppet ”ideologi” stå för det perspektiv från vilket människan granskar verkligheten, vilket gör att ingen för samhällsvetenskaperna relevant utsaga är ideologiskt befriad. Andra begrepp som fångar ungefär samma sak är världsbild, eller kanske sinnesverklighet, men jag tycker inte att något av dem är lika precist. Jag har bett en vän som är medlem i Nätverket att förse mig med ett bättre begrepp än ”ideologi” men vi tycks efter ett längre (nåja, medellångt) samtal vara överens om att inget annat är bättre passande.

Andra använder inte begreppet likadant. När Nätverket påstår sig vara ”ideologiskt oberoende” verkar de mena samma sak som jag menar när jag säger ”politiskt oberoende”. Jag tror att Nätverkets användning av begreppet ”ideologi” är mer missvisande än vad min användning är. Det må vara en semantisk stridsfråga, om än en jag lägger åt sidan här. Den som vidhåller att ”ideologiskt oberoende” betyder och bör betyda det jag åsyftar när jag säger ”politiskt oberoende” är välkommen att hjälpa mig att utveckla min begreppsapparat. Men jag tror att Nätverket, dess medlemmar och deras målsättning gynnas mer av att försvaga sina anspråk genom att säga antingen ”ideologiskt minimerande” (som jag föreslog i mitt förra inlägg) eller börja använda ”politiskt oberoende”.

Innan jag bemöter kritiken jag har fått ska jag utveckla en tanke som har slagit mig sedan jag skrev mitt förra inlägg. Det tycks nämligen finnas två idéer om vad Nätverket är för någonting. Den första idén kallar jag här för ”den hårda” och är den jag vände mig emot i mitt förra inlägg. Den andra idén, ”den mjuka”, har mitt fulla stöd. Jag ska här skilja dessa två idéer åt.

Det finns stöd för att Nätverket ansluter sig till den hårda idén. I Nätverkets debattartikel i DN öppnar man för juridiska lösningar (”… att man stiftar lagar som kräver att politiska beslut fattas på basis av god evidens…”). I samma artikel finner man också påståendet att Nätverket är ideologiskt oberoende redan i ingressen. Om det stämmer att Nätverket ansluter sig till den hårda idén är det problematiskt av (bland andra) följande anledningar.

Enligt den hårda idén är Nätverkets målsättning att garantera effektiv och rationell policy genom att klassa policyförslag som saknar (tillräcklig) evidens som politiskt illegitima. Det vill säga göra det antingen juridiskt eller socialt otillåtet med icke-evidensbaserad policy. På så vis skulle vissa policyförslag underkännas till formen och inte bara till innehållet. Man kan säga att den hårda idén om Nätverket är att upprätta ett juridiskt eller (exkluderande) socialt system för att garantera en viss policykvalitet.

Exklusionen i den hårda idén består framför allt av två saker. För det första är man öppen för att använda juridik för att nå sina målsättningar. Det skulle innebära att det blir kriminellt att implementera policys som saknar tillräcklig evidens. Politiska aktörer vars policy saknar tillräcklig evidens bestraffas i stället för att debatteras eller röstas bort och det vore inte orimligt att förvänta sig att policyförslag utan tillräcklig evidens till någon grad likställs med anstiftan till brott. För det andra påstår man att den egna positionen är ideologiskt oberoende. Det är att hävda fullständig värdeneutralitet. Nätverkets motståndare har då inte fel värderingar utan empiriskt inkorrekta övertygelser, ungefär som den som tror att stenar flyter.

Men det finns också stöd för att Nätverket egentligen ansluter sig till den mjuka idén. Till exempel argumenterar man för politisk förändring i stället för att, säg, uppvigla till revolution – genom sitt agerande manifesterar Nätverket den mjuka idén. Därtill är det uppenbart att vissa medlemmar är medvetna om att Nätverket inte är ideologiskt oberoende (även om samma medlemmar skrev under debattartikeln i DN). Om det i stället är så att Nätverket ansluter sig till den mjuka idén är det bra av (bland andra) följande anledningar.

Enligt den mjuka idén är Nätverkets målsättning att stärka evidensens status i politisk debatt. Det vill säga föra upp tanken om att ha god evidens för sina påståenden på den politiska agendan, att medvetandegöra politiska aktörer om vikten av evidens och göra det mer socialt eftersträvansvärt att ha goda belägg för sina påståenden. På så vis skulle policyförslag underkännas till innehållet, inte till formen. Man kan säga att den mjuka idén om Nätverket är att upprätta eller underblåsa en (inkluderande) social norm som förbättrar policykvalitet.

Inklusionen i den mjuka idén består i att man erkänner att Nätverket är ideologiskt betingat – men partipolitiskt oberoende – och att man framhåller debatt som den enda rimliga metoden för att nå målsättningarna. På så vis tillerkänns meningsmotståndare status som jämbördig. Med de egna övertygelserna följer inte en befogenhet att göra andra övertygelser ovälkomna på den politiska arenan, tvärtom välkomnas och bemöts de.

Vilken av idéerna ansluter sig Nätverket till? Det är svårt att säga. Nätverket kan vara mer eller mindre mjukt snarare än det ena eller det andra. Det kan också lida av barnsjukdomar som gör dess position otydlig. Nätverket har ännu inte sagt mycket offentligt under enad flagg och därför kan enskilda medlemmars högst personliga uppfattningar blandas samman med Nätverkets gemensamma.

Jag tror att det är extremt viktigt att Nätverket reder ut huruvida dess position är hård eller mjuk. Man bör stänga dörren för att genomföra sina idéer juridiskt och man bör avstå från att hävda en så objektiv position som användandet av begreppet ”ideologiskt oberoende” antyder.

Den mest utförliga kritik jag har fått kommer från Gustav Nilsonne som skriver på bloggen Politisk Filosofi. Han menar att Nätverket visst är ideologiskt oberoende, att min kritik beror på att jag tror att Nätverket förespråkar expertstyre, att jag har missat diskussionen Nätverket har fört kring etiska aspekter av randomiserade kontrollstudier (RKS) och att jag förespråkar mindre transparens i politiken.

Såhär skrev jag i mitt förra inlägg:

Kort sagt [har Nätverket blivit beskyllt] för att tycka saker de inte tycker. […] Deras idé är att samhället på demokratisk väg ska besluta om vad som ska åstadkommas och att experter sedan ska beräkna det bästa medlet att åstadkomma det. Nätverket vill alltså inte att experter ska bestämma vart samhället ska eller vad som är värdefullt, vilket många kritiker tycks tro.

Kanske är det av gammal vana som Nilsonne försvarar sig gentemot anklagelser om expertstyre. Därtill är det inte så konstigt att jag har missat diskussionen Nätverket har fört kring etiska aspekter av RKS. Enligt Stefan Schubert fördes den nämligen i en version av debattartikeln som inte blev publicerad. Jag har inte heller grävt genom alla Nätverkets publicerade blogginlägg och kan ha missat just den diskussionen.

Men Nilsonne ger mig ändå intrycket att han inte ser det problematiska med RKS. För det första tillskriver han mig åsikten att RKS är fel inom vetenskapen bara för att jag hävdar att det är fel i politiken. Därtill menar han att jag har identifierat en ideologisk motsättning gällande RKS som inte träffar hans åsikter, vilka tycks vara baserade på tron att RKS är det enda sättet att göra policyutvärdering på. Jag tycker förvisso fortfarande att RKS är fel i politiken – men i min text använder jag RKS som ett exempel på att åsikterna (vissa av) Nätverkets medlemmar för fram är ideologiskt betingade, då man ”av ideologiska skäl kan vara motståndare till sådant beteende.” Om Nilsonne försvarar sig mot det befinner vi oss i de ursprungliga positioner jag redan har beskrivit:

Det är så självklart för Nätverket att de och sådana som dem kan (och bör) vara politiska agenter att de inte ser att det finns ideologiskt möjliga invändningar till att man applicerar vetenskaplig metodologi på politiken.

Här gäller alltså för Nätverket att vara mycket tydliga. Är det Nätverkets uppfattning att man både är ideologiskt oberoende och att RKS bör användas i politiken? Om det är så måste man dra slutsatsen att Nätverket ansluter sig till den hårda idén som den beskrivs ovan. Nyttjandet av RKS ses då av Nätverket som värdeneutralt. Den som protesterar fäller utsagor av samma slag som påståendet att stenar flyter: empiriskt inkorrekta omdömen, inte moraliska omdömen som skiljer sig från Nätverkets.

Eftersom RKS nämns inte mindre än fem gånger i Nätverkets debattartikel i DN är det lätt att tro att det är dess gemensamma uppfattning att nyttjandet av RKS är värdeneutralt. Men om RKS är någonting som inte Nätverket stödjer som enhet, utan som endast ingår i den politiska arsenalen hos vissa av dess medlemmar, finns fortfarande möjligheten att Nätverket är av det mjuka slaget. Då är det Nilsonne och de som tycker som han som själva svarar för de etiska aspekterna av RKS (och liknande instrument). Nätverket borde alltså återigen göra ett val. Antingen presenterar man sig som politiskt oberoende och avstår från att säga någonting gemensamt om RKS, eller så fortsätter man att förespråka RKS under gemensam flagg men avstår helt från att kalla sig för oberoende.

Gällande transparens kan Nilsonne ha en halv poäng, men han kan också missta sig grovt. Om politiken organiseras på samma sätt som vetenskapen är fullständig transparens idealet. Utan transparens gällande data, metod och resultat kan inte vetenskapliga påståenden granskas och underkänns därmed. Men till skillnad från vad Nilsonne hävdar förespråkar jag inte ”mindre transparens och större möjligheter för politikerna att arbeta utan möjlighet till granskning” bara för att jag är emot vissa av Nätverkets idéer. Det är ett rent felslut. Vilket för mig till nästa punkt i kritiken (som i sin tur kommer att föra mig tillbaka till att Nilsonne kan missta sig grovt).

Felslut är vardag i politiken. Inte sällan görs de medvetet eftersom man genom feltolkning kan vrida en meningsmotståndares argument till sin egen fördel och därmed göra retoriska poänger inför åhörarna. Efter att Nätverket hade publicerat sin debattartikel talade jag med flera av undertecknarna. De uttryckte förvåning över att Nätverket blev kallade för ”teknokrater” och att kritiker inte bemötte deras egentliga argument. Välkommen till politiken, ni naiva! Förvänta er inte den saklighet som gäller i akademin ni kommer från.

Gunnar Björnsson bad mig att belägga mina åsikter med citat. Det är inte lätt eftersom de flesta av Nätverkets åsikter har jag tagit del av verbalt i samtal med vänner och kollegor. Men Nätverkets naivitet borde det inte råda tvivel om. Jag citerar ledarskribenten Erik Hultgren ur en diskussion han förde med Schubert på min Facebookvägg:

I grunden finns det väldigt få målsättningar som är frikopplade från andra målsättningar inom politiken. Att enbart ta åtgärd X inom arbetsmarknadspolitiken och utvärdera den utifrån om den är den mest kostnadseffektiva eller inte skulle inte fungera, eftersom X mest största sannolikhet påverkar en stor mängd andra områden också.
Såhär: regeringen vill minska arbetslösheten. En ung ledarskribent från Blekinge föreslår att ett bra sätt vore att ge mer pengar till högskolan i Blekinge som utbildar folk inom områden där det råder arbetskraftsbrist. Regeringen funderar lite, och någon uttrycker att det vore bättre om platserna går till Lund. En tredje att man i stället borde anställa fler inom offentlig sektor. Vad ska de göra?
[…]
Plötsligt kommer dock försvarsministern fram och pekar på att satsningen på Blekinge vore bra ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, på grund av dess samarbete med militären. Utbildningsministern flikar också in att även om fler anställda i offentlig sektor vore mer kostnadseffektivt så finns det ju mer omätbara fördelar för demokratin med mer bildade medborgare. Hans kollega på departementet förordar Lund eftersom dess forskningsmiljö är mest trolig att skapa nya innovationer för framtiden. Regionministern pekar dock på att hela Sverige måste leva och att det finns regionalpolitiska hänsyn som måste tas. Statsministern själv lider av ett starkt jämställdhetspatos och funderar på hur bakgrunden ser ut hos de som söker sig till de två olika lärosätena, och vilka man då gynnar. Jämställdhetsministern pekar på att Blekinges tekniska högskola mest lockar till sig män och regeringen har redan satsat på industrin. En satsning på välfärdssektorn vore bättre för att nå målet med lika sysselsättning bland män och kvinnor.
Så här kan mötet hålla på ett tag. Poängen är att varje beslut som fattas påverkar en väldigt stor mängd olika målsättningar, och de alternativbeslut som skulle kunna fattas också påverkar lika många olika mål.

Det är denna extrema komplexitet jag åsyftar när jag skriver att Nätverkets medlemmar är politiskt naiva och att ”endast i en idealiserad värld fungerar evidensbaserad policy så som Nätverket föreställer sig den.” Tänk dig Hultgrens scenario i ett samhälle där det är kriminellt att inte fatta alla politiska beslut på basis av tillräcklig evidens. Är det inte naivt? Och skulle inte politiker smussla mer än i dag, givet att deras verklighet ser ut som i Hultgrens scenario, att de måste leverera policy och att de kan undvika straff genom att helt enkelt låta beslut fattas under rättsväsendets radar? Det är åtminstone inte omöjligt att samhället blir mindre transparent om Nätverket får sin naiva vilja igenom. Det borde Nilsonne fundera över innan han hävdar att jag förespråkar mindre transparens.

Så besvarar jag den viktigaste kritiken jag har fått. Vidare har jag blivit ombedd att belägga mitt påstående att Nätverket riskerar att alienera människor, men det borde vara utrett enligt distinktionen mellan hård och mjuk ovan. Därtill var alienationen avsedd att styrka min åsikt att Nätverket inte är ideologiskt oberoende, vilket jag tycks ha misslyckats med enligt vissa men inte enligt andra, beroende på vilken begreppsapparat man känner sig mest bekväm med. (Referens: privata samtal.)

Men vad är det som föranleder mig att kritisera Nätverket? Jag stödjer ju många av deras idéer och har själv argumenterat för bättre evidens i politiken, dock utan större framgång. Jag kritiserar Nätverket just för att jag stödjer så många av deras tankar. Se till den mjuka idén om Nätverket ovan. Så vill jag att Nätverket ska verka. Därtill kritiserar jag Nätverket för att ingen annan har gjort det sakligt (vilket jag alltså hävdar att jag gör). Jag tror helt enkelt att Nätverket ses som en mer relevant aktör om fler tar dem på allvar och att deras initiativ utvecklas och förbättras genom debatt.

Därför föreslår jag följande, vilket är i linje med den mjuka idén som den beskrivs ovan:

  • Nätverket borde inte marknadsföra sig som ideologiskt oberoende
  • De borde inte förespråka RKS (och liknande instrument) i Nätverkets namn
  • De borde försöka att i sin kommunikation förtydliga skillnaden mellan Nätverket och dess medlemmar
  • De borde verka för och endast för bättre evidens i politiken

Om Nätverket accepterar och implementerar dessa punkter tror jag att de kan bli en mer relevant samhällsaktör. Jag tror att deras goda initiativ – som exempelvis argumentationsanalyser – då tas på större allvar. Och jag tror att de kan göra en genuin samhällsnytta. Framför allt är det alltså en kommunikativ förändring jag efterfrågar tillsammans med en önskan om en mer realistisk politisk världsbild. Nätverket är en politisk aktör. Verka därför i enlighet med de villkor som gäller i politiken!

Uppdatering: efter ytterligare en replik från Gustav Nilsonne diskuterade vi frågan om att Nätverket framställer sig som värdeneutralt, oberoende och liknande. Nilsonne menar att han ser att det finns en poäng i att Nätverket inte utger sig för att vara neutralt på detta sätt. Diskussionen finns sparad här i en Storify.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen