Politisk bias inom filosofin?

I morse läste jag en kort artikel på filosofinyhetssidan Daily Nous med rubriken ”Political Bias in Philosophy”. Texten är en kommentar till en längre artikel skriven av doktoranden Spencer Case. Case menar att eftersom filosofer inte sällan har politiska uppfattningar vore det bra att göra en studie av politisk bias inom filosofin. Om det finns en sådan bias, hur påverkar det disciplinen? Case underbygger sin åsikt med anekdoter och allmänt resonerande.

Jag delar Cases känsla. Jag skriver ”känsla” eftersom jag inte känner till några studier som hanterar politisk bias inom filosofin, utan liksom Case bara kan hänvisa till anekdoter och allmänt resonerande. Men känslor är inte alltid okonventionellt inom akademin. Ofta är det just en känsla för eller emot någonting som gör att forskare väljer att studera någonting på djupet.

Min känsla är att filosofer ofta är omedvetna om att sättet de formulerar ett problem på är politiskt betingat. Jag har mött denna omedvetenhet från föreläsare och från läro- och forskningsmaterial ända sedan jag började studera filosofi. Givetvis är jag medveten om att denna känsla kan bero på min politiska bias och inte andras. Kanske hör jag och Case till dem som mest av alla behöver se en studie på politisk bias så att våra inbillningar slutar att störa våra studier och vår forskning.

Jag vill med den här texten underbygga Cases åsikt med fler anekdotiska argument. Min åsikt är att filosofer ofta är omedvetna om att sättet de formulerar ett problem på är politiskt betingat, och att det vore gott att göra vetenskapliga studier av förekomsten av politisk bias i filosofin. Jag finner anekdotiskt stöd för denna tes i läsning av och samtal med filosofer. Exemplet jag väljer att ta upp här är inte ett extremfall (vilket vore att snedvrida den anekdotiska bevisföringen till min fördel) utan ett normalfall. Det handlar om en text jag läste i går.

I går började jag utforma en föreläsning om forskningsetik och plockade upp en introduktionsbok i ämnet för att kontrollera några citat (Briggle & Mitcham, Ethics and Science: An Introduction, 2012). Ett stycke i boken handlar om ”kommersialiseringen av vetenskapen”, eller den ömsesidiga beroenderelationen mellan vetenskapen och näringslivet. Stycket är ungefär 200 ord långt och innehåller minst tre indikatorer på den omedvetenhet om politisk betingelse jag tycker mig se alldeles för ofta i filosofin. Jag citerar de problematiska formuleringarna här:

1. Scientific values of free inquiry and open sharing can clash with corporate interests in protecting intellectual property for competitive advantage.

2. As funding declines relative to private investments in many countries, questions arise as to whether nonmarket and common interest goods are adequately served by privately funded research.

3. Moreover, when commercialization does occur in developing contexts it may unfairly exploit local people and resources.

Jag har givetvis inga invändningar mot det moraliska problem som åsyftas i det första citatet. Vetenskaplig öppenhet – transparens gällande data, metod och resultat – är en moralisk dygd (i begreppets vardagliga bemärkelse). Forskning bör av flera moraliska skäl vara en öppen process. Därtill är transparens en nödvändighet av vetenskapligt kvalitativa skäl – vi kan bara falsifiera ett påstående om vi har tillgång till datan och metoden som underbygger det. Intellektuell egendom utgör ett hot mot vetenskaplig öppenhet. Men orsaken till problemet är inte med nödvändighet det som antyds i styckets rubrik eller språkdräkt. Den vetenskapliga öppenheten hotas inte av den ömsesidiga beroenderelationen mellan vetenskapen och näringslivet utan av juridiken kring intellektuell egendom. Utan sådan juridik eller med en annan sådan juridik skulle problemet se annorlunda ut (om det över huvud taget då skulle finnas) och därmed, av givna skäl, skulle även problemformuleringen se annorlunda ut.

Problembeskrivningen är inte nödvändigtvis falsk: det kan vara min analys att juridiken är boven i dramat som felar. Men den är i vilket fall som helst inte politiskt obetingad. Styckets rubrik, språkdräkt och fokus signalerar politisk betingning utan att denna redogörs för. Som enstaka företeelse är det försumbart, eller åtminstone förlåtligt. Men när många texter ofta är politiskt betingade (åt samma håll) utan att detta redogörs för har det en aggregerad effekt: en viss typ av politisk världsbild etsas fast i läro- och forskningsmaterial som ”standardpositionen”.

Det andra citatet har en mer uppenbart politiskt betingad karaktär. Kollektiv nytta – libertarianen frågar sig om det alls finns en sådan – antyds förlora på att offentliga utgifter minskar relativt privata, eller åtminstone därigenom gå miste om någonting. Man måste mena att kollektiv nytta har påverkats negativt relativt den privata nyttan, alltså att ännu mer kollektivt gott kunde ha gjorts (vilket inte nödvändigtvis är sant). Det krävs en viss politisk position för att uppfatta detta som ett moraliskt problem. Men det huvudsakliga problemet med citatet är att forskningsanslagen omtalas endast i relativa termer, vilket bidrar till att färga stycket politiskt. Se till de två graferna nedan som visar 1) forskningsanslag som andel av offentliga utgifter, samt 2) forskningsanslag i absoluta mått efter USD. I båda fallen visas utvecklingen mellan 1981 och 2014. (Författarna är amerikaner, därför visar jag USA:s utgifter i rött bredvid globala i svart.)

relativt1) forskningsanslag som andel av offentliga utgifter

absolut2) offentliga utgifter för forskningsanslag i absoluta mått

Datan kommer från OECD (https://data.oecd.org/rd/gross-domestic-spending-on-r-d.htm) och visar tydligt att offentliga forskningsanslag både i USA och globalt har blivit större både som andel av BNP och i faktiska termer. Författarna menar alltså att det finns ett moraliskt problem här. Detta problem är inte att forskningen har fått mer offentliga pengar, utan att den har fått ännu mer från privata finansiärer. För att detta ska vara problematiskt krävs en viss typ av politisk uppfattning. Denna politiska uppfattning redovisas inte, vilket liksom beskrivet ovan bidrar till att etsa fast en viss ”standardposition” i filosofin.

Det tredje citatet rör filosofins språkbruk. Begreppsapparaten vi använder för att beskriva vissa fenomen är inte politiskt neutral. Ordet ”kommersialisering” är generellt sett negativt värdeladdat och ”exploatering” åsyftar generellt sett en viss typ av verksamhet (som i sin tur implicit antas vara moraliskt förkastligt). Men samma begreppsapparat kan fyllas med ett annat politiskt innehåll, och samma fenomen som de som återges i texten kan beskrivas med hjälp av andra begreppsapparater. Min poäng är denna: vissa moraliska värderingar letar sig med hjälp av ett visst språkbruk in i problembeskrivningen och bidrar till att befästa ”standardpositionen”.

Jag har nu gjort en snabb kvalitativ analys av ett 200 ord långt stycke i en lärobok. Min känsla – som sagt – är att samma typ av analys av filosofiska texter kan göras väldigt ofta med samma resultat. Den aggregerade effekten av politiskt betingade problemformuleringar och språkbruk är att en viss politisk ståndpunkt befästs som ”standardpositionen” inom filosofin. Kort sagt tror jag att det finns en viss politisk bias inom filosofin, att mittpunkten ligger till vänster och att den genomsnittlige filosofistudenten aldrig uppmärksammar detta utan formas därefter i sina studier (och inte otänkbart i sin egen forskning senare i livet). Jag tror att filosofins verksamheter återreproducerar en något-till-vänster-ståndpunkt som inte reflekteras tillräckligt över.

Om det är sant kan detta förstås bero på att opinionen inom filosofin återspeglar opinionen i samhället. Men det är en förklaring, inte en ursäkt. Filosofin borde liksom alla andra akademiska discipliner sträva efter objektivitet och värdeneutralitet – eller åtminstone vara tydlig i de fall man inte har en sådan strävan att det som skrivs eller sägs beror av vissa politiska eller ideologiska uppfattningar. Så underbygger jag min åsikt att det vore gott med en vetenskaplig studie om politisk bias i filosofin.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen