Individualism i samhällsvetenskaperna – det bästa sättet att förklara världen

Uppdatering 2017-09-25: ”Några tidiga tankar om moralisk individualism”.

Eftersom jag har satt igång ett litet bloggprojekt med den ödmjuka målsättningen att skriva ett inlägg om dagen handlar den här texten inte om någonting dagsaktuellt, men fortfarande något väldigt viktigt: metodologisk individualism.

Det enklaste sättet att beskriva någonting är ofta att börja med dess motpart. I kontrast till individualism finner vi bland annat kollektivism som metodologisk ansats till samhällsvetenskaperna. Metodologisk kollektivism tittar på grupper – klasser, partier, religiösa samfund, nationer, etc. – i sin förklaring av hur världen ser ut. Klassisk marxism är ett typexempel.

Enligt den klassiska marxismen är människans vara-i-världen en reflektion av produktionen. I ett samhälle med privatägda produktionsmedel råder ett konfliktförhållande mellan arbetare och kapitalister. Deras respektive medvetanden, deras vara-i-världen, bestäms av vilken relation de har till produktionsmedlen (maskinföraren tänker och verkar på ett annat sätt än maskinägaren). För att uppnå det konfliktlösa samhället måste produktionsmedlen ägas kollektivt.

Metodologisk individualism, å andra sidan, utgår från samhällets minsta möjliga analysenhet: den enskilde människan. Individen agerar efter sina preferenser och varje aktion föregås av ett val mellan minst två handlingsalternativ. De idéer som den enskilde individen har bestämmer hennes handlingar. Genom att förstå agerande, val och idéer kan vi förstå även hur grupper formas och verkar. Det finns ingen ekonomisk konflikt mellan människor – det finns bara ett mer eller mindre välfungerande samarbete.

Det är inte ovanligt att individualister får höra att metodologin är intetsägande eftersom ”ingen människa är en enskild ö, vi lever alla i social samverkan.” Kritiken är en över hundra år gammal missrepresentation. Den enskilde individens idéer är givetvis formade i en social kontext som självt måste undersökas. Men metodologisk individualism förklarar bättre än dess alternativ vad denna sociala kontext är, hur den uppstod och vilken verkande kraft den har på människan.

Vår metodologiska ansats är fundamental för samhällsförståelsen. Anammar vi kollektivismen leder våra slutsatser åt ett håll och om vi anammar individualismen leder de åt ett annat. Det kan vara bra att tänka på. Tack för i dag!


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen