En varmkorv för ingenting

I dag kör LO sin årliga kampanj om inkomstskillnader. Som vanligt har de handplockat de 50 mest välbetalda personerna i Sverige och jämfört deras inkomster med en genomsnittlig industriarbetares. Skillnaden däremellan är – hör och häpna – jättestor.

Varför fokuserar LO på detta? En liten grupp människor har väldigt höga inkomster, men inte på bekostnad av någon annan. Det är inte för att arbetare har lägre inkomster som en VD har högre. Deras arbetsinsatser värderas helt enkelt olika av dem de anlitas av, storleken på deras inkomster saknar inbördes relationer.

Däremot upprättas en sådan inbördes relation om man, som LO vill, försöker att jämna ut skillnaderna genom att ta från den ena och ge till den andra. Inte för att det ger någon egentligt önskvärd effekt: även om man tog hela lönen från alla börsdirektörer och delade ut dem till LO-kollektivet skulle en vanlig arbetare få ungefär motsvarande en varmkorv mer i månaden.

LOs fokus är rent ideologiskt och så när som på en varmkorv helt irrelevant för en vanlig persons välbefinnande. Den stora massan får det inte bättre för att en liten klick får det sämre.

Men från LOs håll kan man påstå att det handlar om ”rättvisa”. Det är irrelevant för dem att minskade inkomstskillnader saknar egentliga positiva effekter. Sådan ”rättvisa” har Robert Nozick bemött med sitt välkända Wilt Chamberlain-argument. Säg att en miljon människor frivilligt betalar basketlegenden Wilt Chamberlain tio kronor var för att se honom spela basket. Det skulle göra Chamberlain mycket förmögen medan en miljon människor blir tio kronor fattigare – och alla utom LO skulle vara nöjda med det.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen