Låt barn vara barn och politiken barnfri

En sjuttonåring och tillika F!-medlem twittrade i går att Ebba Busch Thor står med på hans ”nackskottslista” (jag vet inte om det är sant som det står i länken att han är styrelseledamot i F! Kronoberg). Det är näthat, det är tråkigt och det är fel. Och killen har bett om ursäkt.

Rubriken till ursäkten lyder ”En sjuttonårig pudel”. Killens omdöme brast och då håller han upp en skylt med sin ålder på för att bli milt behandlad av nätfolk. Jag förstår fullständigt. Är man sjutton fattar man inte alltid de bästa besluten. Det är ju därför som unga slipper undan lindrigare än vuxna.

Men here’s the deal. I en motion från 2009 föreslår riksdagsledamöter från Miljöpartiet (som är vuxna) att sextonåringar ska ha rösträtt:

Om man reser runt på skolor, fritidsgårdar, idrottsevenemang och träffar unga människor i deras vardag märker man att sextonåringar är lika mogna som någon annan grupp att rösta.

Den som har rösträtt får inte gömma sig bakom sin ungdom utan måste ta ansvar för sina handlingar. Därför låter vi inte ungdomar rösta. Om man föreslår att sextonåringar ska ha rösträtt tycker jag att man själv behöver en rejäl dos omdömestillskott.

Jag föreslår att rösträtten höjs till 26 års ålder. Dels för att det är först kring den åldern som vissa insikter om den egna personen och om världen börjar sjunka in, och dels för att politiken skulle mogna om den inte var tvungen att flirta med tonåringar. Men mest för att Miljöpartiet då kanske skulle tappa sina mandat i riksdagen. Det vore bra.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen