Smörja, sexism och haverier – eller en svensk libertarianism?

”Vad var det för artikel du gillade på Facebook?” frågade min sambo efter frukost i dag. ”Ingen aning”, tänkte jag. Jag gillar ganska mycket på Facebook. ”Den handlade om något om kvinnor och sexualitet.”

Efter en liten stund trillade poletten ned. Sean J. Rosenthal, någon jag har gemensamma facebookvänner med men som jag inte känner personligen, hade länkat till en artikel på en libertariansk blogg. Jag läste aldrig artikeln. Det var Seans tillhörande kommentar jag gillade:

Except for the ones run almost entirely by people with PHDs, I’m done with libertarian blogs. I can’t deal with the Libertarian Republic, Lew Rockwell, the Center for a Stateless Society, and a (large) number of others. […]

I can’t take all the stereotyping and ad hominems and misrepresentations and hate anymore, and it’s a really bad use of my time to try to free-market police all the poison given how ubiquitous its become. I give up. I’m just going to pretend you don’t exist anymore.

Det finns mycket vettigt i den libertarianska rörelsen men också en stor mängd smörja. Jag tror att det är USAs fel. Eller närmare bestämt tror jag att det i USA finns många som har en sund skepticism till stat och auktoritet men som samtidigt har en osund relation till allt som ger stöd åt denna skepticism: ”Obama är inte amerikan”, ”se sanningen om 9/11!”

I den libertarianska studentorganisationen Students for Liberty, med ursprung i USA, deklarerar man explicit att denna typ av konspirationsteoretiker inte är välkomna – det är så vanligt att puckon dyker upp på möten och konferenser att man varnar för dem på förhand.

Min sambo berättade att artikeln jag hade gillat på Facebook (hon visste förstås inte att det var den tillhörande kommentaren jag uppskattade) var sexistisk. ”Det är inte konstigt att män lämnar kvinnor som har tappat sexlusten”, eller liknande. Jag är inte förvånad. Feminismen har vuxit samman med idén att staten ska krossa patriarkatet och amerikanska muppar som – rätteligen – är skeptiska till staten har därför – icke rätteligen – blivit skeptiska till feminism. Antifeministiskt skräp frodas i den libertarianska rörelsen.

Fast Seans kommentar träffar mer än så. Inom den libertarianska rörelsen hittar man pro-rysk propaganda som på snårig väg härletts ur tanken ”American boots on American soil only!” Man hittar antisemitism som utan alltför avancerade konspiratoriska färdigheter har knutits ihop med utropet och boktiteln ”End the Fed!” Man kan till och med hitta tvivel på Einsteins relativitetsteori (!) grundad i randianska påståenden om att ”nothing is relative!”

Det här skulle kunna betraktas som ett problem för den amerikanska libertarianska rörelsen. Men, tyvärr, är det som är problematisk för amerikansk libertarianism också problematisk för svensk. Det är i USA böckerna trycks. Det är i USA de stora konferenserna hålls. Det är i USA libertarianer pluggar ekonomi och det är i USA som libertarianska kampanjer utformas. Idéerna föds på andra sidan Atlanten och exporteras utan tillräckliga modifieringar till Europa.

Sverige (och Europa) behöver forma sin egen libertarianism. Det funkar inte att köra ”don’t tread on me” och ”anti gun control” utanför den amerikanska politiska kulturen. Det funkar inte att köra antisocialism på samma sätt i Skandinavien – världens förmodligen mest lyckade välfärdsstater! – som man kan göra i ett land där ”socialist” är ett skällsord. Svensk (och europeisk) idéutveckling måste ske i och utformas efter en svensk (och europeisk) kontext.

Det viktigaste, tror jag, är att lägga offerkoftan bakom sig. Ja, på det teoretiska planet är kanske nattväktarstaten en socialistisk monopolstat och därför fullständigt dysfunktionell, men kom igen – kanske har ingen människa i världshistorien haft ett så stort välstånd som de som föds och växer upp i en skandinavisk välfärdsstat (vilket inte nödvändigtvis är just välfärdsstatens förtjänst: välståndet korrelerar även med andra faktorer). Vi är möjligtvis i teorin förtryckta fän, men vi har inga skäl att säga just det.

Vårt ekonomiska och sociala välstånd måste utgöra fonden för en svensk libertariansk rörelse. Vi måste formulera positiva idéer om samhället i stället för att ta anti-positioner. Den svenska libertarianska rörelsen borde sikta på att leverera svar på frågor som människor inte vet att de borde ställa: ”går det att kombinera trygghet med frihet?”; ”handlar rättvisa bara om inkomst och förmögenhet?”; ”kan jag göra det själv?

Det är inte en brytning med den internationella libertarianska rörelsen jag förespråkar. Jag uppmanar till en sund selektion av importerade idéer och ett större fokus på produktionen av en egen tanketradition. Kan vi leverera det behöver inte svenska libertarianer släcka sin ideologiska törst på bloggar som drivs i förtvivlad falsett av konspiratoriska haverister.

Jag tror att Douglas Adams ord ”ta det lugnt” kan vägleda svensk libertarianism. Vi har det ganska bra. Vi gör framsteg. Om vi är sakliga och toleranta kan vi också vinna förtroende. Men vi måste passa oss för att gilla fel länkar på Facebook. Det kostar tid och energi att tvätta bort stämplar när de väl är tryckta i rörelsens panna.

Diskutera och dela på Facebook.




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen