Jag tror på människan

Jag har under det senaste halvåret blivit mycket tryggare i min politiska världsbild. Kanske beror det på att jag har tänkt mindre på implikationerna av mina uppfattningar och mer på utgångspunkterna för dem. Därtill har jag nog blivit lite avtrubbad. Det är ju bara massa käbbel i politiken. Käbbel och decemberöverenskommelser.

Sedan en tid tillbaka har jag kallat mig för ”ganska liberal”. Etiketten är bra. Jag får skäll från alla håll: av anarkisterna för att jag är för sossig och av ”liberalerna” för att jag är för anarkistisk. Den ger mig spelrum.

Som ”ganska liberal” går det att säga att man vill ha ”ingen eller en liten stat”. Det betyder att man vill att samhället ska bestämma allt eller det allra mesta med hjälp av frivilliga överenskommelser i stället för att bestämma med lagstiftning. Men om man säger att man vill ha ”ingen eller en liten stat” måste man också försvara detta slutmål. Skulle det funka? Vore det önskvärt? Och hela tiden är det en konceptuell värld, ett hypotetiskt alternativt universum, man säger sig vilja ha. Bättre att vända sig till utgångspunkterna.

Jag tror på människan. Människan har en fantastisk förnuftskapacitet – hon har nyligen lyckats att landa en rymdsond på en komet! Och hon har en obegränsad fantasi – hon har nyligen lyckats att landa en rymdsond på en komet! Människan är sannerligen en makalös figur. Jag tror att vi bara har skrapat på ytan av hennes förmågor.

Jag tror att människan har väldigt viktiga rättigheter. Man får inte göra vad som helst med en annan person, även om det skulle medföra någonting man tycker är gott. Det vore fel av mig (och av samhället) att exempelvis tvinga en duktig forskare att ta fram nya kraftfulla mediciner mot vanliga sjukdomar. Om hon hellre vill spela pingis och lata sig får jag (och samhället) helt enkelt hitta andra lösningar. Vi får argumentera, uppmuntra och bojkotta – men inte tvinga.

Jag tror på frihet. Inte en sån där tillvrängd frihet som vissa slänger ihop för att deras idéer ska låta goda (alla gillar ju frihet så det är vanligare att folk ändrar på ordet än att de ändrar på sina idéer). Nej, jag tror på frånvaro av hinder och tvång, som när Zlatan är fri i straffområdet och när någon skänker saker frivilligt. Om man låter folk vara fria exploderar deras kreativitet och de skapar vackra och goda ting – för varandra och för sig själva på samma gång.

Jag tror på marknadsekonomi. När folk byter saker med varandra får så många som möjligt det de vill ha i så stor utsträckning som möjligt. Ett samhälle där alla byter saker med varandra är som en enorm kalkylator: varje människa är som en liten blinkande cell i en stor processor som räknar ut var saker och ting ska vara. Jag tror att det är så som mänskligheten organiserar en fredlig och välmående värld tillsammans.

Men framför allt tror jag på mig själv. Det är jag som har förnuftskapacitet nog att landa en rymdsond på en komet, om jag så vill. Allt det där gäller mig. Och det gör mig oerhört trygg. Jag tror, när jag tänker efter, att det kanske är just trygghet som saknas hos många som inte tycker som jag. De är rädda att människan inte är förnuftig nog. De är rädda för vad andra skulle hitta på om de hade tillåtelse. De är inte trygga i sin förvissning om att de är makalösa figurer.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.

1 Response to “Jag tror på människan”



  1. 1 Men tänk om Coca-Cola dödar oss? | En ganska liberal blogg Trackback vid 13 februari, 2015 kl. 15:38
Comments are currently closed.



Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen