Vem får jag ligga med?

Filosofi kan ibland vara oändligt tråkigt. Själva verksamheten kan innebära att man måste läsa tusen sidor för att kunna skriva tusen ord. Den absoluta merparten av sidorna kan i efterhand kännas som onödig läsning. Men ibland kan filosofi också vara fantastiskt roligt. Just nu, exempelvis, diskuteras incest i förbundet Ung Liberal.

Frågan lyder: ”Bör det vara lagligt att ha sex med sitt halvsyskon i Sverige (givet att båda är byxmyndiga)?” Liberalerna i diskussionen skiljer mellan moral och juridik och säger, på ett ungefär, att incest förvisso är äckligt men att det trots allt inte bör vara ett ämne för rättsväsendet. De mer konservativa protesterar vilt.

Jag tycker, av flera skäl, att nästan allting borde vara lagligt. Så även incest. Men det jag tycker är filosofiskt roligt med frågan om incest handlar om etik. Varför skulle incest vara omoraliskt?

Vanligtvis menar man att en handling är omoralisk om den uppfyller ett eller flera av följande kriterier: 1) den medför moraliskt oönskvärda konsekvenser; 2) den kränker någons eller någras rättigheter; 3) den bryter mot ett tyst, hypotetiskt eller uttalat kontrakt människor emellan; 4) den är fel i sig. Ett annat sätt att motivera det omoraliska i en handling är att den är odygdig, som i att ”så skulle inte en god person göra”, eller att den bryter mot vissa religiösa budord.

Jag har svårt att se varför incest – sexuella handlingar mellan samtyckande vuxna familjemedlemmar – skulle uppfylla något av kriterierna ovan. Sex medför sällan oönskvärda konsekvenser, tvärtom. Vill vi vara på den säkra sidan gällande exempelvis (moraliskt) oönskade graviditeter kan vi välja att prata om incest mellan sterila personer för att röja undan sådana bekymmer. Finns det kanske psykiska skadeverkningar som följer av just incest men som inte följer av andra sexuella relationer? Kanske, men då kan vi nog vara mer specifika i vår moraliska utvärdering genom att säga ”allt sex som medför psykiska skadeverkningar är fel” – och på köpet fånga upp en hel del one night stands som vi annars vanligtvis inte fördömer.

Om incest inte med nödvändighet (vilket är att skilja från exempelvis ”med sannolikhet” eller ”troligen”) medför oönskade konsekvenser kanske det i stället är någons rättigheter som kränks. Men vems? Sexet är ju frivilligt. Är det kanske grannens rätt att slippa sådana snuskigheter som kränks? Kanske. Men då får denne ta sig an projektet att motivera varför en sådan ”rätt att slippa snuskiga grannar” trumfar alla andras rätt att ligga med dem de vill ligga med. Det kan bli ett svårt projekt.

Är det kanske enligt ett tyst, hypotetiskt eller ett uttalat kontrakt människor emellan som incest är omoraliskt? Visa gärna upp det kontraktet: jag tvivlar på att de som idkar frivilligt sex med varandra skriver under, de tycks ju ha roligare utan det. Eller är incest fel i sig? Varför? ”Det bara är så?” – ”Nej, så är det inte alls, tiotusen gånger stjärnstopp!”

Nåväl, kanske är frivilligt sex mellan vuxna familjemedlemmar en odygdig handling. Vill man vara en god och dygdig person borde man inte göra så. Liksom att man borde äta nyttigt och dricka måttligt och skänka sitt överskott och gå upp med tuppen och en herrans massa andra dygdiga saker. Kul ska man inte få ha. Förutom när man filosoferar, kanske.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.

1 Response to “Vem får jag ligga med?”



  1. 1 Vem får jag ligga med? | Dr Cais Blogg Trackback vid 5 januari, 2015 kl. 07:19
Comments are currently closed.



Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen