Glad mansdag!

Ibland när jag undervisar tar jag upp någonting jag brukar kalla för ”protective shield”. Med det åsyftar jag försök inom vetenskapen att på olika sätt skydda sig själv eller sin forskning från rationell kritik. Ett exempel på ett sådant skydd är cirkelresonemang, alltså när man låter sina egna påståenden bevisas av sig själva: mitt påstående är sant eftersom enligt mitt påstående är mitt påstående sant. Det händer att jag skojar till det lite och jämför med konspirationsteorin om ”chemtrails”.

Jag hävdar inför studenterna att den amerikanska staten med hjälp av vanliga flygplan sprayar oss med kemikalier som gör oss blinda inför ”systemet”. Om vi tittar efter motorerna på flygplanen i luften ser vi det som den amerikanska staten har lurat oss att tro är kondensationsstrimmor. Egentligen är det kemikalier som gör att vi inte ser ”sanningen”. Sen frågar jag en klipsk och vaken student om hen tror på mig. ”Nej”, svarar hen alltid. ”That’s because you’ve been sprayed”, säger jag då. Lägger man till att den amerikanska staten har tagit fram kemikalier som inte kan upptäckas med konventionella vetenskapliga metoder har vi ett fullbordat ad hoc-resonemang som skyddar konspirationsteorin från alla håll. Poletten brukar alltid trilla ned hos studenterna.

I dag är det mansdagen. Jag vet inte vad det betyder, men jag tar mig friheten att dagen till ära kritisera skrikfeminismen. Det är en typ av twitterfeminism som till sin utformning är helt immun från kritik. Den skyddar sig med en ”protective shield” av intellektuellt ohederliga cirkelresonemang och ad hoc-förklaringar.

Håller man inte med skrikfeministerna är det antingen för att man är ”man” och därmed undermedvetet eller medvetet vill ha ett patriarkat. Eller så är det för att man är en kvinna som har blivit förledd av patriarkatet att inte hålla med. Ett problem med att ständigt föra fram cirkelresonemang och ad hoc-förklaringar är att man lätt målar in sig i ett hörn. Titta exempelvis på det här.

Man ska enligt Feministiskt initiativ utan att ifrågasättas själv få bestämma sitt juridiska kön. Gott så! Det tycker jag också – staten har ingenting i mina byxor att göra. Men man ska också kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Om man med det avser juridiskt definierade kvinnor är det ju bara för de manliga styrelseledamöterna att byta juridiskt kön och sitta kvar på sin stol. Om man i stället menar det sociala könet – hur man upplevs av sig själv och av sin omgivning – kan samma manliga ledamöter falskeligen påstå sig vara kvinnor ”fångna i en mans kropp” (eller något annat respektlöst gentemot andra). Det slutar med att Feministiskt initiativ lik förbannat antingen måste lyfta på våra kjolar och se efter eller sätta en stämpel i vår panna: du tillhör detta kön!

Cirkelresonemang och ad hoc-förklaringar är också ineffektiva. De ger inga andra resultat än dem man vill se. Titta på den här listan över ”de mest tröttsamma typerna av killar” som är sammanfattad från Fittjournalen:

  1. Killen som är ledsen och öppnar upp för tjejkompisar utan att ge dessa vänner skäl att öppna sig för honom.
  2. Killen som till skillnad från tjejer inte för en öppen diskussion, är ödmjuk eller belägger sina åsikter med fakta.
  3. Killen som är vänster, lite skön, medveten, har läst feministisk litteratur och genusanpassat sitt språk, men som drar sexistiska skämt och saknar feministiska akademiska meriter.
  4. Killen som är populär och som inte blir den som råkar illa ut om du ifrågasätter honom.
  5. Killen som säger ”inte alla män” när du säger att du hatar män och som blir sårad när du driver med honom. (”Han är en sån jävla TÖNT.”)
  6. Killen som ger sken av att stå tillbaka till förmån för kvinnor, vilket egentligen bara är ännu ett utfall av hans maktposition.
  7. Killen som hatar kvinnor, som slår, våldtar, som bekräftar kvinnor när de inte ber om det eller äger företag.
  8. Killen som är spontan och som alla tycker är vild och härlig, men som någon annan betalar för eller städar upp efter.
  9. Killen som är mystisk och som får folk att känna sig utvalda genom att bara ge lite och sedan dra sig undan.
  10. Killen som är lite ”free” och spirituell och som vill bekämpa patriarkatet med kärlek.

Jag tror att listan är fullgarderad. Är du man kommer du inte undan. Enligt skrikfeminismen är det skadligt att det rationella förnuftet utgör den ledande principen inom filosofin, vetenskaperna och politiken. Det rationella förnuftet tillhör den maskulina sfären av mänsklig samlevnad som måste stå tillbaka för andra, feminina, sfärer. Om det är sant och man vill uppnå ett skifte bort från den maskulina sfären måste man erbjuda dem som fortfarande tror på förnuftet skäl att släppa det. Skrikfeminism ger ingen sådana skäl eftersom den till sin cirkulära utformning kräver underkastelse: de som inte underkastar sig skrikfeminismen målas av densamma ut som skyldiga till patriarkatet just eftersom de inte underkastar sig den.

Det vill säga: om man menar allvar med sin feminism och verkligen vill göra en skillnad måste man ge omvärlden skäl att bli feminister. Det gör man genom att antingen argumentera rationellt, vilket förstås kan sägas stärka den maskulina sfären och därför vara uteslutet. Men man kan också anlägga en fullbordad genusanalys i ödmjukhet. Man kan vara medveten om att man genom strukturanalyser inte kan säga hur det faktiskt ligger till utan endast hur det ser ut att vara.

Nå, varför skriver jag den här texten? För att min privilegierade ställning hotas av feminismen? Eftersom skrikfeminismens yttersta antagande är att den kan förklara allt har den också alltid en förklaring: ”that’s because you’ve been sprayed.” Nej, jag skriver den här texten eftersom jag bär övertygelsen att skrikfeminismen har ett lågt eller inget formellt förklaringsvärde. Därför tycker jag också att exempelvis Feministiskt initiativ (och Miljöpartiet) utgör ett problem för feminismen. Gör man sig inte tillgänglig för kritik utvecklas man inte längre än till en viss punkt. Skrikfeminismen har passerat den punkten och blivit till ett problem. Den gynnar inte feminismen.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen