Ett liberalt rökförbud? Då kan vad fan som helst vara liberalism

Nu vill de jävlarna införa rökförbud på fler platser. Somliga vill vrida det till en liberal fråga, vilket kan sägas ha formellt stöd i liberalismens idéer: man får inte skada andra och om rökning skadar andra är rökning fel och ska inte vara tillåtet. Gott så. Men inte gott nog. Den egentliga frågan handlar ju om att skada andra: rökning borde inte vara förbjudet (man kan ju röka utan att skada andra, som exempelvis när man är ensam), det som borde förbjudas är att tillfoga skada.

Det pratas alltså om att rökning ska förbjudas i offentliga utrymmen, det vill säga sådana utrymmen som ägs (förvaltas, tillhandahålls, etc.) av allmänheten. Den liberala positionen borde givetvis vara att offentliga utrymmen är en chimär, ett fantasikoncept som borde upplösas. Liberaler borde twittra ilsket om att offentliga utrymmen måste privatiseras – punkt.

Eftersom privatiseringen av offentliga utrymmen knappast är realpolitiskt gångbart borde liberaler retirera till nästa försvarslinje, nämligen individens frihet. Givet att det finns ett offentligt utrymme borde den liberala linjen vara att inte utöka statens makt i detta utrymme. Av två skäl.

För det första därför att det upphöjer civila frågor till att bli politiska frågor. Om du står i kön till bankomaten och stinker vitlök ber jag dig artigt att ta ett steg tillbaka. ”Snälla, stå inte så nära mig.” Jag ägnar inte tid och energi åt att skapa opinion för att lagstifta om ett vitlöksavstånd för att sedan ringa polisen när du andas i min nacke. Liberaler borde veta att allt inte är politik, utan att somligt (det mesta!) är civila frågor som ska förbli civila frågor – inte minst sådant som handlar om mellanmänsklighet, respekt och civilkurage. Säger din magkänsla dig att du inte borde behöva säga ifrån när någon röker i offentliga utrymmen är risken stor att du helt enkelt inte är liberal. Du är en liten lort som vill tvinga någon annan att lösa dina vardagsbekymmer.

För det andra är det en förbannad rättighet att få röka i offentliga utrymmen. Om sådana platser ”ägs gemensamt” betyder det att du har rätt att använda, förvalta, överlåta eller förstöra sådana platser precis som du vill. Dessa rättigheter ingår i konceptet ”egendom”. Givet att du förstås inte får exempelvis sälja av din lilla bit av, säg, Sergels Torg, till högsta pris eftersom någon annan har ålagt dig ägandet borde en liberal dra åt rätt håll: utöka individens äganderätt i det gemensamma ägandet. Låt individen göra mer i det offentliga utrymmet, inte mindre. Hon har ju inte bett att få vara med och äga det, varför den frihetliga linjen i frågan är det minsta man kan begära av alla som kallar sig för liberaler.

Som bonus följer här ett magkänsloskäl: inte fan är det en liberal ryggradsreflex att utöva förmynderi?! Kallar du dig för liberal borde din spontana reaktion när någon säger ”rökförbud” vara ”don’t tread on me!” Du borde aldrig acceptera att sådana moralfrågor tas upp på agendan! Svär, avreagera dig i sociala medier och klicka hem några böcker av Hayek från Adlibris. Så bemöter en liberal ett rökförbud, om du inte är folkpartist förstås (förlåt André, Adam, Jonatan, Patrick med flera). Då kan vad fan som helst vara liberalism.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen