Vad är anarkokapitalism?

I lördagens Expressen skrev Anna Dahlberg på ledarplats en krönika om vinster i välfärden. Jag tycker att hon har fel på nästan alla sätt men det är inte ämnet för den här texten. Dahlberg nämner två gånger i sin krönika anarkokapitalism i sin beskrivning av alliansregeringens Sverige, vilket föranleder mig att skriva en kort text om vad det är (innan Anna Dahlberg tar sig för att göra det).

Anarkokapitalism är som namnet antyder en typ av anarkism och handlar därför om frånvaro av hierarkiska maktordningar, alltså om att ingen ska bestämma över någon annan mot dennes vilja. Anarkism finns i flera former – socialistiska, syndikalistiska, nihilistiska, kapitalistiska, och så vidare. Den kapitalistiska anarkismen hör (oftast) till libertarianismen, som är en så kallad rättighetsdoktrin enligt vilken mellanmänsklig moral ska förstås i termer av rättigheter. Många, men inte alla, libertarianer accepterar tesen om självägandeskap.

Enligt denna tes har individen en fullständig rätt till sig själv, så att hon får göra vad hon vill med sin egen kropp och sitt sinne (med den naturliga restriktionen att hon i sina handlingar inte kränker någon annans motsvarande rättighet). Av denna tes om individens självägandeskap följer att varje interaktion med andra människor ska vara frivillig och att staten därför är illegitim. Polisen utövar orättfärdigt våld när den implementerar den lagstiftande församlingens beslut. Det finns ingen filosofisk skillnad mellan statens makt över individen och den makt som exempelvis maffian kan utöva.

Vissa libertarianer förlänger självägandeskapstesen till att också omfatta saker andra än individens kropp och sinne, givet att dessa saker har förvärvats rättfärdigt. Individen har enligt en anarkokapitalist en fullständig rätt att förvalta, använda, överlåta och förstöra så kallade ”externa resurser”. Hon har samma bestämmanderätt över materiella ting som hon har över sin egen kropp och sitt sinne. Anarkokapitalisten menar att det är genom denna äganderätt som samhället bör arrangeras. Konsumenterna ska bestämma vad som ska produceras, i vilken mängd och på vilket sätt, genom att de byter saker med dem vars varor och tjänster de uppskattar. ”Av var och en som de väljer, åt var och en som de blir valda”, som libertarianen Robert Nozick skrev.

Anarkokapitalismens kritiker riktar sig ofta mot de institutioner som idag är avsedda att upprätthålla individens rättigheter: hur ska rätts- och polisväsende fungera utan (åtminstone ett minimalt mått av) tvång? Frågan visar enligt en anarkokapitalist att kritikern inte har förstått den grundläggande teorin. Anarkismen förutsätter att människorna arrangerar samhället tillsammans medan kritikern frågar efter det som just hon finner önskvärt. ”Hur vet du”, frågar anarkokapitalisten kritikern, ”att just ett rätts- och polisväsende så som du föreställer dig det bäst upprätthåller individens rättigheter? Think outside the box!”

Åter till Anna Dahlbergs ledarkrönika i Expressen. Anarkokapitalismen är uppenbarligen en extrem inom politisk-filosofiskt tänkande. Hur rimligt låter Dahlbergs påstående att alliansregeringen odlade ”en svensk form av anarkokapitalism”? Privatiserade Reinfeldt rättssystemet? Är det numera lagligt att bygga egna atombomber? Har vi flera konkurrerande svenska valutor? Nja. Dahlbergs ordval var nog bara ett bottenskrap från den semantiska sankmark som svensk debatt har utgjort det senaste året.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.

1 Response to “Vad är anarkokapitalism?”



  1. 1 Är Sverige anarkokapitalistiskt? - Rothbard-institutet Trackback vid 13 oktober, 2014 kl. 16:44
Comments are currently closed.



Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen