Miljöpartiet är bara ett trevligt val av partinamn

Miljöpartiet har blivit en tillflyktsort för osäkra väljare då partiet betraktas som harmlöst och snällt. Så är inte fallet. Miljöpartiet har helt fel idéer om vilken politik som ska rädda världen och dess företrädare borde verka i opposition – inte i maktposition.

Politiskt sett finns det inga miljöproblem, utan bara problem med prisbildningen: varför är det så satans billigt att förstöra naturen? Det försöker vi att åtgärda genom exempelvis grön skatteväxling och handel med utsläppsrätter. Vi låter marknaden arbeta under politisk översikt.

Det är ett känsligt system. Priser, som ekonomiskt fenomen, kan inte bestämmas politiskt utan är ett mått som alla inblandade parter i en byteshandel kommer överens om. Ett glas vatten kostar exempelvis inte alltid fem öre utan priset beror på tillgången och efterfrågan. Den så kallade prismekanismen avgör hur mänskligheten arrangerar sina resurser.

Om vi rubbar prismekanismen blir fel saker billiga och fel saker dyra. Idag är miljön förbannat billig att förstöra, vilket är ett tecken på att prismekanismen är satt ur spel. Det finns då två huvudsakliga idéer för att lösa problemet med prisbildningen: antingen är vi marknadsvänliga eller så är vi inte det.

Kring det förra sekelskiftet valde Sverige (på bra och på dåliga sätt) att betrakta svensk skog som en ekonomisk vara. Vi började handla med resurserna och på så vis upprättades en marknad där prismekanismen verkade. Sedan 1920-talet har virkesförrådet i Sveriges skogar ökat med mer än 80%. Den riktningen borde världen ta också gällande exempelvis grundvattnet och atmosfären. Naturens tillgångar ses fortfarande som ”allmän egendom” och behandlas därför inte som de ändliga resurser de är. Prismekanismen tillåts inte att arbeta.

Miljöpartiet beslutade på sin kongress i våras att utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt (vilket bygger på en fundamental missuppfattning om vad tillväxt är för någonting). Det är ett parti som vill låta marknaden arrangera mindre och politiker arrangera mer. Inom Miljöpartiet har man helt enkelt fel idéer om hur miljön ska räddas – därför samlas där nu i allt högre takt antikapitalister, förbudsivrare och renläriga muppar.

En riksdagsledamot från Miljöpartiet gav riksdagens utredningstjänst i uppdrag att undersöka konspirationsteorin om chemtrails. När statsministern talade i Almedalen sprang en annan miljöpartist omkring barbröstad och ylade om en lokalpolitisk gruvkonflikt. På riksnivå driver partiet politik som kommer att slå mot arbetsmarknaden och utanförskapet och föra Sverige i en riktning mot ett mer auktoritärt och centralstyrt samhälle.

Det är relevant av flera anledningar. Miljön är global och därmed likaså problemet med prisbildningen. Svensk produktion och konsumtion har idag en minimal påverkan på den globala miljön och vi ligger i framkant gällande miljömedvetenhet. Vi har en stark förtroendeposition på den internationella arenan och kan därmed också trots vår ringa storlek sätta press på de egentliga miljöbovarna (Kina står för över en fjärdedel av världens samlade utsläpp av koldioxid).

För att Sverige ska behålla sin internationella förtroendeposition får vi inte låtsas som att miljöräddningen måste ske till priset av högre arbetslöshet och minskad tillväxt. Antikapitalism är eftersom det rubbar prismekanismen aldrig en lösning. Har man som Miljöpartiet fel idéer om vad naturen är för någonting (ur ett politiskt perspektiv) kan man inte lösa problemet med prisbildningen. Är man som Miljöpartiet fullt med muppar klarar man inte av att upprätthålla och använda det svenska internationella förtroendet. En röst på Miljöpartiet är inte en röst på miljön, utan en röst som för Sverige och världen i helt fel riktning.

Läs också:
– ”Det blev inte så miljövänligt som vi hoppades”, av Johan Norberg
– Människoapans utmaning, av Niklas Elert

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen