Marx kan fortfarande lära oss något om vår samtid

Karl Marx menade att statens funktion var att försvara privat egendom, och därför i förlängningen att försvara det borgerliga sättet att tänka. Staten var någonting som mänskligheten måste övervinna för att kommunismen skulle uppstå (och därmed en ny, rättfärdig, stat). Vår tids utomparlamentariska vänster är inte nödvändigtvis marxister, men man anammar ändå ett liknande tankesätt.

Dagens demokratiska rättsstat utgår från principer om att alla ska tillåtas att organisera och yttra sig för att framföra sina ståndpunkter och driva igenom sina intressen. Dessa principer skyddas av polis och rättsväsende. Staten ska förhålla sig neutral till vad som yttras och bara försvara organisations- och yttrandefriheten. För polisen ska det alltså inte spela någon roll att friheterna används av exempelvis rasister för att mobilisera folk i en rasbiologisk kamp, eller antidemokrater som samlas för att försöka nedmontera demokratin – det är friheterna de försvarar.

Hela idén om en demokratisk rättsstat går att kritisera på ungefär samma sätt som Karl Marx en gång i tiden kritiserade sin tids stat. Man kan påstå att dess funktion – att försvara institutionerna som folk använder för att organisera och yttra sig – hör till ett ondskefullt sätt att tänka. Det här är ett sätt att motivera en sådan ståndpunkt.

Den demokratiska rättsstatens syn på frihet utgår från att begreppet betyder ”frånvaro av hinder”, som i att ”jag har yttrandefrihet när ingen hindrar mig från att tala”. Men det finns också skäl att anta att frihet betyder ”kapacitet”, som i att ”jag har yttrandefrihet när det jag vill ha sagt uppfattas och förstås av lyssnaren”. Om man anammar det senare frihetsbegreppet är den demokratiska rättsstatens funktion inte rättfärdig. Den försvarar inte egentlig frihet, utan är utformad så att de med kapacitet kan tala på bekostnad av de utan. Staten hjälper aktivt rasisterna att utöva sitt förtryck.

Följer man hela resonemangskedjan och fyller i luckorna kring exempelvis privat egendom är det inte konstigt att den utomparlamentariska vänstern kallar attacker mot demokratin för ”självförsvar”. Den demokratiska rättsstaten utgör då kärnan i ett kapitalistiskt, patriarkalt, rasistiskt förtryck, och den måste störtas. Låter det förfärligt? Det kanske beror på att du har vuxit upp i och formats av denna demokratiska rättsstat. Du kanske försvarar den av samma anledning som att barn försvarar sina föräldrar – det är otänkbart för dem att föräldrarna inte skulle vara felfria.

Jag stöder själv det så kallade negativa frihetsbegreppet och tror att frihet ska förstås som ”frånvaro av hinder”. Men det är Karl Marx som har fått mig att inse vidden och implikationerna av min egen position och varför den bör försvaras. Det kan vara värt att gräva upp Marx ur papperskorgen och studera honom djupare för att förstå hur den utomparlamentariska vänstern tänker. Denna vänster är trots allt enligt Säpo vårt största hot mot demokratin.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen