Frihetliga tänkare: Douglas Rasmussen & Douglas Den Uyl

 

The moral standard to be followed is for each individual to live as full and as complete a human life as possible.

Rasmussen (1948– ) är professor i filosofi vid St. John’s University och Den Uyl (1950– ) är fil. dr. och verksam vid det privata forskningsinstitutet Liberty Fund. Tillsammans har de formulerat ett dygdetiskt försvar av en liberal samhällsordning. Rasmussen och Den Uyl vill förena aristotelisk etik med liberalismen, vilket enligt dem själva är som att ”måla kvadraten rund”.

Moralfilosofin gör ofta antagandet att människan agerar i egenintresse. Etikens roll är att finna vad detta egenintresse bör vara och vad man inte får göra. Därigenom kommer vi fram till moraliska påbud som ”man ska ta hand om andra” och förbud som ”man får inte kränka andras integritet”. Aristoteles hade en annan syn på etik än vad moralfilosofin ofta har idag. En god människa, menade han, strävar efter den långsiktiga lyckan som ligger i att göra saker ordentligt och med karaktär. Moral är att handla dygdigt i enlighet med ens långsiktiga intressen.

Rasmussen och Den Uyl antar liksom Aristoteles att människan ska förstås teleologiskt. Begreppet teleologi signalerar utsträckning över tid, eller, ändamålsenlighet. Författarna menar att människan är begåvad med ett förnuft och att förnuftets naturliga funktion är för den mänskliga varelsen att överleva och uppfylla sin potential. Att blomstra som individ, kan man därför säga, hör till människans av naturen givna ändamål. För att göra detta använder människan sitt förnuft rationellt (att vara ”rationell” förstås här som ”att tro det man har skäl att tro och ingenting annat än det man har skäl att tro”). Att praktisera rationalitet är en av människans dygder.

För att kunna praktisera det rationella egenintresset måste människan vara fri att göra det. Man får inte begränsa någon annans frihet, utan ska fokusera på sina egna karaktärsdanande dygder. Frihet är alltså inte fundamentalt, utan ett nödvändigt förhållande givet att man bör vara en dygdig person.

Notera att det är en stor skillnad mellan att agera i sitt rationella egenintresse och att agera egoistiskt. Man kan exempelvis vara djupt inspirerad av kristendomen och Andra Korinthierbrevet 9:7: ”Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” Men man kan också agera i rationellt egenintresse och med en grimas promenera förbi den svältande tiggaren. Det är inte de enskilda handlingarna utan det långsiktiga och karaktärsdanande handlingsmönstret som har betydelse för samhällsfilosofin och därför måste man också ha friheten att välja illa.

Detta dygdetiska försvar av moralen är intressant i en tid då nästan ingen moralfilosofi behandlar hur vi människor själva vill leva. Rasmussen och Den Uyl flyttar uppmärksamheten till hur vi mår, och vad vi mår bra av. Hur bör jag leva mitt liv? Och borde jag tillåtas att leva så som jag vill? Det är viktiga frågor som berör oss alla, och en filosofi som vidgar tanken kring våra dygder och skyldigheter gentemot oss själva vidgar också vårt utrymme att utvecklas som människor. Men det är också starka försvar av friheten. Varför ska vi leva för alla andra men inte leva för oss själva? Bygger den rådande moralfilosofin på det felaktiga antagandet att rationellt egenintresse är samma sak som egoism? Hur ska mänskligheten blomstra om inte varje individ tillåts att göra det?

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen