Frihetliga tänkare: Ludwig von Mises

 

The specific experience with which economics and economic statistics are concerned always refers to the past. It is history, and as such does not provide knowledge about a regularity that will manifest itself also in the future.

Ludwig von Mises (1881–1973) var född och uppvuxen i Österrike, men flydde undan nazisternas frammarsch och tillbringade den sista tredjedelen av sitt liv i USA. När Mises skolades i vetenskaperna var nationalekonomi inte en egen akademisk disciplin utan Mises avlade liksom så många andra ekonomer från den tiden sin examen i juridik. Som student följde han ekonomerna Carl Mengers och Eugen von Böhm-Bawerks föreläsningar och seminarier, vilket reflekteras i Mises egen nationalekonomi.

Mises är känd dels för sitt arbete om pengar, konjunkturcykeln, och socialismens organiseringsproblem, men också för att han formaliserade den metodologi som kännetecknar den prosaiska skola han verkade inom. Nationalekonomi, skrev Mises, är en syntetiskt a priori verksamhet. Med det menade han att kunskap om ekonomi essentiellt sett inte inhämtas genom att man mäter och räknar på saker och ting i den fysiska världen. Ekonomisk teoribildning är en verksamhet som (nästan i helhet) föregår observationen av verkligheten. Denna typ av a priori verksamhet är vad folk åsyftar när de säger ”tänk som en ekonom”. Teoribildningen utgör ryggraden i varje förklaring av vad som händer i ekonomin, ungefär som att aerodynamiken utgör ryggraden i en förklaring av hur en viss helikopter rör sig i luften.

Också andra skolor än den österrikiska förlägger sin teoribildning till förnuftets sfär. Man gör antaganden och härledningar innan man ens tittar på de faktiska transaktioner och förvärv som försiggår ute i samhället. Den österrikiska skolans sådana antaganden är väldigt enkla och i många ekonomers ögon alldeles för starka för att på ett tillfredsställande sätt kunna förklara all nationalekonomi, även om de kan förklara mycket. Inte minst har österrikisk ekonomisk teori ett förklaringsvärde för hur nationalekonomi ska förstås utifrån ett teoretiskt resonemang och inte utifrån vad som sker i verkligheten. Dess utformning gör det helt enkelt lätt att förstå nationalekonomi.

Låt oss göra antagandet att ”människan agerar avsiktligt för att med hjälp av medel som finns i begränsad mängd uppnå ändamål”. Det är ett antagande som görs efter en observation dels av mänskligt agerande (att det är avsiktligt) och dels om materiella resurser (de finns i begränsad mängd). Ur detta antagande kan vi – utan att ge oss ut i verkligheten för att mäta och räkna – härleda påståendet att om människan förlorar en enhet av de tillgängliga medlen kommer hon att värdera de återstående enheterna högre, givet att de i allt övrigt är identiska med den hon förlorade, eftersom det är med hjälp av dessa som hon kan uppnå de avsedda ändamålen. Detta härledda påstående är sant om det ursprungliga antagandet är sant. Genom sådan syntetiskt a priori deduktion härleds sanna påståenden om mänskligt agerande, som exempelvis lagen om avtagande marginalnytta, och det är genom en sådan syntetiskt a priori verksamhet som vi inhämtar kunskap om nationalekonomi.

Eftersom nationalekonomi är en a priori verksamhet krävs mycket för att dess teser ska bevisas vara felaktiga. Antingen måste en kritiker visa att antagandena som görs är falska (otillräckliga, eller omöjliga att göra), att de härledningar som görs ur dessa antaganden brister i genomförandet, eller visa på ett faktiskt scenario i verkligheten – a posteriori, ”efter observation” – som motbevisar vad teorin säger. Det sistnämnda är svårast, eftersom undersökningen som avser motbevisa teorin måste ta hänsyn till alla faktorer som kan påverka undersökningens resultat (det vill säga alla faktorer). Ändå är det på detta plan som nationalekonomin oftast utsätts för kritik, vilket ligger till grund för många högljudda bråk mellan de som är bekväma med a priori härledningar och de som inte är det.

Ludwig von Mises böcker är läsvärda eftersom de utförligt förklarar hur man ”tänker som en ekonom”. Därtill är hans bidrag till teorin om pengar nyttigt för goda konjunkturanalyser. Men det som Mises borde vara ihågkommen för är hans arbete med socialismens kalkyleringsproblem. Eftersom ett socialistiskt samhälle saknar prismekanismer kan dess resurser aldrig förvaltas lika effektivt som i ett kapitalistiskt samhälle. Marxisten Oskar Lange erkände den oerhörda implikationen av socialismens kalkyleringsproblem efter att ha läst Mises böcker. Han svek aldrig sina ideologiska övertygelser, men han sade följande:

Framför varje socialistiskt planeringskontor ska det stå en staty av Ludwig von Mises.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen