Frihetliga tänkare: Max Weber

 

All knowledge of cultural reality, as may be seen, is always knowledge from particular points of view.

Preussaren Max Weber (1864–1920) kallas ofta för ”sociologins fader”. Han verkade i en tid då förnuftsmässig kunskap om samhället stod svag mot attacker från fenomenologisk, holistisk och historicistisk. För att förstå hur mänsklig samlevnad fungerar (och därmed också kunna säga något om hur den bör fungera) menade många av Webers samtida att man måste hitta nödvändigheter i historieförloppet. Om det ena sker så måste det andra av nödvändighet också ske. Karl Marx historiska materialism, idén att mänskligheten utvecklas dialektiskt genom att olika grupper tvingar fram varandra i olika förhållanden och faser, är ett sådant exempel.

Som redaktör för tidskriften Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik drev Weber samhällsvetenskapen i en riktning mot språklig enighet, mot tanken att vi för att kunna bedriva någon slags objektiv samhällsvetenskap måste utveckla begreppsapparater som kan användas för att beskriva samma fenomen ur flera olika perspektiv. Talar vi samma vetenskapliga ”språk” kan både marxister och liberaler undersöka samma sak, förstå varandra, och tillsammans bidra till en fördjupad verklighetsförståelse.

Weber inspirerades av kunskapsteoretiker som menade att det som är av värde för samhällsvetenskapen är kunskapen om det specifika, så som den enskilda människan och hur hon fungerar. Om vi förstår människan, hur hon agerar i världen utifrån inre drivkrafter och inte efter yttre, kan vi därefter också förstå varför hon och hela grupper skapar olika förhållanden och hur de förändrar världen de lever i. Mot bakgrund av sådana idéer utvecklade Weber en vetenskaplig metodologi som kan bringa ordning i de oändligt många och invecklade intryck som når oss när vi tittar på samhället.

Denna metodologi utgörs av vad Weber kallade för idealtypen. Om vi exempelvis väljer en tidsperiod och ett geografiskt område, eller ett fenomen, och vill förstå vad som sker måste vi enligt teorin om idealtypen göra två saker. Först måste vi bestämma vad det är vi vill undersöka genom att skapa en teoretisk modell, ett koncept, som omfattar det vi vill förstå. En sådan modell motsvarar naturvetenskapens förstoringsglas och måttband – vi applicerar dem på verkligheten för att nå kunskap om den. Teorin om ett strukturellt maktförhållande mellan gruppen ”kvinnor” och gruppen ”män” är ett exempel på en sådan modell.

Det andra vi måste göra är att erkänna att vi både i vår utformning av modellen och i vår applikation av den på verkligheten fäller värdeomdömen. Vi kan inte nå objektiv, allvetande, kunskap inom samhällsvetenskapen utan är nödgade att välja hur och vad det är vi vill förstå. Till vår hjälp, och för vetenskapens välbefinnande, måste vi då ägna oss åt den så viktiga begreppsbildningen. Samhällsvetenskapernas objektivitet ligger i dess genomförande, inte i dess resultat.

Max Webers bidrag till liberalismen är alltså hans försvar och hans kritik av förnuftets förmågor. När vi försöker att förstå samhället ägnar vi oss på något plan åt att fälla värdeomdömen, och för att vår förståelse ska kunna formuleras, förmedlas, och kritiseras, måste vi göra våra värdeomdömen explicita. Vi måste göra oss själva och vår världsbild tillgängliga för angrepp från kritiker, annars är det inte vetenskap vi ägnar oss åt.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen