Frihetliga tänkare: Adam Smith

 

Individual Ambition Serves the Common Good.

Adam Smith (1723–1790) var en skotsk moralfilosof som blev berömd för sitt arbete inom nationalekonomin. Han är en så erkänd ekonomisk teoretiker att hans porträtt pryder två olika pundsedlar i Storbritannien. Men det finns de som inte alls vill erkänna Adam Smiths storhet. ”Problemet är att han inte upptäckte någonting som var sant”, skriver nationalekonomen Murray Rothbard, ”och det han upptäckte var fel; att, till och med i en tid med färre källhänvisningar och fotnoter än vår egen, var Adam Smith en skamlös plagiator som erkände litet eller ingenting och stal stora bitar, till exempel från Cantillon. Men än värre var att Smith underlät att hänvisa till eller tillkännage sin kära mentor Francis Hutcheson, från vilken han härledde de flesta av sina idéer samt organiseringen av sina ekonomiska och moralfilosofiska föreläsningar.”

Angreppet tycks inte bara vara professionellt, utan Smith verkar också ha slagit an en känslig personlig sträng hos den så noggranne Rothbard. Huruvida det finns sanning i kritiken eller ej lämnas åt andra att avgöra, för Adam Smiths Wealth of Nations är ett av de mest inflytelserika verken i liberalismens idéhistoria och förtjänar att omnämnas här.

Adam Smith hade insett att människans egenintresse är gynnsamt inte bara för henne själv, utan för hela hennes omvärld. I ett liberalt samhälle – där privategendom och frihet erkänns och upprätthålls – byter människor saker med varandra för att de värderar det de får högre än det de ger. En person byter, säg, en spade mot femton kilo mjöl för att hon vid det tillfället har större nytta av spaden än av mjölet. På samma sätt har personen som bytte bort sin spade en större nytta av mjölet. Utbytet sker till ömsesidig nytta och av ömsesidigt egenintresse. ”Det är inte”, skrev Smith, ”av slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja vi förväntar oss vår middag, utan av deras omtanke om sitt eget intresse.”

Det gick dock inte upp för Smith att det ekonomiska värdet på det som byts är subjektivt, alltså att personerna som äger sakerna värderar dem efter hur väl de tjänar till att uppnå ett avsett ändamål, och att priset på en vara eller tjänst därför är det värde på bytet som alla inblandade parter accepterar. I stället menade Smith att värdet på någonting beror av hur mycket det har kostat att producera, vilket är en objektiv värdeteori. På grund av detta misstag, som inte skulle komma att rättas till förrän nära ett sekel efter Adam Smiths död, kunde Smiths arbete utgöra ett stöd för socialismens ekonomiska teori. Enligt socialismen kan produktionen av varor och tjänster organiseras politiskt eftersom det ”bara är att räkna ut vad saker och ting kostar att producera.” Frågan är vilka siffror socialisterna ska mata miniräknaren med när det är just siffrorna man behöver räkna ut.

Även om Smith inte fick allting rätt i sina teorier hade han en väldigt stark och sann utgångspunkt i arbetsfördelningen. Det är, kort sagt, bättre att dela på arbetet än att göra allting själv. Smith inleder sitt storverk om nationalekonomi med ett exempel om en verkstad där de tillverkar nålar:

En person drar ut tråden, en annan sträcker den, en tredje klipper av den, en fjärde vässar den, en femte slipar den i toppen för att kunna sätta på huvudet. Tillverkningen av huvudet kräver två eller tre olika handgrepp; att sätta fast huvudet är ett särskilt arbete, och att förtenna nålarna är ytterligare ett. Det är till och med ett eget hantverk att sticka dem i papperet.

Genom att fördela arbetet, i stället för att varje person tillverkar hela nålen från råmaterial till färdig och paketerad produkt, kan arbetet utföras mycket mer effektivt. I det liberala samhället följer folk sitt egenintresse och fördelar därför arbetet sinsemellan utefter vilken sysselsättning som bäst tillfredsställer deras önskemål: någon bakar bröd, en annan bygger hus, och en tredje är skollärare. Systemet är effektivt och uppmuntrar till specialiseringar, varför det ger mer välstånd åt alla än vad något annat sätt att organisera produktionen kan göra. Eftersom var och en är fri att själv välja var och hur hon ska placera sitt arbete och sin egendom – i egenintresse och till ömsesidig nytta för alla – är det inte heller förutbestämt att nålmakarens dotter också ska bli nålmakare. Under arbetsfördelningen, den privata egendomen, och friheten, har den enskilde individen de största tänkbara möjligheterna att välja sin väg i livet. I det liberala samhället lägger ”den osynliga handen” allting på sin plats.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen