Frihetliga tänkare: John Locke

 

Reading furnishes the mind only with materials of knowledge; it is thinking that makes what we read ours.

Britten och parlamentaristen John Locke (1632–1704) skrev sin filosofi i polemik med monarkisterna. De som stod på kungahusets sida hävdade att tronföljden kunde härledas hela vägen tillbaka till paradiset. Regenten var en av Adam och Evas ättlingar, och därför hade den som satt på tronen en gudomlig rätt att härska över sina undersåtar.

Locke ansåg att monarkisternas försvar var dåligt (varför han i perioder också fick fly landet). Vi kan inte alls härleda tronföljden så långt tillbaka, och även om vi kunde det, varför skulle den gudomliga makten också innebära en världslig makt? Kungafamiljen var sina undersåtar svaret skyldig. Ett sådant svar måste formuleras med hjälp av den största gåva Gud gett människan som verktyg för att föra sig i denna värld: förnuftet.

Ett riktigt försvar av världslig maktutövning måste vara ett förnuftigt sådant, alltså ett som kan förstås och förmedlas utan att man måste hänge sig åt tro, vidskeplighet, eller för den delen, våld. All makt som motiveras på annat sätt är godtycklig och därför illegitim. John Locke var religiös, men han ville med sin filosofi hedra Gud genom att använda sitt förnuft så gott som möjligt. Hans ägnade en stor del av sin filosofiska verksamhet åt att undersöka förnuftets gränser, alltså hur långt vår gudagåva sträcker sig.

Var och en är lika mycket värd i Guds ögon, menade Locke, och var och en har begåvats med förmågan att inse den naturliga lagen. Denna lag säger att varje individ har en rätt till liv, hälsa, frihet och egendom. Om någon kränker en annans fyra friheter har förövaren förbrukat sina egna och får slås ihjäl på fläcken. För att civilisera samhället har den moderna människan överlåtit rätten att med våld försvara sina friheter till statsmakten, varför denna har rätt att stifta och upprätthålla lagar.

Men människan får endast överlåta sådana rättigheter som hon själv har. Hon får inte ge statsmakten mer makt än vad hon själv har i naturtillståndet. Därför får staten upprätta och förvalta ett rättsväsende, en polis- och en försvarsmakt, men inte mer än så (en princip som Locke själv i vissa, mindre inflytelserika, texter misslyckades med att hålla fast vid). Det förnuftsmässiga försvaret för statsmakten ska alltså härledas ur de fyra friheter som människan har när en statsmakt inte finnes. Var och en som med sitt förnuft är kapabel att inse sanningen i detta är att betrakta som en vuxen människa med fullständigt ansvar för sina handlingar i samhället. Dennes fyra friheter får inte kränkas av någon.

John Locke formulerade alltså ett av de tidigaste försvaren för liberalismens absoluta kärna: världen ska förstås med utgångspunkt i den enskilde individen. Individens frihet och rättigheter är central i all moralisk överläggning som har med samhället att göra. Hon har en naturlig rätt att ägna sin tid och energi åt att omvandla naturens resurser till egendom, att förvalta, överlåta, eller förstöra, denna egendom efter eget tycke – enligt Locke så länge det finns ”tillräckligt och lika gott” kvar åt andra.

Med sin filosofi satte Locke agendan för den liberalism som senare skulle blomma ut och dominera det världsliga tänkandet. Dagens rättsstat som utgår från att individen har rättigheter, och som åtminstone försöker att motivera varje kränkning av dessa rättigheter på ett förnuftsmässigt vis, är i mångt och mycket en frukt av det frö som John Locke en gång sådde i sin filosofiska kamp mot monarkisterna.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.

1 Response to “Frihetliga tänkare: John Locke”



  1. 1 Så firar libertarianer nationaldagen – Jesper Ahlin Trackback vid 6 juni, 2016 kl. 17:15
Comments are currently closed.



Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen