Därför är ”signaler” ett dåligt argument för kvotering

När kvotering debatteras hör man ofta argumentet att kvotering ”sänder positiva signaler” som kommer att bidra till en förändring av destruktiva strukturer. Det är ett oerhört optimistiskt, onyanserat, och ensidigt påstående. Kvotering sänder kanske sådana signaler, men det sänder också många andra.

Att kvotera är att i lag påbjuda en viss fördelning av egenskaper i en viss verksamhet. Ett sådant exempel skulle kunna vara ”varje bolagsstyrelse måste bestå av minst 45% kvinnor”. Kvotering är inte samma sak som att en bolagsstyrelse är frivilligt sammansatt av en viss andel kvinnor och män. Den avgörande skillnaden mellan kvotering och frivillig sammansättning är att den förra är formell, alltså stiftat i lag och därmed understött med någon slags påstått legitim bestraffning om påbudet inte efterföljs.

Kvotering hävdas alltså sända vissa signaler. Om unga tjejer ser att det finns kompetenta och framgångsrika kvinnor i bolagsstyrelser kommer dessa unga tjejer att tänka ”jag kan också nå dit” i stället för ”det där är männens sfär”. Men kvotering sänder andra signaler. Det sänder exempelvis signalen ”kvinnor kan inte nå maktpositioner utan hjälp från det övriga samhället”. Kvotering är en effekt av patriarkatet som säger ”kvinnor kan inte”.

Men kvotering sänder fler signaler. Exempelvis sänds signalerna ”ditt bolag är underkastat politisk makt”, vilket negativt påverkar hur näringslivet planerar, sparar, investerar, och så vidare. Det sänder destruktiva signaler inom styrelserummet: ”vissa av oss är här på egna meriter medan andra är här för att bolaget ska verka inom lagens ramar.” Varför lyssna på en kvinna när vi omöjligen kan veta om hon är här på grund av att hon är värd att lyssna på eller om hon är här för att fylla en kvot? Snacka om att förstärka ett problem som redan drabbar alla framgångsrika kvinnor. Signalerna till dem som inte kvoteras är också tydliga: ”du tillhör en grupp som har det lätt för sig, om du lyckas beror det inte på att du är bra utan på att du tillhör denna grupp – om du trots dina fördelar gentemot andra grupper skulle misslyckas är du verkligen jättedålig.” Men framför allt sänds signalen att ”egenskaper är viktigare än kompetens”, det vill säga, exakt sådant som kvotering från början är avsett att utplåna.

Om man påstår att kvotering sänder positiva signaler är man alltså väldigt selektiv när man väljer vilka signaler som är viktiga för samhället. Kvotering är inte att åtgärda ett problem utan en effekt av ett problem. Ofta väljer då de som förespråkar kvotering att säga att ”män kvoteras in redan idag, vi vill bara ändra på vilka som kvoteras”. De misstar sig. Män kvoteras inte idag. De väljs frivilligt – utan att lagen påbjuder det – eftersom folk i verksamheternas toppar alldeles för ofta är sexistiska gubbsvin. Det kan inte åtgärdas genom en vägran att skilja mellan formell och informell makt, genom att välja den simplaste och mest ensidiga analysen, eller på annat sätt förenkla ett komplext problem.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.


Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen