Möt nymarxismen i språket!

Begreppet ”nymarxism” används redan löst för att sammanfatta vissa försök under nittonhundratalet att modernisera marxistisk nationalekonomi, men är så vitt jag förstår inte etablerat utanför intellektuella marxistiska kretsar. Det är alltså lite up for grabs, så att säga. Varför inte låta begreppet beteckna den vänsterorienterade politiska delen av postmodernismen?

Politisk postmodernism utgår från ett par påståenden om språk och om människans förhållningssätt till världen. Enligt postmodernismen kan vi inte nå objektiv kunskap om verkligheten, utan är beroende av olika tolkningsmodeller för att förstå vår värld. Våra tolkningar ska ackompanjeras av en kritisk diskussion och det är denna kritiska diskussion som ger oss verklighetsförståelse.

Vi genomför denna kritiska diskussion i språket. Vår förståelse kläs i språk, och sedermera är all vår kunskap om (den politiska) världen beroende av vår användning av språket. Kanske, påstår somliga, finns det ingen egentlig sanning rörande vår verklighet, utan all sanning är kontextberoende, relativ, och i slutänden faktiskt en produkt av hur vår tid betraktar begreppet ”sanning”. Genom att analysera vårt sätt att använda språket närmar vi oss en förståelse av världen.

Så långt allting gott. Postmodernismen dominerar sociologin och har genom sitt nära släktskap med poststrukturalismen ett starkt fäste i språkteoretiska akademiska discipliner. Det är en deskriptiv verksamhet som förklarar vår värld. Men för att greppa postmodernismens normativa falang kan ett nytt begrepp vara till nytta.

Feministiskt initiativ (och på senare tid till viss del också Miljöpartiet) grundar sin politiska världsbild på en av postmodernismens grenar, nämligen det intersektionella perspektivet. De säger att verkligheten ska förstås i termer av maktstrukturer och hierarkiska ordningar grupper emellan, men anlägger ett bredare och mer nyanserat analysredskap än den klassiskt marxistiska klassanalysen.

Två av grundantagandena inom denna normativa postmodernism är att världen bestämmer medvetandet och att politik därför ska förändra världen för medvetandets skull. Det senare är vad som gör begreppet ”nymarxism” lämpligt för att beskriva dem som anammar denna typ av politisk världsbild. Nymarxister anser exempelvis att kvinnors självbild skapas av hennes omgivning, att denna omgivning är destruktiv, och att politik därför ska användas till att förbättra omgivningen. Kvoterade bolagsstyrelser sänder positiva signaler som får kvinnor att tänka ”jag kan!” och riktade subventioner till verksamheter präglade av ”kvinnliga” egenskaper skapar maktbalans i vår gemensamma verklighet.

Som kontrast tänker i stället en liberal att världen inte bestämmer medvetandet, utan att världen utgörs av stoff som vi formar med hjälp av vårt fria och förnuftsmässiga tänkande. Liberalismen antar tvärtemot (ny-)marxismen att det är medvetandet som bestämmer världen. Det är människans förhållningssätt till världen som ska förändras, inte världen självt – först då kan den senare faktiskt formas till någonting bättre.

Nymarxismen är ett hot mot liberalismen eftersom dess politik ger världen makt över människan i stället för tvärtom. Det blir könsfördelningen och inte kompetens som formellt bestämmer vem som ska få ta plats. Människor reduceras till representanter för sitt kön, sin hudfärg, uppväxt, och så vidare (efter vad som försiggår i analytikerns sinne), i stället för att betraktas som individer. Friheten hotas inte av postmodernistisk analys, men av nymarxister som upphöjer analysen till politik.

För att greppa de filosofiska implikationerna av normativ postmodernism och för att kontrastera dessa mot liberalismens behöver den liberala begreppsapparaten utvecklas. Vi bör kategorisera det väldigt sofistikerade intersektionella perspektivet, när det omvandlas till politik i stället för till socialt engagemang med avsikt att förändra människans förhållningssätt till världen, som nymarxism. Genom att arbeta med språket, och genom att dekonstruera nymarxisternas påståenden, kan liberaler åter få fotfäste i en debatt där man för tillfället är i underläge.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen