Idag har jag både skaffat nya bekantskaper och fördjupat gamla. Det har förvånat dem att jag en gång i tiden titulerade mig socialist. Jag ska därför ägna ett kort inlägg om min historia.

När jag var nitton bodde jag under en period i ett socialistiskt kollektiv. Några år senare, när finanskrisen rullade in, gick jag på eviga visstidsanställningar i bilindustrin genom bemanningsföretag. Jag och mina kamrater räknade på mervärdet av vårt arbete och förbannade kapitalet för att det stal från oss.

Jag är stolt över en av mina många egenskaper, nämligen den att jag strävar efter att vara intellektuellt hederlig. När jag har fel erkänner jag det. Jag hade fel när jag trodde att frihetlig socialism var en reellt möjlig samhällsform. Jag hade fel när jag rabblade min marxism i fabriken. Och jag hade fel som trodde att jag hörde till ”de goda”.

Det fanns inget ont i mig, men om samhället hade arrangerats efter min vilja hade Sverige efter några år gått sönder. Jag hade förstört ekonomin och försökt rädda den igen genom att inskränka medborgarnas frihet. Så fungerar socialism i praktiken.

Jag har omvärderat hela min världsbild och gjort en intellektuell resa från horisont till horisont. På vägen har jag tagit en examen i etik och lärt mig att förstå ekonomisk teori. Min liberalism är väl underbyggd. Därför gör det mig ont när gamla vänner säger att jag har förlorat ”det humana” de en gång tyckte om. De har fel.

Med detta inlägg önskar jag såväl gamla som nya bekantskaper ett spännande valår. Ni kommer att få se mycket av mig och mina åsikter. Minns att de är avsedda att minska mitt och andras inflytande över era liv. Jag skriver för er frihet.

Diskutera och dela på Facebook och Twitter.