Frihet eller rättvisa?

Texten publicerades först på NotesOnLiberty.com den 16 januari 2014

På sjuttiotalet formulerade Robert Nozick ett argument mot så kallade ”rättvisa resursfördelningar”, alltså politiska åtgärder som tar från en person och ger till en annan för att samhället ska uppnå ett mer rättvist resursinnehav. Argumentet har sedan slipats på av bland andra Eric Mack och lyder nu ungefär såhär.

Anta ett samhälle där privat egendom finns och får säljas, köpas eller bytas helt fritt, men först efter att den har arrangerats om politiskt enligt ett visst fördelningsschema. Fördelningsschemat kan vara exempelvis att alla får precis lika mycket eller att en andel tas från de rika och ges till de fattiga. Du, läsaren, får välja vilket slags fördelningsschema som ska användas och bestämma alla dess detaljer. Oavsett hur det ser ut ska det vara avsett att generera ett rättvist tillstånd av resursinnehav som kallas för D1.

Säg nu att detta fördelningsschema genomförs så att tillstånd D1 råder. Säg också att invånarna i samhället efter fördelningen byter resurser med varandra för att på egen hand uppnå ett tillstånd de själva föredrar. Müsli byts mot corn flakes. Kvällsskift byts mot lördagspass och en hundralapp byts mot åtta folköl. En duktig basketspelare erbjuder en halv miljon människor att komma och se henne spela för bara tio kronor per person och tillfälle, och blir därmed mycket rikare än de flesta andra i samhället. Saker och ting byts helt enkelt så att alla blir lite mer nöjda än vad de var tidigare. Det tillstånd som uppnås av att folk frivilligt byter saker med varandra kallas för D2.

Resursinnehavet i tillstånd D1 var rättvist. Det har uppnåtts genom det fördelningsschema som du, läsaren, själv har valt. Men D1 strider med D2, vilket var tillståndet som invånarna föredrog. Eftersom D1 är rättvist kan inte D2 vara det, för då hade du valt D2 redan från början när du utformade ditt fördelningsschema. Vad är det med fri byteshandel som medför orättvisa från D1 till D2?

Argumentet fångar någonting om essensen i marknadsekonomin. Först och främst är dess enkelhet en fingervisning åt svårigheten i att på politisk väg skapa ett ”rättvist” tillstånd. Den som bestämmer måste fördela resurserna så bra att ingen längre vill byta någonting (vilket socialismens kalkyleringsproblem visar är väldigt svårt, eller helt omöjligt). Men framför allt visar argumentet att ett fördelningsschema som är avsett att uppnå rättvisa är oförenligt med frihet. Om människor använder sin frihet till att byta saker med varandra rubbas det du kallar för rättvisa. Ett samhälle kan alltså inte ha både frihet och ett ”rättvist resursinnehav” samtidigt.

Läs mer:

  • Robert Nozick, Anarchy, State, and Utopia, kapitel 7, sektion 1
  • Eric Mack, ”Self-ownership, Marxism, and Egalitarianism”, Politics, Philosophy & Economics, vol. 1, no. 1, 2002

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Doktorand i filosofi som bloggar för att bejaka skrivlusten. Läs mer här.

Senaste inläggen